Den traditionella semesterafterworken

Den 16:e juni tog jag bilden nedan. Då gick jag på en efterlängtad sommarsemester. Östersund bjöd på fint sommarväder och maskrosorna blommade på ängarna i nedre Torvalla. Jag var jättetrött och rullade en lugn runda i gångtempo med fullpackad ryggsäck. Då hade jag fyra veckor av ledighet framför mig.

I dag den 6 oktober stämplade jag ut för en veckas semester. Eller 10 dagars ledighet om jag räknar med helgen. Bilden nedan den första är tagen på nästan samma ställe. Nu skiftar träden i gult och veckans blåsiga väder har gjort en del träd kala. I dag hade jag långärmad flossad happyridetröja och benvärmare. Den 16:e juni bara kort cykeltröja. Men jag var lika trött i dag som i början av sommaren och cyklade lika långsamt.

Den här veckan har gått i ett trötthetstöcken. Dagarna varit så långa. Aldrig är det så långt till ledigheten som när den precis står för dörren. För att få lite frisk luft och rensa huvudet åkte jag på upptäcksfärd mot Opesjön. Lagom tills jag kom i väg kom regnet. Det fina höstvädret som jag sett utanför mitt kontorsfönster var som bortblåst i dubbel bemärkelse. Men å andra sidan gjorde det inget. Bara vetskapen om på måndag cyklar jag i sommarvärme gjorde rundan lite lättare i dag.

Trots det gråa vädret var rundan ändå fin. Massor av höstlöv och sliriga stigar. Höstcykling på riktigt. Skogsbilvägen mot Opesjön var mjuk och lerig och det min redan långsamma fart blev nästan gångfart. Jag tog sedan en stig längs med sjön. Strandpromenaden som det heter. Jag hade en riktigt skitdag vad gällde tekniken och gick mer än jag gjort på länge. Frustrerad över att jag fastnade mellan stenar och rötter och saknade flyt. Funderade om det ens var möjligt att cykla där. Funderade på hur några kompisar lyckats cykla med sina breda fatbikehjul. Det var en hårsmån från att jag skulle svurit högt. Men det var fint tänkte jag. Jättefint.

Jag tog några kort och peppade mig själv att den där lite längre stigen Främmerbodarna skulle vara jättefin. Det var den. Till en början innan det mer liknade ett vattendrag. Jag gick igen. Blötte ned fötterna och längtade fast mark. Efter vad som kändes som en evighet övergick stigen till en bredare skogsbilväg som gav lite cykelglädje. Det gick utför och jag fick lite flyt igen. När jag passerade E14 och rullade asfalt tillbaka hem fick jag motvind och skönt oktoberregn i ansiktet. Jag hade redan gett upp och tänkte att det är ganska skönt ändå att frysa lite. Känna att man lever och att alla väderlekar har sin tjusning.

Hursom blev det en fin afterwork. Ett pass med låg puls och väl hemma ett huvud som lämnat allt vad jobb hette bakom sig. Jag firade det hela med att äta glass till middag. Bara för att jag kan. I morgon väntar Frösö Lång och på söndag åker vi till Arlanda och vidare till Allicante på måndag morgon. Det blir fint det!

 

0
Share

3 Kommentarer

  1. Ha en jätte härlig semester. Längtar också efter värme och sol nu.
    Helena recently posted…Åsjöleden gör comebackMy Profile

  2. Mysigt pass ändå men fy sjutton för de där dagarna då inget funkar rent tekniskt med cyklingen. I hate it.
    Sara Borg recently posted…Lunchlöpning, en god vanaMy Profile

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge