Tröskelstege- en favorit på trainern.

Så var det gjort. Vintersäsongens första trainerpass. Lite senare än i fjol då jag körde i gång redan i slutet av oktober. Numer är jag ju på god väg att bli en vintercyklist som jag alltid velat vara men hittat otaliga ursäkter att slippa ge mig ut i kyla, snö och snålblåst. Även om jag fortsättningsvis siktar på minst ett pass utomhus på mtb:n i vinter behöver och vill jag köra trainer lika regelbundet som i vintras. Det visade sig vara ett bra koncept eftersom sommaren som gick var en av mina bästa somrar cykelmässigt. Kompiskampen därmot avstår jag i år. Inga 20 minuter på max och tävlan mot andra.

Nåväl kvällens pass blev en av mina favoriter och ett skönt pass för huvudet. Lite lagom att börja med. En fallande tröskelstege där den sammalagda tiden på tröskeln blir 20 minuter. Passet i sin helhel med uppvärmning och nedvarvning tar 40 minuter. Det är inte ett pass där jag kör på max i intervallerna utan precis innan benen stummnar enkelt uttryckt. Min puls brukar landa på runt 85%-87% men det är inte säkert att din puls ligger där. Jag har min maxpuls uppmätt även om den siffran har något år på nacken nu men jag känner min kropp rätt väl vid det här laget. Jag kör utifrån watt (trainerwatt eftersom siffran säkert inte stämmer med riktiga watt och eftersom jag kör på samma trainer med samma inställningar har jag mina egna värden att jämföra med) och stegrar dem sakta under uppvärmningen och låter pulsen gå upp i takt med mer motstånd.

Dagens upplägg? Jo 10 minuters uppvärmning, sedan 8-6-4-2 minuter med 2 minuters vila mellan varje intervall. Varvar sedan ned 5 minuter på lätt motstånd. Kadensen ligger runt 95 varv per minut. Där är jag allra starkast. I dag smög jag i gång med 230 watt. Tänkte att det var bättre att börja lite lägre och faktiskt känna känslan av att kunna genomföra det utan att ge upp. 2 april i år toppade jag denna fallande stege med 250 watt så jag är rätt nöjd med dagens pass. Nu är det trots allt offseason vad gäller cykling.

En annan variant jag brukar köra som tar en timme sammalagt är 2-4-6-8-6-4-2 även där med 2 minuters vila mellan varje intervall.  Stegar på det här sättet gör att hjärnan luras lite. Framförallt när det är dags att vända nedåt. Har man klarat 8 minuter så klarar man ju 6 minuter. Sedan blir 4 minuter och 2 minuter hanterbara även om benen är trötta. Tröskelpass tycker jag ändå mest är jobbigt för pannbenet. Det gäller att hitta positiva saker att fokusera på och att musiken i öronen har bra driv. Mitt mantra i dag blev att jag faktiskt genomförde flera av tävlingarna i somras så nära min maxpuls det gick betydligt längre än 8 minuter. Det fungerade. Men hur det än är så är trainerträningen sällan särskilt rolig. Montont och inget händer. Jag kommer aldrig att klara av att sitta i timmar som många andra gör. En gång rev jag av 3.5 timmar till ett cykellopp på tv:n. En gång och aldrig mer!