Happymorningride #112 med riktigt sura ben
Jag har haft en period av en fin känsla i kroppen. Även om det är höst och benen är långt i från så snabba och starka som i somras har jag ändå kunnat köra ganska fort. Har kunnat hänga på de lite snabbare i happygruppen på fredagsmornarna. Det har funnits lite driv och surr i benen. En ganska skön känsla som man gärna vill ska finnas där jämt. Nu är det sällan så. Det kommer dåliga dagar och formen dippar.
Jag har chockat kroppen den här veckan. Med två ganska tunga styrkepass. Även om timmarna inte har varit många så har jag tränat annat än jag brukar. Det har gjort mig lite mör. I går körde jag ett backigt pass på trainern. Via Zwift (som jag tänkte återkomma till i helgen). Virituell trainerträning tillsammans med andra där trainern känner när det är backar. Jobbigt så det förslår. Dessutom växer hornen när jag kan köra om andra och försöka ta mig upp för en klättring så fort det bara går. Det är wattbaserat och i går hade jag riktigt starka ben och drog runt mer watt än jag gjort på länge. Det kändes inte så jobbigt som det borde. Det i sin tur är en varningsklocka. För känns det så bra för mig efter en period av mycket cykling brukar jag ha något skit i kroppen.
I morse vaknade jag med huvudvärk och lite heshet. Cissi har varit förkyld och jag tänkte en kort stund att jag nog hade fått hennes baciller. Men fredagsmornar är heliga och jag rullade ned till samlingen. Tänkte först köra den lugna gruppen. Den tanken stannade kvar ett par sekunder tills jag drog i väg med den snabba. Kände redan i första backen att det skulle bli slitsamt. Jag sladdade efter någonstans i mitten av gruppen och fick slita för varje tramptag. Efter halva turen ville jag vända tillbaka till Scandic och vänta in de andra. Jag gjorde inte det utan kämpade vidare och på slutet var det som att cykla i sirap och jag tappade gruppen. Pulsen hade legat skyhögt och benen var skakiga när jag gick in till frukostbuffén. Efter en stund började jag frysa mer än vanligt och huvudvärken blev värre. Jag avbokade en lunchdejt med Erika på gymmet inne i stan. Ett stakpass i SkiErg:en skulle aldrig gå.
Den blev en happymorningride med riktigt sura ben. En morgoncykling där formen var hemma och sov. Men så är det i bland. Inget konstigt. På söndag blir det en vilodag. Ska inte göra mer än nödvändigt. Om inte det blir något mer med förkylningen ska vi åka säsongens första skidpass i morgon. De klassiska skidorna är vallade och jag hoppas att den snön som kom i veckan ligger kvar.
