Återupptäcker gamla cykelrundor

Det är cykelvår i Jämtland. Det vill säga torra landsvägar och härligt friska vindar. I går kväll regnade det rejält. Så där att det slog mot vardagsrumsfönstret. Det hjälpte snösmältningen på traven. Om någon vecka kanske stigcykling är möjligt men än så länge är det landsvägscykling och mtb på cykelbanor som fungerar. Det är inte fel det heller. För första gången på många år är det roligt att cykla landsväg här hemma igen och det är ett bra komplement till stigcyklingen.

Det är också roligt att återupptäcka alla vägar som jag en gång i tiden nötte. Från tidig vår fram till Vätternrundan för att samla mil. Timmar efter timmar. Hur glad och cykelsugen jag var i april efter en vinter med spinning och styrketräning. Det var det bästa som fanns då. De där första passen som ofta var ganska långsamma och en kamp i kalla vårvindar. Som sedan allt eftersom blev snabbare, mer intervalliknande och varmare i takt med att sommaren kom. Oftast var det samma rundor. En lite kortare för kvällspassen, några lite längre för distanspassen och några med mycket backar. En av dem gick över Lit, Krokom och Rödön. Runt 7.5 mil som jag ofta åkte ensam.

Den tog vi dag fast omvänt. En helt ny runda både för Hasse och Erika. Jag hade googlat fik efter rundan och hittat Fröken Olssons lilla fik. Det finns nämligen inte så stora möjligheter till spontana kaffestopp här uppe hos oss den här tiden på året innan sommarfiken öppnar i var och varannan by. Det fungerar med en mackfika men är alltid trevligt med kondis.

Vi rullade i väg i skönt distanstempo och fick parera ganska hårda byvindar i bland, kämpa i lite motvind och få skön medvindssurf innan fikastoppet. Ett kafe vi enades om att stanna till vid flera gånger för det var riktigt bra. Vi skojade lite om spanienkänsla när vi låste fast våra cyklar utanför.

Hemma stannade klockan på lite över 3 timmar och jag var knappt trött. Bara riktigt glad i själen av att få cykla så fint. Att benen faktiskt är starka och den där lågakadens-oron inte är något jag behöver tänka på. Utomhus med kadensmätare på hjulet och lite högre sadel är det som vanligt igen. Inne har jag låtit trainen mäta kadens och suttit lite för lågt.

Även om jag inte riktigt är lika stark som förra våren är formen inte så dålig. Kanske har vinterns lite mindre träningsmängd och mycket vila ändå varit bra för kroppen? Jag tror nästan det. Dessutom har jag ju hållit mig frisk i över en månad nu och fått till riktigt bra träning. Så nu vågar jag prova att köra lite hårdare. I morgon väntar backintervaller på Frösöns alla smågator. En liten gammal favorit. Jag hade tänkt att utföra dem redan i går men regnet var inte så lockande.

Har jag sagt att jag tycker om att cykla?

Bara Claes och Cissi som saknades, annars hade det varit Spanienkänsla av ännu större mått.

Det är inte bara jag som blir glad av fika!

3

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

Kommentera

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: