En lördag när livet går vidare

Eftermiddagen i går. Helt ofattbart och än i dag svårt att ta in vad som har hänt. Det finns inga ord för det hemska som hänt. Vi blev sittande framför tv:n i går. Jag messade oroligt min kollega som jag visste var i Stockholm. Fick till svar att hon var i säkerhet. På en resturang och strax intill Hötorget. Vi bestämde oss efter någon timme att stänga av. Åka ut och cykla. Rulla Frösöstigar och försöka få bort skakigheten i benen.

Vi rullade genom stan och såg polisbilar överallt. Förstod att de fanns i trygghetskapande syfte. Men det var ändå en påminnelse om att vi är så sårbara. Även vi här i Sverige. Väl hemma fortsatte vi följa nyhetsuppdateringen och mitt i all otäckhet lyste den kärlek igenom. Av människor som bryr sig om varandra. Visst känns det lite olustig att tänka sig att vistas på platser med mycket folk. Men samtidigt får man inte bli rädd, låta de som gör detta att uppnå det de vill. Att förändra det sätt vi lever på.

Livet i dag gick vidare med en tidig cykeltur på Andersön. Med riktigt aprilväder i form av snöfall. Vi möttes upp vid nio och körde fina stigar och drack kaffe i ett vindskydd. Jag hade pigga ben men en kedja som rappade och hoppade av. Vågade inte trycka på något men kunde ändå för det mesta hålla samma fart som de andra.

Hemma hamnade vi på av en händelse på brödfestival på Frejas Bakeri. Vi skulle bara köpa kardemummaknyten. Vi provade lite olika brödsorter och köpte med oss hem mer än vad vi tänkt. I cykelskor och skitiga tights.

Jag sov en stund på soffan innan jag bytte om och gick över på Fristilen för ett pass i stakmaskinen. Det är sju dagar kvar till Nordenskiöldsloppet och cykling underhåller inte stakmusklerna. Jag hade planerat en timme varken mer än mindre . På den puls jag tänkt att hålla i medel under loppet. Efter 24 minuter tog batteriet slut i mina trådlösa lurar. Resterande 36 minuter stakade jag till det vinade ljudet av maskinen och förstod att de i gymmet med all säkerhet redan tröttnat på mitt stakande redan efter de första 10 minuterna.

Jag varierade mellan att dra kortare drag och att dra längre drag. Delade upp det i fyra minuter av vardera. Tänkte att jag nästa lördag har åkt i tio timmar och har ett par kvar. Då borde jag stå ut en timme nu. Det gjorde jag. Nöjd kunde jag tvätta av maskinen och gå hem.

Nu väntar en gryta och ett glas rött. I morgon mer cykling och stakmaskin.

 

7

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

2 Comments

Kommentera

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: