Han där bakom som alltid ställer upp

Har ni någon träningskompis som verkligen stöttar och finns där. Som kommer med med bra idéer och alltid är glad och positiv. Som vet precis hur ni fungerar när det blir lite jobbigt? Som alltid (eller nästan i alla fall) tackar ja till diverse upptåg?

Jag har det och känner i bland att jag inte ger riktigt den cred som min träningskompis är värd. Som står lite i skymundan i bland, som på bilden ovan. Min bästa träningskompis är min sambo, Hasse som alltid finns där. Han som alltid har en hjälpande hand över om det strular med cykeln trots att jag mycket väl skulle kunna klara det själv. Han som drar om det blir för jobbigt på vägarna och ser till att mina längdskidor är nyvallade. Han som har lite extra energi i väskan när det krisar. Som peppar och tycker att jag gör det bra. Som inte skulle tveka att låna ut sina varmaste handskar när mina skithänder fryser på skidpassen.

Han som ser till cykeln står i trainern och allt fungerar perfekt. Som kommer med handskrivna lappar med hejarop när jag leker tv-cykelspel. Som orndar med nya batterier i klockor och datorer och lånar ut pulsband när jag blir irrierad när mitt eget inte fungerar.

Han som sällan tvekar när jag kommer på det ena galna upptåget efter det andra. Han som fixar min i bland lite för stora spontanitet och upptäckarlust. Som är den allra bästa lagkamraten oavsett om vi åker skidlopp, multisportar eller cyklar lagtävlingar tillsammans. Som själv kommer med fantastiska idéer och gör träningen lite roligare. Som alltid är glad och positiv.

För jag är inte enkel att ha med att göra på träningspassen. Det måste jag erkänna. Jag spottar och fräser om motgångarna blir för många och stora och om jag sovit dåligt. Jag kastar stavar i snön och sparkar (än om väldigt försiktigt för att inte ha sönder) på min cykel i bland. Eller slänger den lite lagom försiktigt i från mig. Som kan sitta i en snödriva och gråta när jag tycker att jag är för dålig, för trött och sur. Han som aldrig själv tappar humöret hur mycket jag än surar och skäller.

Jag vet inte varför det fungerar så bra. Men kanske får att vi känner varandra så väl och för att vi är ganska jämna i de idrotter vi utövar. Att ingen av oss känner någon prestationsångest eller tävlan inför varandra mer än när vi väl står på en startlinje. För sånt gör vi i bland. Kanske för att vi båda sporrar varandra att bli så bra som vi kan efter våra förutsättningar och stöttar varandra när går det dåligt.

Vad jag vet är att man ska hålla i hårt i sin bästa träningskompis oavsett vem det är. För en träningskompis är det bästa stödet man kan ha. En träningskompis lyfter en själv och bidrar med så mycket. Mycket som man inte tänker på alla gånger. En träningskompis gör att man kommer i väg på pass som man inte alltid i stunden har lust att göra men vet är så sköna efteråt. 

(Hasse både Instagrammar och bloggar om ni inte redan visste det. Gå och ge lite kärlek hos honom, det är han värd!)

12

4 Comments

    1. Helena januari 20, 2018 at 17:02

      ❤️

      Reply
    1. Helena januari 21, 2018 at 19:59

      Tack! 🙂

      Reply

Lämna gärna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge