Stefan och Hasse på fin nylagd asfalt utefter flytgrakan. Mumma för cyklister

Min mtb:n är visserligen hemma igen efter dämparservice och riktning av framhjulet men att lufta racern lockade mer i går kväll. Cykla en mycket lugn runda eftersom kroppen inte kändes helt okej. Så som den gjort de tre senaste veckorna på onsdagar, torsdagar och fredagar. Jag hade sett framemot om att få köra tempoloppet Tandtrampen i onsdags. Jag avstod för jag visste inte hur kroppen skulle reagera på 40 minuters urblåsning. Jag är pigg och kry på helger och måndagar. Sedan hes, rosslig, snorig och har rinnande ögon och en förlamande trötthet som släpper framåt kvällskvisten. Det är som kroppen reagerar på minsta lilla. Visst har jag många tävlingar i kroppen, har kört på rätt hårt sedan vårvintern men jag tror utan veta exakt att det till stor del handlar om vår inomhusmiljö på jobbet. För att göra en lång historia kort så finns det mögel i lokalerna och vi kommer att få flytta på tisdag. Till nya lokaler och jag hoppas att jag kommer att må bättre.

Nu skulle det inte handla om mögel utan om happyride på smala hjul i stället för stig och dämpning. Vi fick  sällskap av Stefan i går. Rundan gick över Dvärsätt och Rödön. Lillklingeåkande även om vi inte körde på lillklingan utan ryckte lite i smyg. Stefan spurtade lite och tog Kroksgårdsskylten. Det här med att ta det lugnt.

Hasse har fyndat snygg cykeltröja.

Jag försökte lugna herrarna med att ligga i tät upp mot Rödön. Det fungerade tills vi nådde backen ned mot Rödöbron. Jag gick om och det tog inte många sekunder innan de svischade förbi. Sedan spurtade de uppför Rödöbron medan jag faktiskt körde på lillklingan. Hallå liksom. där stannande vi för fotopaus. Herrarna som jagade segment gjorde bort sig hade stannat lite för tidigt. Synd. Verkligen synd.

Vi är faktiskt lyckligt lottade som har sådana här vackra träningsmiljöer. Bydalsfjällen i fonden. Vy från Rödöbron.

Sedan ska jag väl erkänna att jag tryckte på lite extra i backarna efter flygrakan. Försökte att inte flåsa så högt. Ville inte visa att pulsen var lite för hög för lillklingeåkande.

Sammantaget en fin och trevlig runda på 4.5 mil. Jag saknar landsvägscyklingen ganska mycket i bland. Åtminstone när vädret är som i går kväll. Nästan vindstilla och kortkort-väder. Trevligt sällskap och massor av snack. Då är det lätt att leva och rulla smala hjul.

Racer blir roligare i sällskap och jag måste putsa linsen på kameran.