För ett år sedan

Cyklade vi nästan snöfria stigar i Lillsjön i benvärmare, shorts och tunna vindjackor. Det var visserligen isigt och halt men i skogen var snötäcket så där tunt och sockrigt det är precis innan det försvinner helt. Cecilia hade lånat Hasses fatbike och jag drömde om en egen. Jag körde dubbad hardtail och vi lekte bort en timme på eftermiddagen i ett skogsområde inte större än två fotbollsplaner. Jag tänkte att jag skulle cykla mycket i området när sommaren kom och det gjorde jag. Det var inte många dagar som jag cyklade stig på Frösön.

Vi hade vårkänslor och en hel cykelsommar låg framför oss. Men först skulle jag åka Nordenskiöldsloppet och fick vara lite kreativ för att få till skidträning när Östersund inte bjöd på snö. När vi cyklade hem den eftermiddagen fick vi riktigt aprilväder med stora blöta snöflingor. Det var ju vår sa vi i mun på varandra och slängde blöta cykelkläder i badkaret.

I dag ett år senare växer fortfarande snöhögen utan för kontorsfönstret och gårdagens rika snöfall gjort vägar moddiga. Det är meterdjupt av snö i skogen och vårens isiga stigar känns långt borta. Likaså att cykla i shorts och benvärmare. Men det är ljust, solen skiner och trots allt kommer vårkänslorna sakta men säkert. Det är snart takdropp och fåglarna kvittrar faktiskt.

4

2 Comments

Leave a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: