Favorit i repris – tunneldistans

Strax före nyår gjorde jag distanspasset lite roligare genom att leta upp stan med omnejds tunnlar. Eller vägundergångar rättare sagt. Fyra timmar som sprang i väg medan jag hade hade fullt upp att navigera så smart som möjligt, inte passera samma tunnel två gånger och hålla räkning på hur många jag passerat. Sista timmen av distanspasset innehåll tre sprinter enligt plan och även det ett sätt att göra ett långt pass lite mer underhållande. Enda lite mindre roliga med det passet var att jag fick trampa de där lite över fyra timmarna själv. Det är alltid roligare med sällskap och någon att prata med.

Nu när Hasse äntligen har kommit hem och stannar över helgen passade vi på att göra om passet tillsammans. Han var lite osäker om han skulle följa med alla fyra timmarna men så länge som han orkade. Jag visste redan innan att han inte skulle avvika.

Vi cyklade ut mot Torvalla, tog tunnel för tunnel och räknade högt för att veta hur många vi tog. Gjorde en avstickare på Tackmans stig i övre Torvalla. Ren och skär cykelnjutning på stenhård skare genom skogen. Vi cyklade vidare mot nedre Torvalla innan vi vände in mot stan igen. Stannade och pratade med några vänner och gjorde en kort tur upp mot Lillsjön och Spikbodarna.

I dag bjöd inte Östersund på något fint väder. Gråmulet och kallt trots att tempen inte stod på så många minusgrader ändå. Men med en liten lätt vind och nästan fuktig känsla i luften blev jag rätt kall snabbt. Framförallt gav både händer och fötter upp och jag ångrade att jag inte tog mina varma lobsterhandskar. Men ett distanspass är ett distanspass och det ska liksom utföras. Det går inte att åka hem bara för att jag blir kall. Åtminstone peppade jag mig själv med det. Vi bestämde oss för att värma oss på macken vid Körfältet. Med varmt kaffe och choklad och fötterna utan skor ett tag. Med lite ny energi tog vi oss an de två sista återstående timmarna och spurterna på slutet.

Trots kylan kändes det ändå bra i dag. En stark kropp som inte var särskilt mycket tröttare tre timmar in i passet än vad den var när vi klev utanför ytterdörren på morgonen. Vi cyklade inte särskilt fort men det var inte heller meningen. Ett lugnt distanstempo och en rutt som täckte upp både Torvalla, centrala stan, Lugnvik, Brittsbo och Frösön. Vi var aldrig längre än 2 mil hemifrån men lyckades skrapa i hop 65 km på mestadels cykelvägar. Dessutom hela 40 tunnlar denna gång. Två som jag missade förra gången.

En riktigt fin lördag med många timmar utomhus och kvalitetstid tillsammans på vårt sätt. För Hasses rulle och sällskap har jag saknat. Min bästa träningskompis som numer bor så långt borta. Tur att vi kan göra sådana här utflykter när han är i stan!

I morgon väntar troligen en vilodag. Jag går in på ett block av träning igen på måndag och behöver ha pigga ben för att orka.

1

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

One Comment

Kommentera

CommentLuv badge

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: