Blåbärscykling i I5-skogen

Det är sällan det känns så skönt att få komma ut och cykla som efter att man legat sjuk. När man nästan längtat i hjäl sig efter att få rulla ur benen. Börjat fantisera om långa distanspass med solsken och nästan gett upp hoppet om en helt okej kropp. Kroppar bli oftast helt okej efter en förkylning. Det blir bara lite lätt dramatiskt när ynkligheten tar över och jag tror att allt jag tränat upp har försvunnit. Det är lite löjligt men det är bara så i bland.

Jag har inte tränat på nästan en vecka nu. Det är sällan det händer. Jag är så van att röra på mig nästan alla veckans dagar. Det har jag gjort i så många år. Jag är dålig på att vara sjuk. Dålig på att ligga still. Jag får hejda mig själv så att jag inte drar i gång för tidigt. När jag inte hejdar mig själv har jag familjemedlemmar som gör det. Som i går när jag lite försiktigt frågade dottern om vi skulle gymma lite på kvällen. NEJ var det svaret. Vänta lite till. Eh…okej. Lite skamset så där när det är 15-åringen som säger det.

Men i dag kändes det riktigt bra i kroppen och jag kunde ta ut friskvård på eftermiddagen. När jag åkte på jobbet i morse hade jag lovikkavantar och ett pannband under hjälmen (vantar på händerna, ni fattar). Ett par plusgrader bara men det utlovades 17 plusgrader på eftermiddagen. Så där som september kan vara när det är som bäst. Jag bytte om till korta bibs och cykeltröja. För säkerhetens skull stoppade jag ned mina armvärmare i bakfickan och rullade i väg mot Arenan och starten på det motionsspår som går i gamla I5-området. Förra hösten var jag där och körde lite stig och tänkte att det nog fanns mycket mer att upptäcka. Hade fått tips på en slinga i motionsspåret som skulle vara fin cykling. Det var det verkligen. En slinga på 6 km som går att köra fort om kroppen är pigg. Letade mig vidare mot ”XC Sopberget climb”, ett segment som Martin Mattson skapat och tipsat om. En klättring uppför ett gammalt sopberg om jag inte har fel. Tog grusvägar till Fältjägarstugan och körde den roliga utförsåkningen som sedan blir en fin stig ändå bort till Kännåsen. När jag väl nådde en gård vände jag. Lite rädd att jag var på någons tomt och cyklade. Asfalt hemåt via Lugnvik och stigen längs med sjön.

Jag rekade bara stig och roliga stravasegement i dag och ville inte trycka på något. Det fanns inte heller så mycket att trycka på med. Åt lite blåbär och njöt av solen och värmen och det faktum att jag faktiskt var ute och cyklade. Kroppen är jättetrött och sommarens fina form känns som ett minne blott. Att strava sedan gav mig fler QOM:s än jag trott kanske beror på att min lägstaform är bättre än min höstform var i fjol. Inte så viktigt egentligen. Tänkte också att det faktiskt var bra att vi inte är i Örebro och Ånnaboda nu. För ett långlopp med den här kroppen hade slutat i ett fiasko. Men som sagt det kommer fler SM.

Avslutar väl med att jag väntar på Hasse som tvättar bil. Han har lovat efterätt efter inspiration från Hela Sverige bakar i går. Pavlova med tropiska frukter. Perfekt att ladda upp med inför morgonens fjällöpning.

Så har jag åter lyckats skapa ett långt inlägg om ingenting egentligen.

IMG_5472

Man blir glad av att cykla. Har ni inte provat?

 

IMG_5474

Här går bärsäsongerna omlott. Blåbär och lingon på samma gång. Inget konstigt i bland.

IMG_5470

Gillar man grusvägar och långa backar är området runt Fältjägarstugan perfekt. Jag vet inte om jag gillar det så mycket. Men i dag var det trevligt.

 

IMG_5473

En sådan där cykel-mot-träd-bild som nästan är korrekt. Cykel i lingonris döper jag den till.

 

0

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

2 Comments

Kommentera

CommentLuv badge

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: