Fulldämpat och singelklinga – två nya erfarenheter

Jag skrev ett kort inlägg om hur jag upplevde fulldämpad gentemot hardtail (dvs enbart framdämpning) för en tid sedan. Då lånade jag min sambos cykel. Samma modell men i ett par storlekar större än den som jag väntade på. Det första intrycket var bra. Jag gillade känslan av att kunna ta mig fram lite mindre energisnålt än tidigare och fick en del föreställningar satta på sin spets. Jag fick också prova på att köra med singelklinga. Det vill säga bara ett klinga fram och ett relage mindre att hålla reda på.

Jag gillar sättet att köra stelt bak. Det blir viktigare att köra tekniskt bra och spårvalen viktiga. Det är också roligt att bryta sig fram över stök och jag är en cyklist som gärna står upp. Då är jag stark. Jag hade en föreställning om att lite av den lekfullheten skulle försvinna med en cykel som sväljer det mesta av stöket. Jag var också lite skeptisk till om jag skulle kunna köra backar med bra fart även med en cykel som väger lite mer och inte är lika stel som min gamla. Skulle jag byta till fulldämpat var ett krav att cykeln skulle gå att låsa så att den blev riktigt stel och med remote på styret. Allt för att snabbt kunna justera efter terrängen.

Av de turerna jag gjorde på min sambos cykel fanns lekfullheten kvar, jag kunde köra mer avslappnat och ta andra linjeval på stigen än med mina gamla hardtail. Bakdämparen var riktigt stel när den låstes på Hasses cykel. Jag konstaterade att jag inte var långsammare i backarna men skeptisk till om jag verkligen skulle bli snabbare. Jag funderade också på att jag skulle få lära om mig att cykla stig. Inte köra som om jag hade min gamla cykel. Då var det lite för tidigt att dra några större växlar av fulldämpat gentemot hardtail. Dels för få turer och en cykel som var för stor.

Nu har jag cyklat desto mer. Enligt Strava där jag håller koll på milen på cykeln har den gått 97,6 mil. Jag har kört två långlopp och kört ganska tuffa stigar hemmavid. Crusiat på mindre stökiga och kört några pass på asfalt och grusväg. Med andra ord fått med allt det som jag brukar cykla och har gjort med hardtailen. Det är bara i fjällterräng som jag inte cyklat min superior ännu. Jag har fått bekanta mig två nya saker. Dämpning bak och singelklinga. Två nya erfarenheter.

Singelklinga – fungerar det bra?

Jag minns att jag var skeptisk den gången jag gick över från 3 klingor fram till enbart två. Jag var rädd att de lättaste växlarna inte skulle räcka. Visserligen var det väldigt sällan som jag använde den allra minsta klingan fram och desto oftare som jag fick kedjehopp och krånglande växlar. Tre klingor väger också mer än två. Visserligen var jakten på vikt inte så viktigt då i början av min stigcykling även om jag många gånger svor över en 14 kg tung aluhoj på de tävlingar jag körde. Bytet till två klingor blev smidigt. Jag saknade aldrig mina lättaste växlar. Fujin hade en utväxling som passade mig fint. Jag föredrar att ha ganska tunga växlar och orkar dra runt en stor framklinga. En fördel att ha ben med mycket muskelmassa.

När jag under hösten bestämde mig för att byta cykel funderade jag länge om jag verkligen skulle tycka om och känna att jag hanterade singelklinga. I det utförande som Superieron skulle komma i skulle jag få en tyngre ”lättaste växel” och en lättare ”tyngre” växel. (Hänger ni med?) Jag hade provat Hasses tidigare endurocykel med singelklinga och ”trampade” ur på lätta partier och utförslöpor. Jag kände med andra ord att jag hade velat ha ett par tyngre växlar för att kunna trampa upp mer fart och inte få en helt galet snabbt kadens. Utväxlingen på min Superior har en framklinga med 34 tänder jämfört med 38 tänder och lite senare 40 tänder på Fujin. Ju fler tänder desto större klinga och tyngre tyngsta växel. Det är en ganska stor skillnad.

Nu efter många mil och varierande terräng så fungerar singeklinga alldeles utmärkt bortsett från att jag saknar lite av drivet när det är lättåkt. Elna kommenterade detta i ett tidigare inlägg. Hon kände detsamma och upplevde att det berodde just på singelklingan och avsaknaden av tyngre växlar. Så upplever jag också det. Framförallt på de långlopp jag åkt. När jag kör grusväg så skulle jag vilja kunna peta i en växel till. Likaså på släta stigar där det går att köra riktigt fort där jag kan dra runt rätt tunga växlar med lite kadens vanligtvis. Men det löser man ändå ganska enkelt med att köpa en större klinga. En med 36 tänder tror jag skulle passa mig riktigt bra. Men då tappar jag dock mina lättaste växlar eftersom de blir lite tyngre per automatik.

Lättaste räcker de till då? Det var nog den största farhågan jag hade. Att jag skulle känna att jag inte kunde hålla farten i benen upp när det blev riktigt brant. Jag tycker att det har fungerat riktigt bra även om jag i bland saknar en lättare växel när det är riktigt brant och jag börjar bli trött. Jag var rädd att jag inte skulle orka i slutet av längre lopp men jag har inte behövt kliva av i de backar och knixar som kommit i slutet av loppen. Här tror jag faktiskt att jag åter har en liten fördel att ha starka ben med mycket muskler.

Det allra bästa är ändå att det är ett mindre reglage att hålla ordning på, Det är mindre risk att kedjan hoppar av och mer lättskött än med två klingor. Självfallet är det också en viktbesparing gentemot och mindre som kan gå sönder. En sak som förvånade mig var att jag inte alls saknade reglaget på vänster sida. Annars kan det vara lätt att famla lite där i ren vana. Mycket beror säkert på att min lockout till dämparna sitter där och jag ändå behöver använda vänster hand frekvent.

Fulldämpat så här efter 97 mil

Jag ska vara helt ärlig och säga att jag inte riktigt har varit fullt övertygad om att det passar mig bra. Första intrycket var bra. Så där så jag aldrig ville byta tillbaka till enbart framdämpning. När min egen cykel kom var de första tuerna okej. Jag kunde sitta lite mer och ta mig fram effektivare på rotiga stigar men med en studsig känsla. Vi justerade dämpare tills jag inte ville se gaffelpumpen men jag fick ändå till den där känslan som jag sökte. Det var också svårt att försöka precisera hur jag ville att det skulle kännas när jag försökte förklara. Långsammare retur? Snabbare? Mer eller mindre luft i dämparna? Rena grekiskan för någon som ställt in lite på känn och sedan ”lärt” sig köra med det som blev. Vi hittade till slut en inställning som kändes rätt okej på mina hemmastigar.

Under det första loppet på cykeln ville jag helst byta tillbaka till min gamla. Det var som att försöka hålla ordning på en pingisboll när det var stökigt och jag blev oerhört trött av stöket. Jag hittade inte riktigt rätt linjer eftersom jag slog i pedalerna när jag skulle försöka trampa mig igenom. Långa Lugnet är bitvis rätt teknisk. Vi gjorde om igen. Tryckte i mer luft i bakdämparen och ställde ned returen att bli lite långsammare och framdämparens retur även den lite långsammare. Plötsligt började det kännas så som jag tänkt att det skulle kännas. Cykeln flöt lite bättre över rötter och pingisbollskänslan försvann.

Under Tolvtjärsnloppet det andra långloppet var det en helt annan känsla i cykeln. Den var följsam utför och lika följsam över rötter. Jag saknade inte min hardtail det minsta och tänker att det kommer att bli ännu bättre.

Jag var tveksam till om jag skulle bli snabbare av fulldämpat. Även om känslan på stig och uppför är att den är lite långsammare att få med sig skvallrar fart och tider på stravasegement att det går fortare med samma ansträngningsnivå. Mycket snabbare. Det kan självklart tillskrivas en lite bättre form men jag tror att jag slösar mindre energi genom att jag inte behöver stå upp. Att jag inte tappar lika mycket fart när det blir stökigt. Tidigare har jag fått börja om efter vissa parter, dragit i gång cykeln och nu behåller jag farten även över rötter. Uppför är den lika stel som min gamla cykel och även där är tiderna snabbare. Även det kan förklaras av att min cykel i det utförande den har nu är några hekto lättare än min gamla cykel men det är så marginellt att det i praktiken inte är jämförbart. Att sitta ned mer och inte slösa energi på stökiga stigar har gjort att jag har mer kraft kvar på längre sträckor som jag kör. Däremot är min rygg inte särskilt mycket nöjdare än under tiden jag kört hardtail. Tyvärr.

Lekfullheten som jag trodde att jag skulle sakna finns där. Jag får jobba även nu och hitta linjeval och den är pigg och alert och har fin kurvtagning. Utför är den helt fantastisk nu när jag känner mig lite tryggare. Jag vågar ta dropp, vågar att släppa bromsarna och det känns som den följer med. Ett stort plus för en rädd hare som mig när det bär utför. Att ha tre lägen på dämparna är bra. Så hade jag på min hardtails framdämpare också. På superiorn sitter lockouten på styret vilket gör det snabbt att justera. En detaljt jag verkligen gillar. Sedan att jag inte riktigt har fått kläm på när det ska vara halvöppet eller helöppet är en annan femma.

Hardtail eller fulldämpad då?

Jag vet inte riktigt. Jag är inte helt övertygad som sagt. Jag gillar båda typerna av cyklar. Hardtailen för sättet som jag kört min på. Att få tänka linjeval på ett annat sätt. Känslan av rapphet och skumpet. Hur konstigt det är låter så har det sin tjusning. Men jag tror att jag kommer att ”lära” mig cykeln allt eftersom. Den är grym på alla sätt och vis bortsett från dämparbekymmer som drar ned upplevelsen lite. Det glappar nämligen i framdämparen i bland. Vilket det gör på våra tre superiorhojar som levererats till stan.

Hursom tar det lite tid att lära känna en ny kompis. Jag kommer att bli bättre på cykeln, hitta rätt i inställningar, köra den lite mindre som en hardtail och mer som fullgung och få mer känsla när jag ska ha dämparna öppna eller inte. Det får ta tid!

4
Share

7 Kommentarer

  1. Håller med om det mesta, även om jag har betydligt mindre cykelerfarenhet. Jag har kört vartannat år heldämpad XC men det är första gången jag har singelklinga. Vad gäller dämperiet så är det allra bästa att jag har brain nu för första gången och slipper hålla på och pilla ”under färd”. För mig som har fullt upp med att tänka på linjeval och annat så underlättar det otroligt… 🙂
    Sara Borg recently posted…Åsarnatrampet 2017 del 1; 17 kmMy Profile

    • Brain är nog det bästa när man väl fått till hur det ska vara och slipper justera under färden. Hur funkar det i uppförsbackar? låser sig dämparna helt eller har de lite svung ändå? Jag tycker att det svåraste är att få till så dämparna känns sköna, det tar tid.

  2. Henrik Reidemar

    Hej Helena,

    Vad kul att läsa om dina erfarenheter.
    Jag körde HT dubbelklinga förra året. Men beställde en FS Superior med singelklinga till i år.
    Fick hem den i Maj efter en hel del förseningar. Och efter lite utlandsträningsläger/tävlingar så har jag äntligen hunnit kitta om den som jag vill ha den, samt hunnit med 2 pass på den.

    Jag har bytt till 36T ovalklinga fram. Det var ju så himla tight emellan orginalklinga och ramen så för att det skulle fungera fick jag byta till ett Boost vevparti som flyttar ut klingan 3mm.(Rotor)
    Sen bytte jag kassett till en 11-46. Tycker denna setup fungerar bra med en lite bredare spridning på växlarna. Till snabbare lopp som tex Cykelvasan funderar jag till och med på att sätta på en 38T(Om jag kan hitta någon lämplig ovalklinga)

    Jag har dock samma problem som er med en glappande framgaffel.
    Har noterat att det sitter någon form av gumibustning/tätning och funderar på om den kan vara boven.
    Har ni fått bukt på problemet och hur löste ni det i så fall?

    Glad Midsommar!

    //Henrik Reidemar

    • Hej Henrik! Vad bra att du delade med dig! Ovalklinga låter spännande och något vi har pratat lite om. Hur mkt skiljer det med de lättaste växlarna med din nya kasett?

      Nej vi har inte fått i ordning våra dämpare ännu. Vi väntar på att vår lokala cykelbutiks mek ska få svar från Dtsviss om det är en känt problem (vilket det borde vara med tanke på att det verkar vara en del som har problemet.) och om det går att serva eller måste skickas i väg. Då står jag utan cykel. Min glappar mindre än de andra två. Vi tog ur luften och fyllde på igen, då försvann mitt glapp tillfälligt. Det kommer och går. Det du noterade med gummitätningen var vår mek inne på också.
      På de andra två cyklarna glappade baklänkaget till dämparna. Det löstes med med att korta med distansen till dämparens infästning.

      Glad midsommar!

      • Henrik Reidemar

        Hej igen,
        Det sitter ju 42T på största drevet bak original och nu kör jag 46T så liten skillnad är det ju. Jag var precis ute på ett distanspass och kör ju som sagt 36 oval fram. Vid 40km/h så skulle jag vilja ha en tyngre växel och vid 45km/h så känns det som jag trampar ur(ca 100 i kardens)
        På förra cykeln (HT med Dubbelklinga) så körde jag 22-36 fram och 11-36 kassett. Ytterst få gånger som jag behövde gå ner på lättaste växeln(Träningsläger i Falun). Vid normalkörning(Relativt flacka banor) så använde jag bara stora klingan fram.
        Så med singelklingan och 46 Kassett så tappade jag mina 2 lättaste växlarna som jag hade på min HT med dubbelklinga.

        Så ni misstänker att det är något fel på gaffeln?
        Jag som tycker jag känner att det känns som att det är vi infästningen gaffelrör/ram. Min mekaniker kommer hem på söndag så vi får riva isär och kolla om vi kan se något.

        Idag på passet så glappade det upp något bak, prövade att efterdra länkaget ute i skogen men det glappade fortfarande. Måste kolla om hjullagret har glappat upp bak. Nya Tune hjul och dem ska det väl vara rätt bra kvalitet på.

        Vi kan väl hålla kontakten framöver och se om någon ut av oss hittar lösning på problemet?

        Vore ju skönt att hitta felet så fort som möjligt då Ränneslätt är ju redan nästa helg samt Suggan helgen efter det.

        Mvh
        Henrik Reidemar

  3. Hej! Jag själv har gått och förälskat mig i en Superior XF 979, just nu en distans förälskelse då jag får den levererad hem i början på nästa vecka. Kändes lite osäkert med ett relativt nytt märke från Tjeckien men prismässigt och med rätt schyssta komponenter som bla nya xt di2 blev det ändå inte ett allt för svårt val.
    Jag känner ingen som äger en Superior så jag vet varken bu eller bä om jag gjort en bra affär (nypris 45k men nedsatt nästan 40% på cykelkraft) Jag gillar din blogg, den känns ärlig och seriös samt fylld av många goda tips mm.
    Må gott

    • Hej!
      Tack för fina ord om bloggen!
      vad roligt med ny cykel och att du beställt en superior. Jag var också lite tveksam i början, för som du säger ett relativt nytt märke och från Tjeckien. Det är i bland lätt att stirra sig blind på de välkända märkerna. jag har ju cyklat på Fuji som inte är så stort i Sverige sedan 2007, dels på landsväg och de senaste åren även mtb. Bra cyklar det med!
      Jag tror du har gjort en riktigt bra affär faktiskt. Vi beställde våra cyklar genom vår lokala cykelhandlare och det innan cykelkraft började dumpa priserna på sina superiors. Vilket kan ställa till det lite om man skulle vilja sälja cykeln. Å andra sidan är jag så nöjd att jag inte kommer att göra mig av med den på mycket länge.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge