Det är väl inte så ofta jag tar upp diskussioner kring mat eller vad sunt/hälsosamt är. Människor gör vad de vill tänker jag. Tänker inte heller säga åt någon att inte göra som denne gör.  Jag funderar i bland. Vissa gånger väldigt mycket. Har ofta gjort ett utkast till ett inlägg men aldrig publicerat. 

Jag känner mig bara så otroligt förvirrad ibland. Förvirrad bland alla råd hit och dit, förvirrad över vad som anses sunt och hälsosamt och hur och vad man ska äta för att prestera på
topp, se snygg ut och mejsla muskler eller varför inte bränna en massa kalorier och så svälta sig själv ett par dagar i veckan? Förvirrad av alla ideal och vad man ska göra/äta/visa för att inspirera,
motivera och framstå som sund.
Förvirrad och ibland oändligt trött på bilder som visar perfekta träningsmänniskor som verkar ha en outsinnlig källa av energi och förmåga att göra saker som ingen annan klarar. Som aldrig verkar ha en dålig dag. Och det vet jag ju att alla har. Jag ska väl inte kasta sten i glashus som pepprar min Instagram med svettiga bilder var och varannan dag. Mest trött blir jag bilder av ”hälsosam mat”, på underliga kosttillskott, proteinkrämer och gröna drycker. För att jag inte orkar tänka på eller har något som helst intresse av vad som är ”rätt” eller ”inne” just den här veckan.
Känner mig förvirrad när jag sitter med falukorv på gaffeln och funderar över om det är det som gör att jag inte presterar på absolut topp. Att jag inte käkar stora mängder keso/kvarg eller dricker
vatten på allehanda superfrukter. Gör det där vinglaset då och då att jag missar första pallplatsen? Eller är det smågodisets fel? Eller har det att göra med att jag äter bröd till frukost och gärna hugger in på potatis och pasta?

Förvirrad över rå mat, paleo eller ren mat utan E-nummer som kryddas med lite bärpulver. Förvirrad av konstiga namn och underliga kombinationer som för mig inte alltid är en måltid utan en sammansättning av näringsämnen. Funderar på om inte min vanliga mat lagad från grunden med bra råvaror är lika bra även om det är söndagsstek eller lasagne, försvinnande god Boeuf Bourguignon eller ”bara” soppa?

Jag bloggar sällan eller aldrig om min ”matdag”, den är ju rätt trist, intetsägande och bara så där vanligt Svensson. Jag törs kanske inte eller snarare känner inget behov av det. Jag har inte heller de kunskaper kring kost att jag skulle känna mig trygg att förmedla det.

Mitt förhållande till mat är inte helt okomplicerat, med det går åt rätt håll. Att jag ständigt pumpas med superdieter, varningar om ”dålig” kost och annat gör att jag i bland blir osäker om jag egentligen vet att bra verkligen är bra.

Så jag bara undrar om det inte räcker med bara vanlig mat, i bra mängder, kärleksfullt tillagad av bra råvaror, från djur som haft det bra, närodlade grönsaker, giftfri frukt och när tiden är knapp vettiga halvfabrikat toppat med andra bra saker? Ett glas vin i bland och lite godis för välbefinnandet? Funkar det i vår hypade träningsvärld?

IMG_6918

0

10 Comments

  1. sodalit december 10, 2013 at 11:00

    Jag skulle kunna skriva ett blogginlägg till svar på det här. (ska nog göra det) Ämnet får mig att gå igång på alla cylindrar. Vanlig mat är det bästa enligt mig. Äter jag något extra är det mer att jag har ont om tid och inte vill slarva med att äta. Är så otroligt trött på dessa "nytta" bilder på mat hit och dit "se på mig vad duktig jag är som äter så nyttigt" matlådor med bulgur broccoli, ris och ingen sås. Jag vägrar vara med på det där idealet att smal=snygg. Har lagt på mig typ 2 kg sen säsongen sluta, bra sa min sjukgymnast då har du lättare att hålla dig frisk i vinter när det är hårdträning. Jag håller på dig, vanlig mat, fikabröd ibland, smågodis är gott 🙂

    Reply
  2. swyzak december 10, 2013 at 11:14

    Word!!! För att citera min löptränare "det är viktigare ATT du äter än vad du äter!".

    Reply
  3. Katja december 10, 2013 at 11:18

    En sak är iaf säker – allt det där med "inne-mat", "inne-dieter", "nyttiga" (konstgjorda) saker som suspekta energitillskott med 35 olika ingredienser etc. är produkter av marknadsföring som anspelar på vår (=idrottarnas och människornas) känsla av otillräcklighet. Tänk vilken tacksam grupp vi är, som alltid strävar uppåt! Det är enbart DU, Helena som vet vad som gör din kropp glad och tvärtom. Vi som idrottar behöver kanske lite annan kostsammansättning än de som inte gör det (t ex mer proteiner etc.) men våra magar är fortfarande gjorda av samma vävnad som de hos dem som levde för 2000 år sedan. Alltså borde grundprincipen vara – så naturligt som möjligt. Jag försöker, istället för att koncentrera mig på vad som är inne och ute, fokusera på sjyssta (mest ekologiska) råvaror och försöker laga från grunden så gott det går. Och så "syndar" jag med sött gott och alkoholhaltigt då och då. Jag tror man mår sämre psykiskt av att gå och bry sig om vad andra tycker istället för att livsnjuta på SITT sätt. Där gav du mig idén till blogginlägg på temat. Tack! <3

    Reply
  4. Emma | Tillvaron december 10, 2013 at 11:32

    Jag mår som bäst när jag äter som du beskriver i sista stycket, i själen såväl som i kroppen,och den balansen är viktigast för mig. Jag känner mig inte stressad över andras perfekta matvanor eller andras val av dieter till något ideal som är svårt att nå (oftast hopplöst, onödigt och orealistiskt ideal). Viss irritation kan triggas igång av vissa av sakerna/dieterna som du nämner, dock inte alla. Jag brukar hålla mig borta från att läsa vad tyckare tycker om diverse grejer/mat/dieter, och försöker hålla mig till mitt eget sunda förnuft och läser forskningsrelaterade artiklar (tranastyrka.se) när jag vill skapa mig en uppfattning om något, vad det nu må vara. Det finns ju många olika sätt att nå ett mål, vissa är sämre än andra. Ibland när (om) jag irriteras över folks sätt att nå det där målet så försöker jag påminna mig själv om att alla har olika förutsättningar, och att olika saker funkar för olika människor. Och för vissa så tar det lång tid, och många olika dieter innan de inser hur de e g e n t l i g e n borde göra, det är inget som kan skyndas på utan är ofta något som de behöver komma fram till själva, i sin takt. Men fy va svårt det kan vara att stå bredvid och titta på ibland.

    Och för vad det är värt, så tror jag att dina funderingar är en av sakerna som gör dig till den bästa spinninginstruktören, och cyklist i världsklass. 🙂 Inte för att jag kan ett dugg om cykling mer än hur man klickar fast skorna i pedalerna och sätter sig i "stolen" inför ett pass (hehe), utan bara för att du är så himla bra. Just på grund av allt det där som du gör, som gör dig till dig.

    Reply
  5. Elna december 10, 2013 at 11:46

    Håller med till fullo, tror jag bloggat ur mig min diet-ilska någon gång under hösten också. Vanlig mat är det bästa. Ska man förändra ska man byta ut sin vanliga mat mot ekologisk vanlig mat. Punkt.

    Reply
  6. admin december 10, 2013 at 21:39

    Det är himla synd att jag har en bugg i min mall som inte tillåter att jag kan svara kommentar för kommentar. Jag får svara en för en då 🙂

    Linda- kloka funderingar. Det är ämne det här som även jag kan gå i gång på. Håller med dig om att idealet som fokuserar på smalheten. Vi är ju alla olika, olika storlekar osv. Det fnns så mkt mer i livet än att sträva efter det. Klok sjukgymnast du har! Ser framemot ditt inlägg 🙂

    Johan- den tränaren vet vad han pratar om! Ett citat jag tar med mig:-)

    Reply
  7. admin december 10, 2013 at 21:44

    Katja- jag håller med dig, du har flera viktiga poänger i din kommentar. Kloka kvinna! Kul (eller hur man nu säger) att du fick lite idéer till ett inlägg:-) ser framemot det!

    Emma- dina fina ord värmer långt långt in i mitt hjärta. Du anar nog inte hur mycket det betyder! Tack fina du! Och tack för att du delade med dig av dina funderingar.

    Reply
  8. admin december 10, 2013 at 21:47

    Lina- det är det sannerligen!
    Elna- jag minns det inlägget, bra och sunt! Det är skönt med "vanliga" träningsmänniskor som du! Om du fattar vad jag menar? 🙂

    Tack alla ni för att ni tog er tid att kommentera! Det värmer ska ni veta!

    Reply
  9. Pingback: Svar på frågor- vad jag äter på en vecka - Helena Enqvist - hon som cyklar lite

Lämna gärna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.