3×3 är inte vackert

Men det ger hjärtat och benen en match. I eftermiddags efter en stunds slösurfande i soffan för att dra ut på smärtan lite tog jag mig kragen och genomförde veckans första träningspass. Veckans första intervallpass av två. Jag har äntligen haft några bra träningsveckor och varit sugen på att ta i. Få svettas ordentligt och gräva riktigt djupt. Nu är det lite mer fokus på högre intensitet i intervallerna och däremellan distanspass. Konstigt nog har jag längtat lite efter det här.

Att ta sig igenom 3 minuter på hög intensitet är lättare än att ta sig igenom 4 minuter tycker jag. Det är lättare att lura hjärnan. När två minuter har gått är det bara 1 minut kvar och jag tänker att om det varit en fyra hade jag behövt att fortsätta ytterligare en minut. Det hjälper när det är som allra jobbigast. 90 sekunder är bara hälften av jobbet. 90 sekunder är ju ingenting. Så där håller jag på och så är intervallerna gjorda. I dag stod 3×3 min med lika lång vila mellan, sedan vila på 5 minuter och ett block av 3×3 till. Några fler minuter i hög intensitet än klassiska fyror.

Jag kunde inte genomföra alla intervaller perfekt. Jag tappade lite effekt och kadensen sjönk. Men jag fick upp pulsen och tänkte positiva tankar genom varje intervall. Försökte göra den så bra som möjligt även om det svajade lite. Mitt i passet messade en kompis och ville låna en cykelpump och vilan blev lite längre än tänkt. Kanske gjorde det att de sista 3 intervallerna gick bättre än de första? Hursom så klev jag av trainern med en bra känsla i kroppen. En känsla av att vara stark och att det har hänt lite med formen trots att det känts det motsatta under vintern. Dessutom gillade jag intervallupplägget. Det här återkommer och blev en favorit. Ett pass som också är enkelt att utföra utomhus. För nu längtar jag ut. Längtar efter intervaller på stig. Få något att fokusera på. Något som tar bort känslan av att det är jobbigt. Som att hålla sig på stigen.

Förresten så gick min fläkt sönder för någon vecka sedan. Den andra av två som ramlat i golvet. Jag tog mig igenom ett tröskelpass utan fläkt och kunde konstatera att varma förhållanden inomhus gör att pulsen sticker i väg och effekten sjunker. I dag lyckades jag komma över en fläkt och det har inte varit underbarare med torr blåst i ansiktet och kroppen förut!

3

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

2 Comments

Kommentera

CommentLuv badge

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: