• Home
  • /
  • Cykligt
  • /
  • 2 dagar före Mörksuggan- skitpass i dubbelbemärkelse.

2 dagar före Mörksuggan- skitpass i dubbelbemärkelse.

Visst är det roligare att läsa positiva inlägg? Fyllda av härlig omskrivningar om hur bra allt går, att det finns krutben och allt är fluffigt och rosa och bara sååå bra? Tycker jag också. Men just nu är det väl mer ett förvirrad och tappert försök till att göra något bra av den stundande Mörksuggejakten. För helt ärligt går det inte riktigt som jag vill just nu. Det funkar liksom inte. Jag får inte till det. I bland är jag som ett krutpaket på stigarna häromkring. Sen när det gäller tungstartad och seg.

Fasiken det hade varit lättare att ha någon som säger vad man ska göra, pekar lite med hela handen. Men det har jag inte och jag får försöka göra det bästa av situationen.
Jag har ett par stora mål denna sommar och ett av dem är Fjällturen. Dit är det 16 dagar. Det finns lite lite tid att göra något bra tills dess. Så jag tänkter prova lite nytt till veckan och lite nytt inför söndag.  Jag har ju egentligen inget att förlora och provar jag inte vet jag inte om det funkar.

Jag tänkte lite så här i går inför söndagens äventyr:

  • Tänker ställa mig på startlinjen och INTE tro att jag ska komma sist. Tänker tänka att jag är lika snabb, stark och har min bästa dag precis som alla andra (den här punkten bör jag ju ha praktiserat för längesen jag vet).
  • Tänkte köra ett tömmningspass i dag.  (ni förstår att jag griper efter varje litet halmstrå nu va)
  • Vila i morgon som vanligt när det resdag. 
  • På lördag, dagen innan ett hederligt väckningspass. Jag har oftast vilat dagen innan och bara rullat lite lätt för att kolla igenom grejerna. En gång körde jag lite hårdare, då blev jag 3:a på Långa Lugnet. På´t igen då.

Men nu är det ju så att jag i lördags belastade min kropp på ett sätt det var längesedan jag gjorde och verkligen tömde kroppen mer än vanligt. Sen vilade jag och sen körde jag länge igen på mtb med inslag av hög puls och lite intervaller i dagarna två. Så jag klurade och frågade Thomas om hur han skulle göra. (en second opinion). ”Kör ett kort intensivt pass men inga intervaller” Det för att behålla styrkan i benen och höja puls. Okej, Hasse tyckte också det lät förnuftigt. Jag provar tänkte jag.

Thomas tyckte dock att jag skulle köra ett A1-pass på lördagen i stället för att tömma kroppen på energi. Får se hur jag gör.

Bruse kommenterade att han inte kände igen mig utan kepa. Inte jag heller. 

Så jag rullade i väg i dag pepp som attan på att skjuta pulsen i höjden en längre stund. Räknade ut att bästa stället att köra kort, intensivt och tufft hela tiden skulle bli ÖSK-spåret, det långa. Det där som jag egenligen avskyr.
Men allt går inte som man tänkt sig. Jo först gick det bra. Det är alltid skitigt där och med regnet som har dränkt stan de senaste dagarna så var det lite extra skitigt. Bra. Jag sladdade omkring och körde som fasiken rent ut sagt. Pressade benen uppför och gav mig tusan på att inte vila det minsta. Det gick väl bra i 20 minuter eller så tills jag höll på att köra rakt in i ett elstängsel mitt på stigen. En skylt varnade för lösa hundar och hästar. WTF tänkte jag flåsande på styret. Jag gillar inte okopplade hundar och än mindre lösa hästar. Inte inne i en hage i alla fall. Jag stod rådvill en stund och funderade om jag skulle rulla genom hagen lite försiktigt men vågade inte. Jag blev sur. Skitsur. Tappade fokus.Vände på cykeln och vägrade åka samma väg tillbaka. Tog första bästa stig och hamnade i en sjukt brant nedförsbacke som jag faktiskt gick ned för. Nu blev jag ännu surare.

Kom så småningom ut på vägen genom Torråsen och försökte pressa upp lite puls på asfalten och grusvägen bort mot skoterstadion. Det gick inte så bra, jag var omoviterad. Gav upp och lallade hem genom Torvalla. Som grädde på moset gör mitt vänstra knä ont. Kände lite under turen till Noppikoski och i förrgår ramlade jag på en stubbe med höften först. Vilket skapade lite mer smärta. Inte bra och ett litet orosmoln inför söndagen.

Jag blev i allfall lerig. 

Ett skitpass i dubbel bemärkelse. Men det finns även lite postiva saker mitt i allt mitt pre-race-gnäll. Jag känner mig lite starkare än för några veckor sedan även om jag fortfarande suger så fort det uppför. Alltid något.

Nu tänker jag äta glass och återkomma lite gladare. Sådetså!
0

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

6 Comments

  • Anonym

    juli 3, 2014 at 13:47

    Ibland måste man ta ett steg tillbaka och acceptera den stundande formen. Du kanske står vid ett trappsteg och när du väl är uppe för det kommer det vara värt all slit! Du är en inspiration och även en källa till inspiration har sina ups and downs vilket visar oss andra att det ibland är tungt men att pushar vi vidare så vänder det tillslut! Lycka till i Mörksuggejakten! Du e grym!

    Svara
    • admin

      juli 3, 2014 at 15:21

      Tack så otroligt mycket för den kommentaren! 🙂 Den gav mig mycket självförtronede och jag tror du har rätt. Alla har vi upp och nedgångar men det är så lätt att tro att alla andra aldrig gör dåligt i från sig.
      Det är roligt att höra att jag inspirerar också 🙂

      Svara
  • SARA BORG

    juli 3, 2014 at 14:25

    Hej! Jag kommer ju också att köra Mörksuggejakten på söndag. Kan du ge några tips till en nybörjare om hur man ska tänka under loppet, och om det är något annat runtomkring – typ hämtning av nummerskyltar och sådant, som jag (och andra som ska köra) kan ha nytta av? Hoppas att vi ses! Kram

    Svara
    • admin

      juli 3, 2014 at 15:20

      Tycker att det är så kul att du ska köra! Ta det lungt i början, starten är till en början rätt lätt, upp för slänten och genom Rättvik. Se bara till att hålla ditt tempo och vart du har din cykel så inget händer. Ta det lungt i första backen upp till Vidablick, den är lång! Lätt att bränna allt krut där innan. Det har tydligen regnat rätt mycket och det kan vara riktigt halt efter du kommit upp och åkt en bit efter grusvägen, ned går nedför på lite sten. Ingen större fara du klarar det men är det blött är det lite slirigt. Ät och drick, men sånt kan du ju! Framförallt tycker jag du ska höja blicken flera gånger för det är ruskigt fint!
      Nummerlappar hämtar du vid Jarlstugan där även starten går. Innan start på söndag är det viktigt att man går genom en chipkontroll vid starten innan man lägger in cykeln i fållan. Annars reggas inte tiden. Du ska nog stå i led fem tror jag, vilket är motionsledet.
      Annars är det bara att köra! Du kommer klara det galant 🙂 Det hoppas jag att vi gör 🙂 Stort lycka till.

      Svara
  • Bitte

    juli 3, 2014 at 16:22

    Det är kanske efter såna här skitpass som det går som bäst! Du rockar oavsett! Vi ses på söndag hoppas jag 🙂

    Svara

Kommentera

CommentLuv badge

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: