Fem saker jag inte visste om cykling innan jag började cykla

Tillsammans med två kvinnor vars bloggar inspirerar mig och många andra i massor ska jag skriva några inlägg på ämnet cykelpepp. Sara Rönne, Elna Dahlstrand och jag kommer att bjuda på inlägg som andas cykel och förhoppningsvis ger er lite inspiration och nya saker att lära er! Deras inlägg hittar ni under länkarna!

Innan jag började cykla hade jag ingen koll alls på det här med cykling, alla otuttalade regler, cykeldelar och gud vet allt. Jag visste absolut ingenting mer än att det skulle vara jobbigt. Jättejobbigt. Jag minns ett inslag för massor av år sedan om Susanne Ljungskog sittandes på en trainer i en källare. Hur jobbigt det såg ut och hur jobbigt hon förmedlade att det skulle vara. Aldrig tänkte jag då. Aldrig att jag skulle utsätta mig för något sådant. Det var just det som jag gjorde. Började cykla, slet och svettades, köpte en trainer och försökte se det roliga i det.

Det var som sagt så mycket jag inte visste innan men fem saker sticker ute lite och har fastnat i minnet. Vissa av dem en smärtsamt lärdom andra som har berikat mitt liv.

  • Vad en cykelbyxa var för något och varför i hela världen vuxna män och kvinnor skulle ha blöjbyxor. För hur ont kunde det göra att sitta på en sadel? Larv helt enkelt. Blev sedan smärtsamt varse om paddingens betydelse när jag rookiemässigt drog långkalsonger med sömn innanför cykelbyxan och inte kunde kissa på ett par dagar. Nu alltid cykelbyxa, padding och inga trosor under. Långkalsonger enbart när nöden kräver, det vill säga kalla minusgrader och långa cykelbyxor med padding.
  • Hur smärtsamt och framförallt förnedrande det känns när man gör sin första spd-vurpa offentligt. Att sitta fast med skorna var en ny upplevelse. Nog för att jag hade provat innomhus på en spinningcykel men utomhus var det en helt ny sak. Jag ramlade självfallet nästan från stillastående nere i Badhusparken precis när det samlats som mest folk. Precis efter järvägsövergången. Poff så låg jag som en skalbagge på asfalten och skämdes.
  • Jag visste inte heller hur man skulle ställa växlar, laga punkteringar, justera bromsar eller smörja kedjan på bästa sett. Jag visste faktiskt inte alls så mycket om cykelmek. Men nyfikenhet lär man sig massor. I dag klarar jag det mesta av det nödvändigaste mecket en cykel kräver. Jag är lika nyfiken och suger in kunskap så fort jag kan. Jag har dock det rätt förspänt med en sambo som kan så mycket mer och gärna hjälper till. Han får sköta lite mer allvarligare saker som vajerbyten, dämpargrejs och sånt som är lite vanskligt.
  • Framförallt visste jag inte att cykling kunde vara så otroligt roligt. Jag visste inte hur många nya trevliga vänner jag skulle träffa genom den, inte heller hur mycket bättre självförtroende det skulle ge mig. Det hade jag ingen aning om den gången jag lite tveksamt tittade på min nya cykel och undrade om det här med vätternrundan verkligen var ett bra infall trots allt.
IMG_4932.JPG
Jag visste inte då hur roligt det är att cykla och vilka sköna människor jag skulle lära känna!

Så nu kära läsare ska ni gå vidare till Saras och Elnas blogg! Känner på mig att de inläggen kommer att vara topp!

0

24 Comments

  1. tack.
    jag känner igen mig i alla punkter. men tyvärr ingen nyfikenheten för att mecka, + en överhjälpande sambo vilket resulterar att jag gärna gör så lite som möjligt med min cykel.

    har också haft problem med svid efter cykling. däremot har jag inte hittat några cykelbyxor som passar mig. vilken modell/märke använder du?

    tack för din underbara blogg.

    • Tack så otroligt för dina fina ord!

      jag har övervägande crafts cykelbyxor med herrpadding faktiskt. det har fungerat bra för mig. Men så köpte jag ett par av samma märke fast i dammodell och dampadding, ett provkollektionsbyxa för nästan ingenting. Den har funkat bäst, samma padding har jag i mina långa vintertights. Det är jättesvårt att rekomendera eller tipsa om ett speciellt märke eftersom vi alla är olika. Dock så är det så att ju dyrare byxan är ju bättre är padding, inte alltid men oftast. Assos är ett märke som många hyllar men som kostar.
      I bland kan också en kräm lindra lite, rumpkräm kallas det, jag använder en som heter morgan blue vid längre cykelturer, det gör att friktionen blir lite mindre och huden inte lika irriterad. Det kan vara en väg mot mindre obehag, sedan spelar också sadeln en stor roll. Jag vet inte om du blev så mycket klokare, men satsa på en bättre, lite tjockare padding, var beredd att lägga några kronor extra på ett par bra cykelbyxor!

  2. Toppen skönt inlägg, du tar ner dina tankar, funderingar och upplevelser till ett mer ”mänskligt” plan och känner att en annan också har möjlighet att genomföra denna resa step by step fast självförtroendet finns inte riktigt där ännu att hänga på i en grupp med rädsla att ”göra bort mig eller känna nederlag att inte orka hänga på i andras tempo” men känns som att snart så släpper det..

    • Åh tack! Jag blir lite rörd av dina ord 🙂

      Våga! Jag var jättenervös första gången jag skulle cykla tillsammans med andra, rädd att bli avhängd, uttittad och göra bort mig. Tyvärr så tänker allt för många så här, men det finns så många härliga människor att cykla med. Jag tänker lite på tjejcyklingen som varit under sommaren här, fart efter kamrat, nybörjare som vana, det har liksom fungerat jättebra! Likaså våra happyrides, man väntar in, tar hand om varandra. Sedan så utvecklas man mycket när man cyklar med andra!

    • Tack Camilla! LIte tips om brallor lämnade jag till signaturen H överst, kanske inte så mycket klokare, det är svårt att tipsa om speciella märken. Du får kika och se om det var något matnyttigt!

  3. Gjorde en SPD vurpa på väg till startfållan på Engelbrektsturen!….många som såg mig och är nog en liten traumatisk upplevelse 😆

  4. Åh vilken cykellycka! Älskar punkten med SPD-vurpan, jag menar har man inte gjort en sådan är man väl ingen äkta cyklist 😉 Sista punkten om hur otroligt många nya vänner man skaffar sig genom cyklingen är faktiskt något jag inte tänkt på förrän nu när jag läste det här, jag började fundera och faktiskt kommer dem flesta av mina vänner idag från just cyklingen.

    • Vad bra Clara, då fick jag fram lite av det jag tänkte!
      Nä precis, det är nästan som nollning för cyklister, alla har gjort, få kanske vill erkänna det haha.
      Visst är det häftigt det där med hur mycket vänner man får på köpet?! Det är något som liksom förenar en. Tänker på en kille vi stötte på i våras när vi var ute, ”får jag hänga på” frågade han, ”självklart” svarade vi, vi hade massor att prata om, cyklade väl en timme och sa hej, utan att presentera oss. Lite senare träfffades vi igen i happyridegruppen och cyklat tillsammans igen.

  5. Hahahah! Underbart om spd-vurpan…. 😃 Har själv också sviter efter en sån… Mannen och jag ska ut och cykla, jag glad med nya cykelskor… kommer till första korsningen… bilar närmar sig och fötterna sitter FAST… I (som jag kände det..) slowmotion tippar jag ner i asfalten… Till råga på allt stannar en bil och frågar hur det gick. Mannen svarar snabbt att det gick nog bra… han såg hur förbannat-röd jag var i ansiktet… Det gjorde nog mest ont i självkänslan.. 😃

    • Fniss, precis så där i slowmotion går det och gör det extra jobbigt för psyket, det skulle vara bättre att göra en riktig praktvurpa, så där att det smäller till lite i backen, åtminstone skulle det ge lite upprättelse, att det typ gjorde ont och ge lite medlindande 😉

Leave a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: