Bollnäs – en överraskande fin cykling

I bland ramlar man över stigar och områden att cykla som visar sig vara riktiga pärlor och något att vilja återkomma till. Bollnäs är ett exempel på det. Bollnäs var så bra att det blev en av sommarens höjdpunkter.

Under sommarens första cykelroadtrip var tanken att vi enbart skulle cykla i Hjulsjö efter att vi lämnat Elna och Jimmy i Småland. På morgonen vid frukost i ett vindskydd några mil nedanför Sandviken tittade jag på väderleksrapporten. Det såg att bli fint väder i Högbo och dit hade vi velat åka länge. Deras cykling är väl hypad och vi ville se om den var så bra som det sägs.

Så vi åkte dit, åkte en led och delar av några svarta innan vi var överens om att det var för tillrättalagt för oss och inte det vi ville cykla. Grusade leder är inte vår cup of tea så att säga. Över lunchmackor i skuffen på bilen googlade jag cykelställen på vägen till Östersund. Kollade trialforks över leder längs med kusten och i Hälsingland. Jag googlade cykling i Hälsingland och fick träff på mtb-leder i Bollnäs. Tre stycken iordningställda leder av Bollnäs cykelklubb som skulle finnas och på pappret lät de intressanta. Dessutom låg Bollnäs bra till på vägen hem och där skulle även finnas bra middagsalternativ efteråt. Vi hade inte heller någon större brådska hem.

Tack vare bra beskrivningar på Bollnäs cykelklubbs hemsida och Trailforks och dess möjlighet att navigera kunde vi ta oss till banorna trots och att vi inte hade någon lokalkännedom. Vi tog den kortaste banan först, NM-banan och sedan de andra tre lite längre i en annan del av Bollnäs.

Vi fick varierad och riktigt fin cykling. Bitvis teknisk och bitvis så där skönt slät och snabb så man vill trycka på lite. Det häftiga var att alla fyra banorna hade så olika karaktär och bjöd på så olika underlag. Lite så som vi har hemmavid.

Nöjda och glada och någorlunda fräscha av servetttvätt kunde vi avsluta en grym cykeldag med burgare på Max innan vi åkte inlandet upp mot Östersund. Glada över att funnit en riktig pärla i Bollnäs som cykelställe. Vi sa till varandra att cyklingen var väl värd att återvända till- gång på gång!

För det här stack verkligen ut och framförallt var alla banorna exemplariskt uppmärkta! Det var inget problem för oss som inte har någon lokalkännedom alls att ta oss runt banorna. Det enda problemet vi hade var at hitta en parkeringsplats. Så hatten av för Bollnäs cykelklubb för de tre banorna ni har märkt ut och sköter om!

NM-Banan 4 km

Vi bestämde oss för att cykla NM-banan till att börja med. En bana som varit med i Hälsingecupen och gick i ett elljusspårsområde på en liten bergsknalle. Det visade sig bli en riktig fullträff. Vi fick varierad rolig cykling med både släta mjuka löparspår och teknisk stenig cykling.

Slingan var tuff konditionsmässigt och hade partier som faktiskt kändes ganska kluriga även med Marin:ens längre slaglängd. Dock cykelbar även med en hardtail. En perfekt xc-bana för tävling. En sån där bana jag hade önskat att jag fick tävla på. Den var så pass rolig och fin att vi körde den två varv innan vi kände oss nöjda och åkte vidare.

XC- Banan 5,8 km intensiv ckling

Lagom trötta förflyttade vi oss till en annan del av Bollnäs, närmare bestämt på området Ren. Där skulle det enligt cykelklubbens hemsida finnas två uppmärkta banor varav XC-banan var en av dem. Vi fick parkera efter vägen i ett bostadsområde precis där en av banorna skulle passera.

Vi rullade den baklänges ned tills starten av banorna och följde sedan blåa enduropilar. Slingan bjöd på rejäl kupering, riktigt fina stigar i tallskogen vi snurrade runt i och en del stökig underbar stig. Bitvis klurig med lång klättring på sådana där kattskallestenar. Det här en bana man gärna kör riktigt hårt på i ett par varv och nöjd kan rulla hem sedan. Eller gärna kör ett par varv på tävling. En banan jag gärna hade tagit med mig hem och det varit möjligt. Vi nöjde oss med ett varv i ganska lugnt tempo och och det gav rejält trötta ben det med.

Path of the Reindeers

Den här banan bestod av två länge loppar som tillsammans mätte 17.8 kilometer och varning gjordes på samma ställe som banorna började. Den ena loopen hade röda skyltar och den andra gröna. Jag funderade på varför man döpt den til renstigen, för renar i Bollnäs stämde väl inte? Men vem vet tänkte jag tills jag insåg att looparna gick över renberget.

Vi började med den röda leden vilket i efterhand visade sig vara ett bra drag. Den var nämligen rejält kuperad med en klättring på ett par kilometer uppför ett berg. Leden började med samma kattskallestensklättring som XC-banan och fortsatte sedan runt själva berget på stigar över hyggen, över surhål och på gamla skogsvägar och grusvägar innan vi klättrade uppför berget och ned mot tallskogen vi cyklar på XC-banan. Varierad cykling helt olik den vi nyss cyklat. Den röda loopen var så pass kuperad och intensiv att vi bestämt oss för att hoppa över den gröna. Benen var trötta och hungern hade satt in.

Men tack vare två killar från stan som pratade gott om den andra loopen och lovade att den inte var lika tuff som den vi nyss tänkte vi om. Vi resonerade så att hade vi ändå åkt dit och troligen inte skulle komma tillbaka på ett tag vore det dumt att inte testa det som fanns. För cyklingen hittills hade varit fantastiskt.

Så med trötta ben rullade vi även den gröna leden och ångrade oss inte en sekund. Den var lite mer kuperad än killarna sagt men inte i klass med den röda. Vi fick återigen riktig fin och varierad stig och åkte partier av de andra lederna. Vi skrattade lite åt humorn i skyltarna. Som Surhålet eller Nilssons E4:a som gick över myr.

Passar det alla?

Det är här xc-cykling när det är som bäst. Både för den som är ny och för den som har cyklat ett tag. Det var inte så många riktigt svåra partier även om del krävde lite av en som cyklist. I stället var det kuperingen och att banorna var intensiva som kanske göra tt den som precis börjat cykla kan tycka att det är lite tufft. Men i lugnt tempo klarar de flesta banorna.

Så har du vägarna för Hälsingland och Bollnäs tycker jag du ska stanna till!