• Home
  • /
  • Cykligt
  • /
  • Once you go to the fat side there is no going back

Once you go to the fat side there is no going back

Jag har ju pratat lite om de där fethjulingarna i bloggen förut, redan i december 2013. Varit lite nyfiken men intalat mig att användningsområdet för en fatibke är för litet för att motivera ännu en cykelinköp. Men sluta drömma behöver jag ju aldrig göra och klämma och känna på dem lindrar lite av det där ha-begäret.

fatties

Stora däck. Högst på önskelistan just nu.

I går när min samarbetspartner Egons, min lokala cykelhandlare i stan hade cykelvisning av nya cykelmodeller var jag och Hasse ned och hjälpte till lite. Vi drack kaffe och snackade cykel och jag passade på att klämma lite extra på de där stora hjulen.

happy

Hasse och Martin pratar fulldämpat.

kellys

Klart kidsen ska ha tjocka däck! Tänk om det hade funnits sådana här när dottern var liten, då hade hon fått en sparkcykel innan hon ens hade kunnat gå!

I samband med cykelvisningen hade Stefan sett till att de nya Happyrideklädesmodellerna skulle kunnas provas. I höstas kom han med den fina idén att ta fram ett kit cykelkläder med lokalt tema. Diskussioner kring design och modeller har gått varmt i forumet sedan dess. Nu väntar vi bara på att webbshopen ska öppas och beställningar ska kunna läggas! Superroligt och kläderna blir bara så där grymt fräna. För att passa allas smak är det inte enbart tight lyckra.

Efter någon timme i en cykeldoftande källarlokal med många nya intryck bytte jag och Stefan om till cykelkläder för att köra en kort sväng på ön tillsammans med Jimmy. De på sina fatbikes och jag på en oroväckande knakig cykel. De lovade att spåra lite och jag fick grym balansträning på första stigsnuttarna, ett blått knä och massor av bra tekniktips. Efter två stigar erbjöd sig Jimmy att ta min cykel så fick jag prova hans fattie.

Två män, två tjocka cyklar och en dreglande tjej.

Två män, två tjocka cyklar och en dreglande tjej.

En liten stunds tveckan innan och för att återknyta till rubriken- Once you go to the fat side there is no going back sa jag ja.Jag önskade att det faktiskt inte skulle kännas så speciellt kul. Som att ratta en otymplig traktor, onödigt jobbigt och inte så där bra flyt över snö som alla säger. Att jag direkt skulle känna att jag verkligen inte behöver en cykel till.

Men det var alldeles alldeles underbart. Visst kändes det som jag rattade en traktor men en galet kul traktor som när jag fick till känslan och blicken längre på fram på stigen och cykeln bara plöjde sig fram. Tryggt och säkert och förvåntatsvärt lätt trots 16 kg cykel mellan mina ben. Bakom mig hörde jag hur Jimmy kämpade på smala hjul och faktiskt inte hade så himla lätt som han alltid annars har!

Två längre stigar senare var jag fast. Så där så att det pirrade i magen av cykelglädje och en insikt om att en fatbike är det bästa jag kan ha på Frösöstigar under vintern. Eller varför inte på skoterleder och vesselspår runt stugan eller bara så där coolt utför en slalombacke eller offpist likt en film jag såg häromdagen? (att jag inte besitter skills för att slänga mig utför på en cykel i lössnö utför föste jag bort ur huvudet). Tänkte också att det skulle vara kul att cykla lite fjäll med tjocka däck eller leka på stig.

Men så kom jag tillbaka till verkligheten och att det för tillfället inte finns resurser till fler cykelinköp just nu. Jag får drömma vidare och leva lite på en halvtimmes cykelglädje. Men det kostade inget att få ett prisförslag.

Jimmy testade lite väl djup snö. Det gick så där.

Jimmy testade lite väl djup snö. Det gick så där.

0

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

6 Comments

Kommentera

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: