Do more of what makes you happy

Jag funderar mycket. På allt och ingenting i bland. Jag analyserar, vrider och vänder på saker och ting. Som när jag oturligt nog drog på mig en liten skada lagom tills första tävlingen i Jämtlandserien drog igång. Det var tråkigt att inte kunna köra första racet för säsongen. Men inte så tråkigt att jag var ledsen över det. Det var nästan en liten lättnad att inte kunna nåla nummerlapp och att i stället åka i väg på en rolig låtsatstävling. Det gav mig mer cykelglädje och framförallt mindre press på mig själv. Det var precis det som jag ville göra och inte att försöka åka så fort jag bara kunde i en timme. Jag hade några dagar innan kraschen pratat med några vänner om att tävla när vi fikade efter ett par vändor på berget. Vi pratade om hur jobbigt det kan kännas att tävla. Att det inte alltid är så roligt. Jag sa högt då att jag faktiskt inte alls var särskilt sugen att köra SM i sommar eller att åka runt på långlopp. Jag skämtade om att det skulle vara skönt om SM blev inställt eller flyttade till annan ort. Då skulle jag inte själv behöva ta beslutet att inte köra utan kunna skylla på att det skulle bli svårare att åka. Nu kommer det sjävklart vaken ställas in eller flyttas. Men jag ville hellre köra utför. Dom tankarna har legat och skavt som ett irriterande litet sår under våren. Att jag faktiskt inte vill men har sagt att jag ska. Även om det var ett skämt fanns det ett litet stråk av allvar.

I dag gick andra deltävlingen i Ås. En av de banor som är riktigt roliga att köra. En bana som passar mig lite bättre än de enklare med mycket elljusspår. Jag hade ingen motivation alls att åka. Inga ben som ville köra snabbt och ett revben som fortfarande känns lite grann och lite förkylningskänslor i kroppen. Massor av ursäkter för att slippa undan. Från vem egentligen?

Jag vred och vände på det massor av gånger och hade svårt att sova. En timmes körning för att se hur formen är och för att få lite tävlingskänsla i kroppen innan nästa helgs långlopp? Eller värdefulla timmar på berget för att klara alla svårigheter inför endurotävlingen? Något som går att göra med en orkeslös krasslig kropp. Vad skulle ge mest? Det visste jag redan på förhand. Det sistnämnda. Inte bara för att all tid jag spenderar där kommer göra mig tryggare inför endurotävlingen där om någon vecka. Utan kanske allra mest för att det är just det som ger mig mest cykelglädje just nu. Det som för mig är allra allra viktigast.

Jag har haft en bra vinter av träning bakom mig med största fokuset på SM i XCO. Jag har har känt att formen har blivit bättre och innan kraschen kände jag mig starkare än på många år. Jag har också känt att den träning jag lagt ned i vinter gjort att jag orkat cykla uppför för att orka stå upp utför och orka med stöket under cykeln. Alla distanspass har jag gjort mig uthålligare och de kommer att vara värdefulla inför Offroad Finnmark senare i sommar. Det har varit roligt att få träna strukturerat och jag vet inte hur många gånger jag sagt att jag skulle vilja fortsätta vinterträna och inte flytta fokus mot prestation och toppning. För då kommer kraven in. Att vara mitt bästa jag, mitt snabbaste jag och försöka toppa den sommar jag hade i fjol.

Det är det som är skavsåret. Att jag inte alls vill prestera överhuvudtaget i sommar och varit så rädd för vad andra ska tänka. Fegar hon ur? Det är mycket snack och lite verkstad. Men jag vet att inte någon tänker så egentligen.

Och just nu vill jag bara känna mig så pass trygg på cykeln att jag tar mig igenom de sträckor på berget i slutet i juni utan allt för många fotnedsättningar och partier där jag måste gå. Jag vill åka till Falun för nästa endurtävling senare i höst. Jag vill lära mig att hantera branta utförslöpor, övervinna höjdrädslan som slår till i bland och kunna åka lite snabbare så småningom. Vill ge Hasse en high five när vi sätter en led som häromdagen när jag klarade ett svårt skråpatri på stenig stig. Det är det som jag behöver öva på. Jag vill göra fler dagar i Järvsö och Lofsdalen och prova Åres utbud av downhill. Jag vill också känna mig stark när jag väljer att åka ut och jaga Stravasegement på mina favoritstigar och så stark att jag kan ha häng på mina happykompisar när vi sätter lite fart. Jag vill klara av Offroad Finnmarks alla mil med Sandra och Erika utan att bli allt för förstörd efteråt.

Jag vill med andra ord göra mer av det som gör mig glad. I alla fall just nu.

Det här gör mig glad. Häng med vänner och sedan cykling som utmanar. Det som jag vill göra mer av. Och ska.

(Omslagsbilden och den sista här ovan har Hasse tagit. På omslagsbilden känner jag mig rätt cool faktiskt. Även om det inte går fort utför ännu har jag tagit stora kliv. Det är häftigt att få vara nybörjare. Att få utvecklas och lära sig nya saker.)

4

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

4 Comments

  • Helena Enqvist

    juni 10, 2019 at 11:09

    Ja! Jag kanske är det! Eller ser så ut. Eller jag kände mig rätt hardcore i går när jag nästan satte en riktigt svår linje. Hardcore som försökte. Sedan skulle jag vilja känna att kroppen är lika hardcore, för när jag tittade ned över den steniga branta leden jag skulle cykla hade jag önskat helkroppsskydd, nästan som en hel airbag runt mig själv. Tänkte att ramlar jag här är kroppen alldeles för mjuk för att klara sig. Nu ramlade jag inte men ändå. Sedan ska man inte tänka för mycket. Bara köra som alla säger.
    Helena Enqvist recently posted…Do more of what makes you happyMy Profile

    Svara
  • Hans ten Berg

    juni 10, 2019 at 15:26

    Vilket bra inlägg. Ibland kan det kännas precis så där – att känslorna till det man strävar mot förändras när man närmar sig målet. I efterhand inser man kanske att det var färden och inte målet i sig som var det viktiga. Som du skriver ska man nog göra det som gör en glad. Karin Boye skrev ju:

    Nog finns det mål och mening i vår färd –
    men det är vägen, som är mödan värd.

    Svara

Kommentera

CommentLuv badge

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: