Happymorningride firade 3 år i dag!

I tre år har Östersunds cyklister samlats vid dåvarande Scandic City och numer Hotell Östersund för att få cykla en timme tillsammans och äta frukost efteråt. Det som började med ett initiativ från Stefan Olofsson och lockade fem tappra cyklister har växt enormt. Numer finns även en löpargrupp- happyrun som varje fredag gör oss sällskap vid frukosten.

Då för tre år sedan kallades det Le Peleton och vi snurrade ett varv runt banan på ÖSK. Skitigt, slirigt och galet jobbigt för en kropp som var ovan hög intensitet på morgonen. Jag körde min gamla 26:a med ett slitet bakdäck och hade svårt att hänga med de snabba killarna. Jag minns att jag fick låna ett par rena shorts av Fredrik Sundin eftersom jag inte tänkt på att ta med överdragskläder. Jag minns också att Hasse inte kunde vara med utan anslöt till frukosten. Det var så otroligt roligt att få börja dagen tillsammans med andra på det här sättet. Jag längtade efter nästa gång och nyttjade min betalda friskvårdstimme på fredagarna. 

Efter ett gånger bytte fredagscyklingen namn till Happymorningride och så småningom fick den egen facebookgrupp. Mountainbikebanan på ÖSK blev kvar länge som runda. Det var högt tempo och vila på broarna utefter slingan. Intervallträning så det hette duga. När snön kom hittade vi en slinga över spikbodarna och tempot sänktes lite grann.

Antalet deltagare växte sakta men säkert och nyfikengruppen tillkom. En möjlighet för de som ville köra lite lugnare och inte lika mycket svår stig. Deltagarantalet avtog naturligt när vintern blev lite kallare än vad som kändes bekvämt. Några tappar själar däribland jag körde oavsett temperatur och det första året toppade vi köldrekordet på minus 26 grader. När vi firade nästan två år sammanfattade jag den resan så här.

Det har varit nästan 2 riktigt roliga år tillsammans med stans cyklister. Jag har lärt känna många nya cykelvänner och cyklat mig igenom alla årstider. Lika mycket som det varit tufft, slitigt och i bland bara jobbigt att cykla har det varit roligt. För handen på hjärtat hade jag aldrig klivit ur sängen strax efter fem en fredagsmorgon för att cykla om det inte vore för alla fina människor, cyklingen och frukosten efteråt.

….jag hoppas att Happymorningride lever minst hundra gånger till.

Det har gått ett helt år sedan 100:e gången. Ett år av nya cykelkompisar, många fredagar när jag ifrågasatt hur vettigt det är att kliva upp och prioritera bort morgonsömnen. Som de där tjuriga höstmornarna när regnet smattrar mot sovrumsfönstret och man vet att det kommer att bli kallt och blött. När det nästan känns som snö i luften och benen visar sig vara sega och sura. Eller i vintras när jag kunde konstatera att det ändå  var lite knäppt att ge sig ut i 20 minus klockan sex morgonen. Hur jobbigt det än är så går det ändå över. Glädjen tar över även om man sladdar längre bak och man vet att det snart är frukost och skönt häng. Vet att det är en skön start på helgen och att träningen utomhus blir av under den period när det är som allra svårast att komma ut själv.

Men lika många gånger är det med stor längtan som jag trampar ned till hotellet. Som när det händer något speciellt, som en ny runda eller julig cykelmorgon. I december gjorde vi om tomtecyklingen för andra året och uppslutningen och kanske framförallt fantasin var stor. Trots mörker har våra pannlampor och den gemenskapen som blir gjort det ljusare. För det är något vackert om en lång orm cyklister med pannlampor och i en vintrig stad.

Men allra bäst under det här året har det varit att få cykla i våren. När dagsljuset kom tillbaka i mars och pannlamporna kunde släckas i stället för att tändas. När det trots kyla och snö ändå kändes hoppfullt nära till bara stigar. I april när jag trodde att det äntligen vände och fick en morgonrunda i snö mycket snö att jag nästan blev gråtfärdig.

När vi trodde våren var här på riktigt i april…

När våren sedan kom och lamporna lades undan och lager av kläder kunde minskas var det plötsligt lätt att kliva upp igen. Det är just det som är tjusningen. Att få cykla in i varje årstid och känna att säsongen aldrig tar slut. Den bara byter skepnad och morgonrundorna och cykelkompisarna består. En sådan där skön och trygg plats i vardagslivet som inte förändras nämnvärt mer än att alla blir lite starkare, i lite bättre form och nya stigar körs. Några nya tillkommer och några droppar av. Till och med frukosten är som vanligt trots att det finns så mycket att välja på.

Jag säger som jag sa för ett år sedan. Jag hoppas att vi cyklar lika många gånger till. Jag hoppas också att de som kom nya i dag vågar dyka upp igen och köra med lugna gruppen för att sedan kanske våga sig på den lite snabbare. Jag hoppas vi får lika många fina frukostar tillsammans, att jag får gruva mig lite när det regnar och är kallt längre fram i höst och att jag får träffa ännu fler fina cykelvänner!

Och du. Det är egentligen inte svårt att skapa något sådant här själv om du vill. Gör en facebookgrupp, prata med något hotell/fik om de vill ta emot lite skitiga cyklister till frukostbuffén och samla några kompisar. Kör en dag i veckan och så småningom växer gruppen. Det brukar göra det när det fina ryktet går. Kanske hakar lokalmedia på och ni får ännu mer uppmärksamhet. Prova! För det är inte bara roligt utan också ett bra sätt att få träningen gjord långt innan alla andra har vaknat och framförallt är det så mycket lättare att komma ut under hösten och vintern!

 

3

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

Kommentera

CommentLuv badge

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: