Att lyfta varandra

Foto: Jimmy Matsson

När jag satt i bilen hem från Elna och hennes familj i söndags var det med en varm känsla i hjärtat. Det blev en helg med många fina minnen. En helg som gav mig så mycket energi. Vi har inte setts i verkliga livet så många gånger men det har ändå varit med en känsla av att vi känt varandra länge när vi poddat i hop. Jag var nervös när jag åkte ned. Både för att köra mtb-vättern och för att tillbringa helgen för i bland kan verkligheten vara lite annorlunda. Jag hade inte behövt vara orolig. Det var liksom som att komma hem till en gammal vän. En fin känsla och jag blev åter påmind om hur cykling för samman människor som annars kanske inte skulle ha träffats.

Jag åkte också hem med ett större självförtroende på cykeln. Jag hade känt mig stark på loppet på fredagen, som om formen infunnit sig. Jag hade blivit lite fånigt nöjd över att kunna ligga på Elnas hjul på stigarna. Något jag trodde jag inte skulle. Den fredagen stämde allt och framförallt stämde det mentala. Det som jag brottas med varje gång. Det var en känsla som jag ska ta med mig i sommar när fjärilarna i magen tenderar att bli ångestfyllda i stället för förväntansfulla.

Det är lätt att inte se sina egna framsteg. Jag cyklar mina vanliga stigar. Cyklar dom snabbare och bättre tekniskt men vet egentligen inte hur bra jag cyklar dom. Jag är i min egen bubbla och har ingen aning om det är bra eller inte. Svårt att förklara men ni kanske förstår.

I helgen som gick fick jag lite perspektiv på att min utveckling från första långloppssäsongen 2012 har varit stor.

Foto: Elna Dahlstrand

Vi spenderade lördagsförmiddagen på IKHP. Elnas hemmaklubbbs fina stigar på Huskvarnaberget. Hennes Jimmy följde med och vi övade teknik. Provade linjer och åkte svårigheter om och om igen. Stigar som jag ensam inte skulle ha klarat av. Tillsammans med dem var jag modig och att följa efter någon som är riktigt bra tekniskt gör mycket. Vi har pratat så mycket om det i podden. Om hur bra det är att cykla med andra och ta efter. Så var det i lördags. Elna visade vägen och jag åkte efter.

Jag tog större dropp än jag skulle ha vågat ensam. Jag tog mig över stenhällar och tekniska partier utan att registrera hur farliga de såg ut. Några partier på EM-banan vågade jag inte prova på. Kroppen var trött efter loppet dagen innan och jag ville inte riskera något. Och hela tiden med massor av pepp och kravlös känsla från Elna och Jimmy.

 

Jag tänkte flera gånger att det är otroligt häftigt vad duktiga cyklister det finns. Hur många grymma tjejer som cyklar. Elna är en av dem. Vi har inte cyklat tillsammans förut men det kändes ändå som vi inte gjort annat.Jag växte flera centimeter tekniskt. Det är det fina med att lyfta varandra.

Foto Jimmy Mattsson

9

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

2 Comments

Kommentera

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: