• Home
  • /
  • Cykligt
  • /
  • #52vardagsäventyr -cyklar man så fikar man

#52vardagsäventyr -cyklar man så fikar man

Den här veckans vardagsäventyrsuppdatering blir lite annorlunda. Dels är det en sammanfattning av vad Spanien egentligen handlade om (lite med glimten i ögat förstås) och för att det blir lite sent och kanske inte direkt kvalar in. Men å andra sidan gör det inget. Det är ett inlägg som jag ville skriva och det är måndag! 

Att fika hör till favoritsysslorna i vår familj. Ni som följer bloggen vet att jag älskar det. Det räcker för det mesta med lite kaffe i termos, i cykelryggan eller tursäcken. Det gör en lugn distansrunda eller en promenad lite mer spännande. Det är ett sätt att umgås och surra lite även på cykeltur där man för det mesta ligger på rad på stigen och byter några ord med den bakom eller före. Kaffestoppet i ett vindskydd blir liksom pricken över i:t.

För något år sedan fick jag några kommentarer på mitt fikande. Kommentarer som säkert ställdes lite med glimten i ögat. Som frågade om vi inte gjorde annat än att fikade. Det gör vi ju självklart men allt visas inte upp i blogg eller på Instagram. Jag la ingen större vikt vid det där. Jag fikade vidare och postade fikabilder som förut.

En fanta lemon, en americano och en bocadillo i Torremendo. Bocadillo är baguette. Mest käk för pengarna.

Resan till Spanien med våra vänner Erika och Claes var inget undantag i den ädla konsten att cykelfika. Vi var rörande överens om att cyklar man så fikar man. Det blev en hel del fikastopp oavsett om turen var 11 mil eller 5 mil. Vi resonerade så att vi skulle ändå äta lunch och varför inte göra det på någon genuin spansk bar i någon liten by? Mycket trevligare och billigare än turistställerna nere vid La Zenia eller på stranden. På de lite längre och långsammare distansturerna hann vi även med ett glasstopp. Det var varmt tänkte vi, det var semester och då hör glass till.

Den allra första rundan vi gjorde bortsett från att testa cyklarna samma dag som vi landade höll på att sluta i ett utbrott av hunger och dålig stämning. Från min sida. När fiket på hörnet i Hurcillo som jag och Hasse brukar stanna till vid var stängt hade vi ingen reservplan. Vi insåg att vi troligen lyckats pricka in en siesta eller en dag när fiken var stängda. Vi skulle äta glass i Algorfa ett par mil i från Hurcillo. Vi var överens om att vi inte skulle orka cykla dit utan mat.

Efter att ha snurrat runt i Bigastro utan att hitta något tänkte jag nästan ge upp. Men så på ett torg i utkanten av staden hittade vi ett öppet ställe. Ett lite finare fik som mer liknande en nattklubb. De serverade dock helt underbara tostados (en halv rostad baguette). Den var dock i minsta laget och vi delade även på en bocadillo med kyckling. Kaffet skapligt starkt även om kaffe i Spanien är långt i från det svarta starka zoegaskaffet jag föredrar.

Cykelfika är också en bra movitator för att få 17 åriga tjejer (och deras mammor) att orka ta sig upp för långa klättringar trots trötta ben och värme. För att orka sig igenom ett av sommarens längsta landsvägspass. Som när vi tog oss an klättringen upp för Cabezo del la Plata för att visa Erika och Claes en av de vackraste backarna och framförallt för att visa den där spanska baren vi pratat om. Där gubbarna spelar tärning och röker och en själv sitter mitt upp i som ett exotiskt inslag.

I år fick vi också uppleva lite av den lokala spanska cykelkulturen i den byn. Ett gäng välkittade spanska herrar klev in på baren strax före oss. Med grymma cyklar och snygga kläder. Proffsigt tänkte jag. En liten stund senare beställde de in en liter öl att dela på och den ena tände en cigg. Helt naturligt för dem och jag fick nästan hjälpa till att stänga munnen av förvåning. Erika myntade resans citat ”det är mest tröjor och dekaler” 

 

Den rundan avslutades också med att ett paket pinnglass i en park i Torre Pacheco när inga barer serverade glass den dagen.

Vi hann med många stopp som sagt. Eftersom barer i de spanska byarna sällan är så dyra hade vi mycket kvar av vår vigda fikakassa. För snålade gjorde vi inte.

Jag vet inte hur många kaffe vi beställde in under resan. Hur många Fanta jag drack eller hur många glas kallt bubbelvatten som gick åt. Hur många tostados eller Bocadillos som vi åt. Inte heller hur mycket lufttorkad skinka jag ätit under en vecka. För mycket eftersom jag inte alls är sugen på det även om vi var fast beslutna att köpa med oss ett ben hem.

Men jag vet att vi gjorde allt för att fika så som man bör. Cyklar man så fikar man. Fördelen med att cykla är att man kan fika. Ni förstår nog. Det går åt energi att röra på sig helt enkelt! Det fina med årets resa var att vi kunde lägga några favoriter till listan att besöka nästa år.

Det finns en flik till höger eller om du klickar här för dig som vill ha lite fikatips till nästa cykeltur i Jämtland! Cykelfika heter den lämpligt nog.

1

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

2 Comments

Kommentera

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: