DNS det svåraste beslutet+kickbike

 

vad har hundar med det här att göra? inget men återkommer till det

Attans vad svårt det är i bland. Men vi är inte i Funäsdalen utan ligger i sängen i stugan. Lyssnar på hällregn som slår på taket och slösurfar.  Hasse tänker åka på fisketävling.

Jag har känt mig hängig men ändå lite piggare i går. Började känna tävlingssuget och utmaningen att njuta samtidigt. 

Vi var bjudna på middag i Handsjön (därav hundar och kickbike…) och kom hem vid 23-tiden i går. Kollade väderappen gång på gång. Regn och 7-8 grader varmt och blåst. Som förra helgen. Fast cykla kan man göra i regn. Jag ville ju. 

Men vaknar i morse med täppt näsa och nysningar. Inser någonstans att det är dumt att köra stenhårt då. Hasse känner sig också krasslig. Vi velar i över en timme. Kollar webbkamera över Funäs och Ramundberget. Regn och åter regn. Jag säger att jag är så pass kry att jag skulle kunna cykla lite lugnt så där men inte köra hårt. Det är Grenserittet om två veckor, sedan Cykelvasan. Vore synd att missa det. 

Ingen av oss vill ta beslutet att stanna hemma. Klockan går. Vi måste åka senast vid åtta. Jag tänker lite på vilken risk jag tog på Lida när kroppen varit lite krasslig. Det gick bra. Tänker på de gånger det inte gått bra bara för att jag är tjurig. Jag bestämmer mig. Säger att jag åker med upp och supportar Hasse om han vill. Han bestämmer sig för att avstå. 

Så ett DNS (ingen start) i protokollet. Igen. Orsabajken sist. Tänk om någon tror att jag bara är lat. Eller jag kanske är lat. Äsch det är jag ju inte. Men det är surt. 

Jag gillar Fjällturen. Jag har sett framemot det. Nu blir det inget. Tänker att jag nog ändå gör rätt. Det är inte livsnödvändigt att stå på start. Det kommer fler lopp och Fjällturer. Men det är det svåraste beslutet att ta. Lättare att tänka att man startar och kan bryta. Vilket jag förvisso inte gör. Men ändå. 

Så tänkte jag bara berätta att jag gjorde något roligt i går! Jag har ju skejtat med familjens Bodins hund Bolt. Superroligt! I går tog Jessica med mig ut på Kickbike och hunden Polly framför mig. Kickbike är inte en sådan där som kidsen åker på utan en rejäl sak med grova däck och dämpning fram. En dragvillig alskan huskey och det går fort. Vilket det gjorde. Det är roligt att prova nya saker och allt med hjul på är kul. 

0

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

2 Comments

  • Lisa

    juli 18, 2015 at 10:58

    Klok tjej! Känner igen det där velandet! Klev upp 6.30 imorse, skulle köra min första triathlon tävling (sprintdistans) de blåste som fasen o regnade, jag hade sovit dåligt o va bara inte taggad! Velade en timme innan jag somnade om igen o nu känns de rätt bra att jag inte körde! (MTB är ju det jag vill satsa på o tycker är roligast, tri är mest på skoj o för att variera träningen). Ibland vill man så mycket men de är viktigt att lyssna på kroppen o följa magkänslan oxå!
    Lånade förresten en endurocykel igår o körde teknisk stig både uppför o utför, sjukt kul, lite läskigt inland o väldigt annorlunda än att cykla HT! Lycka till på grenserittet o hoppas vi ses på cykelvasan!

    Svara
    • Helena

      juli 20, 2015 at 09:09

      Det är ju det. Men så himla svårt att komma till ett beslut. Sedan kommer ångesten över att man hoppade över trots att kroppen inte ville. Men vi gjorde nog rätt båda två;-)
      Vad roligt! Jag är supersugen att prova Enduro, drömmer om fullgung till nästa sommar. Om inte annat för att övervinna lite rädsla att åka utför och så för att få lära sig något nytt! Tack så mycket, jag verkligen längtar efter Grenserittet, något annat och inte lika mycket tävling. Bara ha kul! Det hoppas jag vi gör, vilket startled har du?

      Svara

Kommentera

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: