Fredagsintervall -trainerbacke

Först vill jag bara visa att jag inte bor i världens ände. Härifrån går det fintfint att åka kollektiv till over there. San Francisco en fredagskväll är väl inte helt fel.

Men eftersom stadsbussarna har höjt biljettpriset rejält så valde jag att tillbringa min fredag på trainern med ännu ett av era intervalltips!

I kväll fick det bli backintervaller signerade Kim Tuuliainen, som för övrigt har en mycket trevlig blogg! Kroppen var inte upplagd för varken döds45:or eller allt för hög puls. Så behöver ju de tama benen lite pisk. Allstå mer styrka än flås i kväll. Sen lockade Hasse med ost och vin efteråt, det går ju inte att motstå!

Intervallen såg ut som så: 2×10 min med tung belastning och vila däremellan. Jag var osäker hur många intervaller jag skulle göra så det fick bli två, räckte gott och väl! 3 minuters vila mellan och sedan nedvarning.

Jag laddade ajfåånen med lite bra musik, två sista gav bra tryck under tassarna, den första bara så där skön att värma upp och varva ned till.

I kväll valde jag att inte köra efter watt utan använda belastning. Min trainer går från -4 (nedförsbacke) till +9 vilket är en rejäl stigning i kombination med tung växel. Kadensen försökte jag få att ligga runt 60. Gick rätt bra.

Men hjälp vad det bet i benen! Pulsen låg stadigt runt 85% och det sved i låren redan efter ett par minuter in i första intervallen. Jag försökte att visualisera någon vacker backe, känna flytet och bara eh..njuta…eller försöka att inte ge upp. Skällde lite på mig själv, för NÄR har jag någonsin gått i en backe utomhus? ALDRIG. Det funkade. Jag klev inte av.

39 minuter senare efter skön nedvarvning kunde jag klappa mig på axeln och känna mig stark och nöjd.  Passet var riktigt bra! Tack för ett bra tips Kim!

Obligatorisk pulskurva, fast bry er inte om pulssiffrorna, det var inga 95% inte. I bland strular garmin rejält. Denna form av intervall kommer jag att göra om, för utomhus är det svårt att hitta en så lång backe och bara nöta. Backar är bra och nödvändiga. Så är det bara.

Avslutar med dotterns kommentar efteråt ”du är så svettig så att det är äckligt”

0

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

4 Comments

  • Kim Tuuliainen

    januari 4, 2013 at 21:08

    Antal intervaller och längd kan man ju variera efter tycke och smak, som sagt för att det ska likna en backe så är det hög belastning och kadens som är det viktiga. Vill man ha lite variation så kan man ju lägga in ökning i kadens lite då och då för att simulera ett ryck.

    Svara
  • Karin

    januari 5, 2013 at 06:50

    Praktiskt att kunna köra backträning i vardagsrummet. Låter onekligen som ett riktigt bensvidande intervallupplägg, fyyyy vad jobbigt. Suger i mig inspiration till mitt eget intervallpass imorgon 🙂

    Svara
  • admin

    januari 6, 2013 at 14:45

    Kim- ryck ska jag lägga in nästa gång! Det bryter av tristessen!

    Karin- det är det verkligen, ute kan man ju ställa sig upp och fuska lite hemma går det inte. (tyvärr)

    Svara
  • Kim Tuuliainen

    januari 6, 2013 at 19:22

    Japp det gör det, de tar på benen bra också. En annan variant är att köra en intervall som en trappa, öka effekten med ett par minuters mellanrum.

    Det går ju att cykla stående på en trainer också men tycker inte det känns jättestabilt. Men brukar ta till det ibland för att få lite variation så att det inte blir så statiskt. Fast brukar försöka ta det lite försiktigt då, har ju en gång lyckats med konststycket att cykeln lossnade från trainern under ett pass (fast det var sittande den gången.

    Svara

Kommentera

CommentLuv badge

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: