Den första snön

första snön

9 oktober 2016. Första snön i Storhogna och Vemdalen. För tre år sedan kom den vid samma tidpunkt och det blev sedan en snörik vinter följt av mindre snörika vintrar. Jag hoppas och väljer att tro att det blir en vinter likt 2013 detta år.

Redan i lördags kändes det i luften att snön var på gång. Det blir en annan klarhet, en krispig känsla och lite fuktigt. Våra vänner Sandra och Robin har varit och hälsat på i stugan under i helgen och i lördags cyklade vi stig mot Vemdalen i vinterkläder och plockade lingon till efterrätt. En fin dag och en lika fin kväll i stugan sedan.

I går var det fyra förväntansfulla cyklister som vaknade upp till nysnö. Vi hade planerat en tur över Jaktstugan och Nyvallsslagan och om tiden skulle räcka en tur upp Storhogna fjäll och hotellslingan. Den som Sandra gillade så mycket sist de var här.

Vi skulle få cykla i snö och klädde oss varmt. Visserligen låg temperaturen på samma grader som föregående dag men det var fuktigare i luften. Jag hade tagit med mig mina långa vintertights men missat ett par lite varmare handskar. Vilket jag fick sota för när vi väl kom upp på fjället och vinden låg på.

dsc00888

dsc00891

Vi tog Fjällmarans sträckning upp till Jaktstugan för att slippa det värsta stenskramlet längs vesselleden. En sådan här dag när det är fuktigt och snön effektivt döljer hålen mellan stenarna var det ett bättre alternativ. Trots att det var bitvis slirigt  kändes sträckan upp på fjället ovanligt lätt än tidigare gånger under sommaren bortsett från spängerna som var förrädiskt hala med finmönstrade sommardäck.

dsc00898 dsc00910

Vi fikade inomhus i vindskyddet vid Jaktstugan eftersom vi alla fyra frös. Där hade vi skydd mot vinden. Varmt kaffe och smörgåsar, en torr mössa och torr vindjacka gjorde gott. Robin och Sandra hade tagit med sig varsin torr tröja vilket jag inte hade gjort. Gav bort mitt extra par torra handskar till Hasse och tänkte att mina nog skulle räcka. På vägen upp hade inte händerna varit kalla. Men efter en stund inomhus med blöta kläder blev det riktigt kallt när vi cyklade ned mot Jors-Karivallen. Jag frös så att det var svårt att bromsa och tummarna tappade känseln. Robin lånade ut sina stora skalhandskar och allt eftersom började fingrarna tina upp. Men den stickande och fruktansvärt smärtsamma känslan som kommer. Den som man helst vill skrika ut men vet att det är ett gott tecken. Det blir snart varmt igen.

dsc00911 dsc00917

Vi fick bära cyklarna upp genom Nyvallsslagan på hala stenar och finpudrat lingonris. Så otroligt fint i all sin gråhet. I början av september sprang jag ned här, hög på livet och fast beslutsam att klara fjällmaran. Då lika halt men regnigt. I början av sommaren sprang jag och Hasse upp samma väg som vi nu kånkade cyklar. Då hade den sista snön inte riktigt släppt. Det är häftigt med fjällets alla olika årstider och skepnader.

Väl upp på toppen väntade den som jag mindes otroligt fina utförsåkning ända ned till Anorak och skidliftarna där. Sist jag cyklade den här rundan var för 3 år sedan och minnet svek mig lite i dag. Utförsåkningen var teknisk och svår och jag hittade inget flyt. De andra låg långt fram och nere i granskogen åkte jag över styret. Slog i knät och läppen och låg en stund på stigen för att hämta andan. Efter det vågade jag inte köra på som jag brukar. Rädd att ramla och åka över styret igen. Det kan bli så, en grej som sätter sig i skallen och inte vill släppa riktigt.

dsc00920 dsc00919

Vi tog gamla landsvägen hem från Vemdalsskalet och på grund av tidsbrist fick vi hoppa över hotellslingan den här gången. Sandra och Robin hade en tid att passa och att få i oss middag var viktigare. Vi hade ändå fått en fantastiskt fin dag på fjället. I vinterns första snö. Dagen innan en lika fin tur i skogen. Ett minne att spara på länge!

5

10 Comments

    • Här har vi faktiskt turen att det blir en riktigt vinter, även om den under senare år har kommit lite senare. Jag skulle inte stå ut med slask och mörker. Nej det får gärna vara mycket snö och kallt. Då trivs jag bäst!

    • Tack så mycket Katta! Prova igen! En gång är ingen gång 😉 Det är jag med, det är något speciellt med dem.

Leave a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: