• Home
  • /
  • Cykligt
  • /
  • En vecka kvar till Ragunda 100 miles och det sista distanspasset är gjort

En vecka kvar till Ragunda 100 miles och det sista distanspasset är gjort

En vecka kvar till 16 mil

800 pinnar och över en kilometer snitselband går det åt att märka ut Ragunda 100 miles såg jag i går kväll. Arrangören Flemming Petersen hade delat ett inlägg där han sågade pinnar. 16 mil mountainbike är långt. Galet långt. Att som arrangör med cykel och fyrhjuling märka ut den banan är ännu mer galet långt. Flemming har via loppets Facebooksida uppdaterat flitigt, med inlägg och små videos hur jobbet fortlöper för att vi cyklister ska få en sådan bra dag som möjligt i skogarna runt Hammarstrand. Det har varit spännande att följa. Eller kanske skräckblandad förtjusning är ett bättre ord?

Av de 16 milen är ungefär 4 mil singeltrack eller stökig stig. En ansenlig mängd höjdmeter ska vi plocka, ca 2300 höjdmeter (cykelvasan har ca 880 höjdmeter), Fem depåer om jag förstått det rätt och maxtiden är satt till 14 timmar. Jag och Hasse kör i duoklass och planerar att ta oss i mål. Mer så siktar vi inte på. Att sätta ett tidsmål är svårt. Det kan ta 8 timmar eller 10 timmar och enligt arrangören motsvarar loppet en Vätternrunda i ansträngning. En hel dag på cykeln kan man sammanfatta det här äventyret med. Jag är glad att vi inte valde att anmäla oss i singelklass. Loppet har enbart 100 deltagare och orkar man inte följa någon man åkt med blir många ensamma  mil ute i skogen.

Vi har egentligen ingen plan för energipåfyllning ännu mer än att erfarenheterna från de Vätterundorna jag gjort kommer till användning. Mer energi med tuggmotstånd än gels så att säga. Men det löser sig. Vi ska bära ryggsäck för den obligatoriska utrustningen. Det är det stora orosmomentet för min del. Under Sportkullan och de längre turer jag gjort med ryggsäck har ryggen protesterat. Dessutom har jag en molande värk i ryggen sedan i går morse.

I vilket fall som helst ska det bli spännande att få starta på lördag. I den första upplagan av loppet. Det är alltid speciellt.  Förhoppningsvis har vi gått i mål om en vecka. Fått våra medaljer och finishertröjor, ligger utslagna på ett hotellrum och känner oss oslagbara. Att vi en vecka senare ska springa 44 km i fjällterräng väljer jag att inte tänka på förens på söndag nästa vecka.

 

Formen och sista distanspasset.

Formmässigt är jag inte så orolig ändå även om det är lätt vackla när det drar i hop sig. Jag är i mycket bättre cykelform än jag tänkte jag skulle vara den här sommaren. Träningen har gått bra, jag är stark och uthållig och har tränat smart (vilket jag inte alltid har gjort). Distanspass har varit distanspass med låg puls. Hårda pass har verkligen varit hårda och mellanmjölkspassen som jag förr om åren hamnade i är färre. Jag måste lita på att den träningen jag har gjort är tillräcklig och att jag känner mig sliten nu beror på att jag tränat ”ned” mig lite och med vila och återhämtning kommer superkompensationen, eller något åt det hållet.

Det brukar fungera bra för mig att göra så här och därför blev sista distanspasset helt enligt plan. Lugnt och sansat med en snittpuls på 121 slag, dock stack pulsen i väg lite för högt i ett par backar i dag men överlag helt okej. En happyride till Dagåsdalen för att tugga lite grusväg och sedan över ÖSK till Spikbodarna för att köra stig. I natt har regnet vräkt ned vilket gjorde stigarna både sliriga och leriga. Mina däck bet ingenting och snart är det dags för lite grövre doningar.

Som sig bör på lugna Happyrides blev det kaffepaus i Spikbodarna innan vi rullade hemöver via stigar i Odensala. Jag kände mig som piggast på slutet av passet och kunde ha fortsatt ett par mil till om inte fötterna varit dygnsura av blöta stigar och duggregn. Lagom tills jag kom hem sken solen upp.

Nu åker vi till stugan och jag ska om allt går bra springa ett pass på fjället i morgon. Jag vill prova att packa ned den utrustning jag ska ta med mig på maran. Hur långt det blir och hur mycket löpning det blir i morgon återstår att se.

img_5453

Dagens gäng. En trevlig happyride som det brukar vara!

img_5460 img_5459 img_5461

 

0

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

4 Comments

Kommentera

CommentLuv badge

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: