Jag har lite svårt att sova i kväll. Ute är det fortfarande ljust och 20 grader varmt. Genom det öppna fönstret i sovrummet hör jag några enstaka bilar från Rådhusgatan och det är nästan alldeles vindstilla, det rör sig bara lite i de stora björkarna utanför.. Den här tiden på året är det som om kroppen inte behöver lika mycket sömn. I stället har den svårt att komma ned i varv och vill ta tillvara på allt ljus. När kvällarna blir mörkare i slutet av juli är det lättare att sova.

Jag får nypa mig lite i armen för att förstå att det faktiskt varit sommar i över en vecka nu. Vi lämnade ett varmt och fint Dalarna och kom hem till ett grönskande Östersund. Med sommartemperaturer som vi inte haft på så länge. Från vinter till försommar även här bara på någon vecka.

I dag åt jag min lunch i Spikbodarna. Nyttjade min friskvårdstimme till att rulla mina favoritstigar och sitta en stund i solen. Bytte en varm och stojig innergård på jobbet mot fågelkvitter utomhus. Jag hade tänkt att cykla lite mer efter lunchen men fick punktering på både fram- och bakhjulet på en av de lite mer stökiga stigarna. Snopet och lunchen blev lite längre än jag hade tänkt.

Jag jobbade sedan undan och för att skynda mig hem. För jag skulle äntligen få träffa Katrin i verkligheten. Henne som jag har haft kontakt med via sociala medier och följt hennes blogg under lång tid. Vi har pratat om att ses, göra ett vardagsäventyr tillsammans men i bland är det svårt att få i hop livet. Nu var hon i Östersund för jobb och är cykelköpartankar. Jag föreslog att hon skulle få prova cykel med både framdämpning och både och att vi kunde ta en gemensam tur.

 

Foto: Hasse Gustafsson

Hasse och jag visade några av alla fina stigar i Spikbodarna. Vi cyklade i ett skönt och kravlöst tempo. Skratten avlöste varandra och vi hade mycket att prata om. Det var en tur med ett leende på läpparna som Katrin sa efteråt. Jag kunde inte annat än att hålla med. Det är roligt att få visa hur roligt det är att cykla stig och att det egentligen inte är så krångligt eller svårt. Att dessutom pricka den allra finaste dagen var en stor bouns.

Det är så fint att få träffa nya människor och att få cykla tillsammans. Fina möten att spara på och förhoppningsvis göra om. Tänk så många fina människor jag har fått träffa genom cyklingen och de sociala medierna.

Nu ska jag försöka att komma till ro. I morgoneftermiddag drar det in moln men morgonen ska vara fin. Jag ska passa på att cykla före frukost och jobb. Se världen vakna.

4

2 Comments

    1. Helena maj 18, 2018 at 22:10

      I bland bara en liten underlig känsla av att man nästan vet allt om personen…fast man egentligen inte vet något alls!

      Reply

Lämna gärna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge