I måndagskväll lastade vi våra cyklar på taket. Åkte ut till en av de finaste platserna på Frösön. Den vid arniljotlängden. Jag skulle justera dämpare på cykel och samtidigt leta efter mitt bildseende från en tid för längesedan. En tid när jag såg världen genom kameralinsen och blandade framkallningsvätskor i ett mörkt rum på gymnasieskolan. Jag har saknat den tiden. Saknat att se bilder. Sakta men säkert återkommer det. Övning ger färdighet säger de som kan. Det är som att vara nybörjare igen men det finns där någonstans. Någonstans mellan inställningarna på Hasses Nikonkamera. Alla begrepp, slutartider och bländaröppningar. Det där hårda som behövs för att få bilden ur huvudet och ner på minneskortet. Det är en annan tid nu. Jag behöver inte spara på filmrutor utan kan expremintera. Ta flera serier och sedan radera. För längesedan var filmrullen dyr när studentplånboken mager.

 

Jag tänker förgrund och bakgrund och hur jag placerar Hasse i bilden precis innan. Kisar lite eftersom jag inte ser så bra utan glasögon. Förlitar mig på den lilla pricken i sökaren som indikerar att skräpan är där den ska. Hör rasslet av Hasses cykel som sveper förbi mig där jag ligger vid sidan av stigen. Ber honom åka upp igen. Och igen. Tittar som hastigast på förhandsgranskningen och tänker att jäklar det blev rätt bra ändå. Vi packar i hop. Dricker kaffe vid bilen och jag tänker att jag vill susa  ned för stigen som går till sjön. Bara en gång trots en galet trött kropp. Vi pumpar dämpare, justerar och jag sticker i väg i det skumma ljuset. Tänker att cykel är det bästa som finns. Tänker att det är precis hur roligt som helst att fota cyklar, att cykla och att nästan andas cykel. Längtar hem för att se hur bilderna blev.

Jag börjar se bilder igen. Skrattar lite åt mig själv när jag tar bättre cykelbilder på cyklister bakifrån eftersom det är lättare att sätta skärpan. Skojar om att det kanske är det som saknas. Bilder bakifrån. Jag blir barnsligt glad när jag förhandsgranskar i Lightroom och ser hur knivskarpt jag har lyckats fånga Hasse framifrån. Ber honom komma och titta. Avgöra om det är bra eller inte. Justerar subtilt, så som jag gjorde i mörkerrummet för längesedan. Försöker hitta känslan jag hade i ögonblicket när avtryckaren gick ned och det knäppte till i kamerahuset. Övar. Lär mig på nytt.

Blir sittandes vid datorn till långt efter midnatt för att samla i hop bilder till #fromwhereibike i magiskt kvällsljus i Jämtland. Med fjällen i fonden och de gröna ängarna. Den blåa Storsjön. Färgerna i republiken Jämtlands flagga. Känner en stolhet över mina hemtrakter. Att jag alltid får cykla här. Följa årstiderna.

För visst är det vackert? Vackert precis när björken slår ut och försommaren står för dörren. Precis just nu!

4

9 Comments

    1. Helena juni 3, 2017 at 18:54

      Tack 🙂

      Reply
    1. Helena juni 3, 2017 at 19:06

      Men tack 🙂 Det ska jag göra, det är superroligt 🙂

      Reply
  1. Dryden - Traveler's Edition maj 31, 2017 at 12:57

    Alltså, snyggt! Går ju bara älska Frösöns vidder när det ser ut så här och dessutom redan i maj. Måste nog ta en löparrunda dit ut i helgen. 🙂
    Dryden – Traveler’s Edition recently posted…Att bara göra slutMy Profile

    Reply
    1. Helena juni 3, 2017 at 19:05

      Tack så mycket 🙂 Det är som sagt inte svårt! Maj avslutades på bästa sätt och juni fick lite svårt att komma i gång, men det är grönt i alla fall! Blev det en runda där? 😉

      Reply

Lämna gärna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.