14,5 mil och 13 timmar – en kort rapport
Förra året hade jag min bästa dag. I går den sämsta på länge. Föret var kämpigt för alla och många slet ont.
Redan innan fem mil började ryggen göra lite för ont för att alvedonen skulle hjälpa. Efter lite över 12mil hostade jag värre än vanligt och bricanyl hjälpte inte så mycket. Jag ville bryta då men fick inte för funktionärerna. De visste inte hur de skulle skjutsa mig tillbaka.
I Granudden depån efter stängde jag av klockan och med tårarna rinnande sa att jag hem. Ett jättesvårt beslut samtidigt som det var lätt. Hälsan i första hand. Jag har gjort dumma tabbar förut.
I dag känns ryggen ok men handleden på höger sida är svullen. Jag är tungandad. Funderar om och om igenom jag kunnat göra något annorlunda.
Det har helt ärligt varit en tung period innan loppet. Det sätter säkert sina spår.
I vilket fall som helst så är jag otroligt stolt över Hasse som gick i mål. Efter mer än ett dygn på skidor!
Det kommer en Racereport vad det lider. Av förklaringa skäl inget Bloggsvep i dag.
Tack för alla fina ord! Det värmer!
1518 Comments
Leave a comment
Jag undrade just vad som hände i Granudden! Klokt beslut du tog!
Lite trist kanske att Hasse och du inte fick avluta tävlingen gemensamt. Jag har sagt tidigare och det gäller fortfarande – Jag är stolt över dig och Hasse. Jag följede Hasse till Pälnibåcken – sen vill ögonen inte vara med längre. Vi hörs!
Tack Ove! Det var nog klokt även om jag i dag funderar om jag inte kunde ha gjort lite till. SÅ är det väl alltid men jag tror ändå att det inte hade gått. Hasse gjorde ett sådant fanatiskt lopp!
Du är grym ❤
Tack Camilla <3
Vilken fantastisk prestation av Hasse – och av dig också på flera sätt. Drygt 14 mil på skidor är otroligt långt och med luftrör som säger ifrån blir det oändligt mycket tyngre. Och att veta när det är dags att bryta är starkt, det kräver självkännedom och mod!
Tack för dom fina orden! 14 mil är långt och jag fick ett bra avslut på skidsäsongen ändå 🙂
Så otroligt starkt jobbat och ännu starkare att lyssna på kroppen och kliva av! Därför ska du vara riktigt stolt över dig själv också även om det sen här gången inte slutade som du drömt! 💜
Tack Hanna! Jag har nog lärt mig av alla gånger jag inte lyssnat även om det är det svåraste som finns att bryta.
Du är grym – en sådan enorm inspirationskälla 🙂 KRAM
Tack Marie <3 Jag försöker intala mig själv att jag gjorde rätt och tror nog att jag gjorde det trots allt!
Det gjorde du – jag tror du hade ångrat dig än mer om du fullföljt det. KRAM
Vet du, det tror jag med. Kanske hade förstört en träningssommar och så mycket är ett diplom och en målgång inte värt!
Grattis till en stark insats, fattar att det inte känns så nu men med lite distans till detta kommer du att känna stolthet över det du åstadkom och att du lyssnade på kroppen och kunde ”live to fight another day”! Att bryta suger hårt det vet jag av egen erfarenhet men att inte köra sönder sig totalt för att klara nått lopp ÄR klokt! Du är en hårding av stora format och min idol oavsett!
Tack Lasse! Jag börjar landa i det och känner mig nöjd med det jag gjorde. Orken fanns där men i bland säger det stopp på riktigt.
Tack för de fina orden också!
Grattis! att du var klok nog att lyssna på kroppen när den säger ifrån
det är inte så lätt.
Ta väl hand om dej och nu kommmer de underbara cyckeltiden
nettan
Nej det är verkligen inte det, man tänker om och om igen om man verligen gjorde rätt. I det här läget var det rätt. Det ska jag, och det gör den ju!!
Klokhet ska ALLTID komma före stolthet. Hälsan först, som du säger!
Massor av kramar! ❤❤❤
Det ska den, även omd et är det svåraste som finns att faktiskt kliva av i stunden. Men man blir väl lite klokare med åren..