Den här veckan gör jag bara det som jag tycker är allra roligast i cykelväg. Inga jobbiga intervaller. Inga sega distanspass eller tråkiga grusvägar. Nu samlar jag bara glädjeendorfiner i kroppen. Mestadels på endurocykeln. I går hade jag åtta träningsdagar kvar innan mitt knä ska opereras. Sedan ställs cyklarna undan och förhoppningsvis tas fram i…

Ljudet av de lite grövre däcken mot stigen. Hur det dovt mullrar lite. Känslan av hjärtat som dunkar i bröstet och den ilte krampaktiga känslan i händerna. Ett finger på varje broms. Blicken långt fram, den är redan i nästa kurva. Sadeln långt nere och knäna lite lätt utåt. Fokus. Inte tveka. Inte bromsa. Luta…

Hur ofta tänker man inte att man ska höra av sig, ringa, åka och hälsa på och så rinner tiden i väg? Tid som man egentligen har men ofta kommer livet emellan. Så är det med storebror. Vi bor bara en timme i från varandra men ses alldeles för sällan. Han har sin familj och…

Facebook påminde mig om att det på dagen är åtta år sedan jag körde mitt allra första motionslopp på mountainbike. Jag hade nästan glömt det. Inte själva loppet men att det var så längesedan. Vi hade bestämt oss för att lägga tankarna på att göra en Iron Man (eller järnmannen som det hette året innan)…

Hur beskriver man ett nästan 30 mil långt lopp och lite över 30 timmar på banan? Beskriver de där små ögonblicken, minnesfragmenten av vad som känns som banala saker men som i stunden gör loppet till vad det var. En soluppgång på ett kargt fjäll med mil till närmaste civilisation. En utförslöpa på hård packad…

I går kväll snurrade jag runt i Storhogna. Med målet att köra hårt på de stigar som jag brukar ha som formkoll. Med blött sugande underlag uppe på Katrinaslingan blev det inga rekord men 5 sekunder från min snabbaste tid. Bra med tanke på att återhämtningen efter Offroad Finnmark varit liten. Jag pressade benen uppför…

Det är onsdag och regnet öser ned här i Storhogna. Det smattrar mot stugtaket och fjällen ligger i dimma. Det är välbehövligt för det har varit så torrt den senaste tiden. Resten av veckan ser lika blöt ut. Även den allra sista semesterveckan ska bjuda på regn. Jag hoppas jag kan pricka in cykling mellan…

Jag är hemma i Östersund igen. Vi åkte nonstop från Alta i går. 117 mil i bil kändes. Jag har inte riktigt landat ännu. Intrycken behöver samlas i hop och jag förstå att vi faktiskt klarade av det. Jag har cyklat 30 mil i fjällterräng. Det är galet när jag tänker efter. De säger att…