• Home
  • /
  • Cykligt
  • /
  • Backtempo – för första gången kom jag sist

Backtempo – för första gången kom jag sist

”Säger som Kalle Wahlström från Svett och Etikett- dags att dra till Lövstabadet och bli förnedrad i backtempo”

Min statusuppdatering på fejjan och twitter innan vi rullade i väg till Lövstabadet för kvällens backtempo. Precis så kändes det. Förnedring. Fast kanske inte fullt så allvarligt men ändå. Jag har haft ångest hela dagen över det här backtempot. Jag förstod att det skulle bli 7-8 minuter av ren smärta och pipande luftrör. Jag har åkt andra delen av backen och bara den i sin enkelhet är vidrigt jobbigt. Jag är ju inte heller en bergsget och kommer aldrig att bli.

Nervös har jag också varit. Jag är fortfarande lite feg och hoppar gärna över sådana här tillställningar. Jättedumt för efteråt tycker jag att det var riktigt roligt. Men för att utvecklas bör man ju gå utanför sin komfortzon eller hur? Det är i alla fall vad jag säger till mina spinningdeltagare. Väl på parkeringen vid Lövstabadet släppte nervositeten och jag rullade lite för att vämra upp i backen. Vi hade cyklat dit och jag tänkte att mina ben för en gångs skull inte kändes som stela stockar.

image

En rätt trött sambo efter målgång. En lika trött fotograf/undertecknad som inte kunde hålla kameran rakt.

Så nummerlapp på. Fram till start. Ensam dam till start bland nio herrar. Mitt mål var att inte komma sist. Näst sist okej men inte sist. Rullade start med 1 minuts mellanrum skulle det bli och jag tänkte att det var bäst starta bland de första så ingen skulle behöva vänta på mig.

Så nedräkning. 5-4-3-2-1 Kör. Och försök komma i tramporna snabbt och snyggt. För en gång skull tog det bara ett par meter. Annars är jag en parodi på det här.
Jag gick ut stenhårt i motvinden. Första biten raksträcka sedan uppför de där svängarna till Byvägen. Jag fick mjölksyra redan i första motlutet. Jätteroligt. Fick gå ned på lilla klingan och min lättaste växel och stå upp. Det kändes som jag cyklade i sirap. Försökte peppa mig själv att 7-8 minuter inte är lång tid. Jag dundrade ju på i helgen i över en och halv timme med skyhög puls. Men i bland är hjärnan svår att lura.

Svängde upp på Byvägen med vad som kändes som andnöd. Tänkte att snart dundrar någon snabbis förbi mig och försvinner i fjärran. Så fan heller tänkte jag sedan. Ingen ska om. Inte utan en viss match i allafall. När jag äntligen kunde svänga upp på Toppvägen visste jag att det bara skulle vara runt 2 minuter kvar av lidandet. QOM:en har jag på 2.07. Eftersom jag inte orkade veva runt pedalerna sittadens stod jag fortfarande upp med ben som skrek av mjölksyra. Inbillade mig att jag hörde flåsande herrlungor bakom mig.

Så precis innan mållinjen tappar jag fokus när jag möter Anna Haag på rullskidor. Ett kort sekund av starstrucks. Hur tufft är det inte att dela träningsbacke med henne liksom? Sen samlade jag mig och defilerade över mållinjen utan att bli omåkt! En stund senare kom Hasse i mål. Jag highfivade lite med mig själv.

6.50 blev min tid. Så sist jag kunde bli. En halvminut upp till den som kom näst sist. Så kan det gå. Fast det gör inte så mycket. Jag blev trött och det var också målet för kvällen. Jag gick ut för hårt och hade värmt upp för dåligt. Tror att jag faktiskt hade varit snabbare på mtb:n. Då hade jag kunnat sitta ned lite mer. Men vet ni? Det finns stor potential till utveckling. Nu tog den sista backen 2.14, jag tröstar mig att jag varit snabbare förut.

image

På rulle i klunga var det längesedan som jag åkte.

Det som ändå var skönast för benen och trevligast för själen var det lätta rullpasset till Tängtorpet och hem tillsammans med delar av de som kört i dag. 3 mil i en soligt men kall jämtlandskväll. Mina ben tackade mig för att jag för en gångs skull varvade ned och inte spurtade hem till porten. Jag trotsade kylan och körde barbent. Är det slutet av maj så är det.

Nu har vi fikat lite tårta. Hasse fyller nämligen år i dag (in och gratta honom så blir han glad!). Snart sovdags och två välbehövliga vilodagar väntar innan jag åter ska vända in och ut på mina lungor igen när Långa Lugnet väntar.

0

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

2 Comments

Kommentera

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: