Hjärnspöket är tillbaka – utför är riktigt läskigt

Det är måndag och vanligtvis brukar jag publicera veckans vardagsäventyr. I dag blir det inget inlägg om det men det kommer i morgon. Förra veckan blev nämligen inte riktigt som jag tänkt det. Helgen regnade bort och vi kände inte för ägna så mycket tid utomhus. Vi besökte däremot stadsmuseet i stan. Så kan det vara i bland. Livet ni vet.

I dag har det inte varit någon bra dag. Jag har haft riktigt ont i axeln på jobbet. Det är vissa rörelser som gör ont. Sådana där små monotona rörelser som att skriva (vilket också bidrar till en uppskjutning av vardagsäventyrsinlägget, det är svårt att lägga in bilder rätt och skriva längre texter i bloggappen) och klicka i vårt datasystem. Det som jag gör hela dagarna bortsett från den tid som jag är på hembesök. Det gick bra fram till lunch sedan var jag stel och hade svårt att koncentrera mig. Timmarna tills jag kunde stämpla ut gick sakta. Somnade en stund när jag kom hem.

Cykla går däremot bra konstigt nog. Så länge som jag inte kör över allt för mycket stök. I kväll behövde jag rensa tankarna och få lite frisk luft. Tänkte att jag skulle KBT:a mig själv och åka lite utför. Vurpa har gjort mig osäker utför igen. Jag trampade uppför Frösöberget och åkte ned igen. I en DH-bana av misstag. En av de lite mer tekniska som jag förvisso har åkt förut. Men i kväll tog det liksom stopp. Jag vågade inte åka över drop som jag tagit förut. Vågade inte lita på att cykeln faktiskt tar mig ned och jag hoppade av så fort det blev lite stökigt. Jag blev sur och besviken på mig själv och bromsade mig ned för en skråstig till slalombacken. Bestämde mig för att åka uppför i stället och tog det lite mindre Öneberget. En teknisk stig uppför som är runt 17% i snitt. Upp kom jag och kunde åka utför dock med bromsskivorna tjutandes.

Något återhämtningspass blev det nog inte om jag ska vara petig. Lite för många höjdmeter och lite för hög puls. Men det var en fin timme trots allt och lagom tills det skymde vid nio rullade jag genom stan. Nu ska jag dra ned lite på träningen under veckan och ladda för Vemdalen Fjällmaraton på lördag. Till veckan ska jag öva utförsåkning igen. Jag kan om jag bara får bort hjärnspöket som är tillbaka. Utförshjärnspöket.

2
Share

2 Kommentarer

  1. Ibland kan den omgivande oron och stressen påverka ens till synes rent fysiska prestation. Var inte för hård mot dig själv och tillåt dig att vila från att KBT:as också, du gör helt rätt som helt enkelt tränar och tränar på det som är läskigt 🙂
    Cykelkatten – Cykel, punk och kärlek! recently posted…En knippe insikter jag fått som gravidMy Profile

    • Det är bara så tråkigt att det liksom tar stopp när jag tagit så många kliv i utförsåkandet i sommar. Lika blev det förra våren när jag kraschade. Det tog tid innan jag vågade lita på att jag kan. Som du säger, i bland är det inte bra att vara hård mot sig själv, eller aldrig egentligen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge