• Home
  • /
  • Cykligt
  • /
  • Ett viktigt genrep inför Offroad Finnmark

Ett viktigt genrep inför Offroad Finnmark

Nu börjar det närma sig på riktigt. Bara lite mer än en månad kvar tills vi ska cykla 30 mil i fjällterräng. Det har varit en vår av mycket planering bakom kulisserna och inte bara träning för att förbereda kroppen för en så pass lång utmaning. Det är mycket packning som ska med, logistik som ska fungera och tankar kring energiintag. Eftersom vi räknar med att nyttja den maxtid som är satt till 42 timmar ställer det krav på att allt runtomkring ska klaffa. Allt från förstärkningsplagg som fungerar att cykla länge i till extra utrustning till våra cyklar om olyckan är framme. Vi har mycket av utrustning klar, får stöd med en del reservdelar och handskar av Egons cykelaffär och en del finns kvar för mig att köpa in.

Mellan varje checkpoint är det många mil och beroende på hur terrängen ser ut och vilka krafter vi har är det svårt att beräkna hur länge det kommer att ta. Händer det något måste vi kunna lösa det på plats och vissa checkpoint kan inte nås med bil vilket gör att vara respektive inte kan serva oss vid alla stopp.

Det är oerhört svårt att föreställa sig hur det kommer att vara. Hur mycket jag kommer att behöva få i mig av energi och hur mycket kroppen kommer att orka. Jag har cyklat 30 mil förut men då under ordnade former med depåer med jämna mellanrum och nära till hjälp om något händer. Dessutom på asfalt. Vättern går inte att jämföra. Jag har åkt Nordenskiöldsloppet med många depåstationer men glest med deltagare och långt till hjälp om något skulle ha hänt men ändå en utstakad bana.

Det kommer vi inte få nu. I stället ska vi förlita oss på GPS och karta. Ställas inför växlande fjällväder och vad det innebär i säkerhetsrisk. Men samtidigt är det just det som är det som lockar. Få kämpa både mot sin egen trötta kropp och naturens växlingar.

Resan mot Offroad Finnmark har och är spännande. Även om det gått förhållandevis bra för oss alla tre med få sjukdomsperioder i vinter har vägen inte varit helt spikrak. Erika har haft besvär med en fot. Sandra hittar ingen sadel som passar och sliter med mycket obehag av det. För min del är läget ganska osäkert just nu. Har ingen aning om jag kan genomföra det men viljan finns där. Och viljan tog mig långt i går kväll.

Vi gjorde vårt längsta och första riktiga genrep. Vintern har bestått av långa distanspass för alla tre men sällan tillsammans. Vi hade tidigare bestämt att vi skulle cykla runt 6 timmar. Mötas upp direkt efter jobbet och försöka få så mycket stig som möjligt. Vi skulle testa hur väskorna känns med packning, träna på att fylla på energi och hitta en ansträngningsnivå som vi alla tre kan hantera. Att vi la turen direkt efter jobbet var helt enkelt för att känna på hur det är att vara lite trött i huvudet och cykla stig och gärna över middagstid och nästan läggdags.

Jag hade sett framemot den här långturen. Lagt upp en rutt i huvudet och tänkt ut vilken energi jag skulle ha med mig. Men så hände det här med knät och till att börja med kändes det omöjligt att cykla. Men efter att det hade gått ganska bra att trampa under midsommarhelgen bestämde jag mig för att följa med. Om det blev en timme skulle jag vara nöjd. Packade ned lite energi som skulle räcka för en kortare tur och såg till att ha lite extra barlast i väskan för tyngdens skull.

Vi möttes upp i Badhusparken vid fyra på eftermiddagen och började turen med Spikbodarna fina stigar. Vi hittade ett skönt tempo som passade oss alla. Vi konstaterade att vi prickat in rätt kväll för långcykling. Eftermiddagssol och lite fläktande vind. Skratten avlöste varandra i skogen och vi diskuterade upplägg av loppet framför oss. Om hur när det är nu och vilken utmaning vi kommer att ställas inför. Tänk om det regnar i 42 timmar? Hur hanterar man det?

Efter första stoppet för energipåfyllning efter lite över en timme kändes det fortfarande riktigt bra för min del. Jag sms:ade hem och sa att jag fortsatte en stund till. Vi tog oss via rotiga stigar till Torvalla där jag fick komplettera med mer energi från affären. Efter andra energistoppet rullade vi vidare mot Opesjön där det setts björn. Lite nervös och björnrädd tog jag täten genom skogen mot Spikbodarna igen. Timmarna tickade in, likaså kilometrarna och fortfarande ett knä som inte kändes.

När vi äntligen fick lite grusväg och kunde trampa ur benen lite bestämde jag mig för att följa med hela vägen över Frösön. Jag skulle klara de där 5-6 timmarna vi hade planerat. Jag hade energi så det räckte, en väska som inte kändes på ryggen och en pigg kropp trots mycket träningsuppehåll.

Vi skrattade lite åt att vi faktiskt var på väg hemåt när vi nådde Frösön även om det var en rejäl omväg. Vi var alla tre lite trötta i benen och kostade på oss ett energistopp till innan vi gjorde den sista timmen. Klockan skulle passera 5.5 timme effektiv cykeltid räknade jag ut och det kändes riktigt bra med tanke på att vi till största del hade kört stig.

Den här tiden på året blir det inte riktigt mörkt om kvällarna och vi sa till varandra att det kändes lyxigt att kunna lägga ett långt distanspass en helt vanlig måndag. Vara ute när de flesta börjar göra kväll. Få känna dofterna som kommer i skymningen och inte möta många människor. Rulla tillbaka till ett folktomt Östersund. Jag hade en sådan fin känsla i kroppen. Av att kunna cykla, känna mig stark och att jag hade två starka lagkamrater med mig. Samtidigt med en stor oro i kroppen. För hur lång tid det kommer att ta att komma igen efter måndagens ingrepp i knät. För över hur mycket jag kommer att tappa formmässigt och över att saker och ting kanske inte läker så fort som det ska. Men Erika och Sandra lovade att cykla för mig om jag inte kan följa med. Det är ändå en fin tanke om det inte går. Att jag ändå är med på ett hörn.

Tillbaka i badhusparken vid halv 11. Många timmar till träningskontot och med tre pigga kroppar!

Men jag har inte gett upp. Inte alls. Och jag är övertygad om att står vi alla tre på start så kommer vi alla tre gå i mål innan repet dras. För vi är uthålliga och har pannben som är starkare än mycket annat.

4

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

Kommentera

CommentLuv badge

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: