Fredagströskel -en ljuvlig smärta

Vart tog veckan vägen? Nyss måndag nu fredag. I den här farten kommer jag bli gammal snabbt. Men nu bromsar vi och hoppas att helgen blir lång! För att göra den lite extra lång flexade jag lite tidigare för afterwork!


Bästa afterworken är inte den på puben utan den i träningskläderna. I bibs och cykelskor, på Fujin med bra musik i öronen. Lite så där mysigt och ett skönt slut på veckan. Nu kunde jag ju ha nyttjat tiden till att insupa lite dagsljus utomhus. Men det är lite för kallt i dag för det. Fick i alla fall gå hem i dagsljus och njuta av allt det vita vackra omkring mig. Östersund är bokstavligen vinterstaden.

Jag vågade inte bränna av tuffa intervaller i dag. Är fortfarande lite tung i bröstet, som om det sitter något som inte vill upp. Har verkligen smugit i gång träningen efter förra veckans sjukdom. Lugna pass med låg puls bortsett från spinningpasset jag hoppade in och körde i onsdags. I går bara smög jag mig runt milspåret på Ösk.  Det har varit riktigt skönt, så här två och en halv vecka innan Öppet spår kom jag på tjusningen med sk A1-pass. Bra där Helena, men vad säger man? Bättre sen än aldrig. Nu har jag iof kört en hel del lugna pass under vintern men aldrig uppskattat dem.

Trainer ja. Fortfarande står racern uppställd och kommer att få göra det. Dels sitter jag bra mycket bättre på min egen cykel än på Hasses lite för stora och så får jag inte ont i knäna vilket jag har fått tidigare. Dessutom är det helt enkelt roligare på racern.

I dag fick det bli tröskelpass, 2×20 med 5 minuter vila plus lite längre nedvarvning. Varierade mellan att köra en tröskel med högre kadens och den andra lite lägre.
Jag har skjutit min tröskel rätt mycket, åt rätt håll. Watten fick alltså justeras, de tidigare 181 blev för tamt nu krämade jag på 200. (inser också att gymmets cyklar visar allt annat rätt watt). Roligt att se utvecklingen för det är svårt att bara känna den. Roligt är också att se att jag fick till en fin pulskurva. Börjar bli bra på det här!

Tröskelpass ger en ljuvlig smärta, det är inte extremt jobbigt, ingen nära-döden upplevelse, mer sjukt jobbigt (om man inte får för sig att köra döds-tjugor som Johan Möllerborn gör). Och mer en konstant påfrestning framförallt för pannbenet. Tröskelpass är nödvändiga i min plan, de måste göras och de går att ta sig i genom utan att kroppen känns sliten efteråt.

75 minuter senare kunde jag nöjd hoppa in i duschen och känna mig lite starkare än sist. Lämnade över trainern till Hasse som skulle bränna lite trösklar han med. Nu är det helg och i morgon både spinning och utflykt till Gräftåvallen för att visa ovan nämna herre det underbara skidspåret!.

Trevlig helg till er!
0

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

2 Comments

Kommentera

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: