misslyckad

Är man misslyckad om man missar ett träningspass?

Säg att du har ett träningsschema du utgår i från. Veckans träning prydligt nedskrivet. Du har en plan och har bestämt dig att nu ska du verkligen komma i gång igen efter ett uppehåll eller så kanske har du sikte på något motionslopp och ska bli ditt bästa jag just då. Du kanske har lagt till intervaller under veckan, långpass på helgen, styrketräning för att hålla i hop och vilodagar för att du ska få återhämtning och kroppen bli starkare. Eftersom du är ambitiös och gärna vill få resultat följer du schemat till punkt och pricka. Det rullar på fint. Du känner att du gör resultat. Du blir lite snabbare och lite starkare för varje vecka. Träningen blir av precis som du tänkt dig.

Så kommer livet mellan. Du får mycket att göra på jobbet och dagens pass måste ställas in. En gång gör inget tänker du. Tar igen det i morgon i stället. Du får rucka lite i din tänkta plan. Nästa dag är du så trött och omotiverad och hamnar i soffan efter jobbet. Styrketräningen blir inte av. Inte helgens långpass eftersom du kände dig lite krasslig i halsen på lördagsmorgonen. Kanske hade du träningssällskap inbokat och du får läsa om deras äventyr på Facebook sedan medan du faktiskt inte alls var så krasslig i halsen när allt kom omkring utan bara lite trött eftersom det gick över. En skitvecka helt enkelt.

Eller så kändes veckans intervallpass bara så där superjobbigt och tråkigt när du väl skulle sätta i gång. Du provade en intervall och fick inte upp pulsen. Det blev mest mellanmjölk. Du provar en intervall till och håller ut hälften av tiden innan du ger upp. Avbryter passet och joggar eller cyklar hem igen eller kliver av trainern där hemma. Det händer kanske igen och igen och igen.

Kanske känner du dig lite krasslig i början av veckan. Lite extra hängig och trött och bestämmer dig för att hoppa över passet. Inte träna sjuk. Det händer inget i kroppen och du tränar dagen efter och blir förkyld. Du får ställa in resten av veckans pass och tar sikte på helgen i stället. Lördagen kommer och du är fortfarande hängig. Du vilar. Veckan därpå är du fortfarande lite snorig men tänker att det nog går. Du tränar och får bakslag och ser hur din plan seglar i väg i takt med att du känner dig allt svagare och otränad.

Visst kan det vara lätt att känna sig misslyckad då? Misslyckad efter att ha missat ett pass? Dina mål försvinner i väg i fjärran medan alla andra bara blir snabbare, starkare och postar bilder på alla trevliga och sociala pass de avverkat under veckan. Som postar formbilder eller målande passbeskrivningar i bloggar och på Instagram. Ingen verkar ha skitpass som du, det går som på räls för alla andra medan du känner hur du blir allt mer soffpotatis. 

Men stanna upp en liten stund. Är du eller jag verkligen misslyckade om vi missar ett pass i bland och inte håller oss till vår egen plan? Misslyckade om vi inte kan hålla flaggan i topp i alla intervallpass eller blir sjuka i bland? Är vi misslyckade för att vi har skitpass och inte ler oss igenom varenda litet träningspass? Misslyckade för att vi inte tränar lika bra som kompisen eller bloggaren vi följer?

Jag säger nej på den frågan. Jag anser att man inte är misslyckad om man missar ett par eller två. Jag tänker att det faktiskt inte är så farligt att inte genomföra sin plan till punkt och pricka. Att det inte gör så mycket om det där intervallpasset blev mellanmjölk och jag fick cykla lugnt hem eller trampa ur benen en stund i stället på trainern. Blir jag sjuk kan jag inte göra så mycket mer än att vänta ut förkylningen. Ett skitpass hit eller dit gör inte att du kommer att tappa allt du har byggt upp och skitpass har alla någon gång. Men alla kanske inte berättar det. Skitpass följs som oftast av kanonpass.

Visst har jag känt så många gånger tidigare att jag varit misslyckad (även om det är ett starkt ord) när jag inte fixat den tänkta planen och inte kört så hårda och tuffa intervaller inför mina första tävlingssäsonger. Varit stressad när sjukdomar satt käppar i hjulet och jag varit så trött efter jobbet att det inte varit möjligt att träna. Men det har bara gjort att jag blivit ännu mer stressad och tappat både glädje och motivation i min träning. För mig har det fungerat bättre att inte ha en sådan strikt träningsplan. I stället en ram att utgå i från med utrymme att planera om. Det har tagit något år av övning men nu ser jag den träning som blir av som den bästa även om jag så många gånger har haft ambitiösa mål i sikte.

Så känn dig inte misslyckad. Strunta i hur alla andra tränar och känn ingen stress om deras träning verkar gå som på räls. Utgå från dina förutsättningar och känn dig nöjd över det du gör oavsett om det är lite eller mycket. Träning ska vara roligt och inte kännas pressande. 

Som ni kanske förstår är detta veckans tema i Bloggar om Hälsa och jag tror att mina kollegor kommer att komma med fler tankar och kloka ord. Så missa inte det!

2

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

12 Comments

  • Ingela

    april 18, 2016 at 07:45

    Tack! Precis vad jag behövde läsa efter att ha ställt in två pass på raken och nu måste ställa in det tredje. Är så dålig på att lyssna på min kropp, för vill så gärna träna. Men ibland är det faktiskt bättre att lyssna till förnuftet än viljan.
    Och vad bra du skriver!

    Svara
    • Helena

      april 18, 2016 at 21:49

      Håller med dig, inte bara enbart men en hjälp, i alla fall för min del. Jag blir lätt låst om jag inte får rucka lite då och då, livet tillåter ju inte heller strikta planer, inte om man liksom jobbar heltid, driver företaget familjen och ska vara lite social emellanåt!

      Svara
    • Helena

      april 18, 2016 at 22:09

      Det gör ju alltid det, vad tusan liksom, men samtidigt vet man ju någonstans innerst inne att det är bra och jag vet tyvärr hur jäkla illa det kan gå med halsont i kombination med träning. En hel säsong förstördes..men man lär sig av sina misstag som det heter.
      Tack Emma!

      Svara
  • Malin

    april 18, 2016 at 12:09

    Precis, roligt och inte pressande ska det vara. Samtidigt som det ju krävs viss press för att komma framåt, om det är det man vill. Jag gillar att ha en plan, annars blir jag lätt ”lat”, men har inga problem att revidera om det behövs. Så egentligen är det väl kanske mest en ram, som du skriver.
    Malin recently posted…Utomhus ÄR bästMy Profile

    Svara
    • Helena

      april 18, 2016 at 22:12

      Det gör ju det, och det kanske är den balansgången som är så svår att få till och gör att man lätt känner att det inte riktigt går så bra som man ville. Fast om man känner sig misslyckad kommer man inte heller så långt.
      Jag måste ha min ram för att komma i håg att vila tex, men det är en annan historia!

      Svara
  • Camilla

    april 19, 2016 at 07:11

    Bra skrivet Helena! Jag gör ju upp en plan för varje vecka men planerar nästan alltid om i den, utefter vad som dyker upp. Som du säjer, en ram med luft att göra om. Ett sätt som funkar bra för mig. 🙂
    Camilla recently posted…Veckans planMy Profile

    Svara
    • Helena

      april 19, 2016 at 11:30

      Tack så mycket Camilla! Så gör jag också, det är också lite tjusningen i att ha en luftig plan, man får vara lite spontan!

      Svara

Kommentera

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.