Höstcykling med SheRides

I dag bjöd jag och Erika in till höstcykling. Något jag sett framemot och längtade efter. I går kväll messade Erika och berättade att Towa Eng skulle tända upp grillen nere vid Mjällebäcken och att vi kunde fika där. Min tänkta runda fick göras om och vid frukosten hade jag rutten klar.

Vi möttes upp nere i Badhusparken och blev sammanlagt 11 stycken som rullade i väg i fint höstväder om än lite kyligt. Frösön är lite klurigt att sy i hop rundor med mycket stig om man inte har så mycket tid på sig. Många av stigarna är också rotiga och nu på hösten blir de hala. Efter torsdagens pannlamperunda i Spikbodarna lät jag bli att berätta om allt för mycket stök. Jag lyckades nämligen att förstora en liten brant utför till gigantiska proportioner. Säger någon att det är svårt blir det också mycket svårare om man själv ska försöka. Så i stället cyklade vi bara och det var ett vinnande koncept. Gruppen tog sig över rötter, mindre hopp, botade lite spångest och avslutade med en handbyggd liten stig i Frimansskogen. Den stigen som jag en gång för några år sedan kraschade i ett hopp och ramen gick sönder. Det sa jag förstås inte innan.

Efter 90 minuter rullade vi ned till strandkanten och mötte upp Towa och några till. Grillade korv, drack kaffe och pratade bort en stund. Efteråt var vi några stycken som tog en liten omväg hem över Spikbodarna. Ingen av oss ville riktigt sluta cykla i det fina höstvädret. I morgon ska de regna och vi ville passa på att få så mycket fin stig som möjligt.

Jag själv hade lite sprättiga ben men en postförkyld kropp. Det blev inget Zwift i går eftersom vi kom hem senare än tänkt. Bra var nog det med tanke på hur kroppen kändes i dag bortsett från de pigga benen.

Hursom var det inte sista turen med She Rides för den här hösten. Vi planerar några fler tillfällen med pannlampa och jag hoppas att många av tjejerna (och killarna, för det är helt okej att följa med!) upptäcker tjusningen med vintercykling sedan.

0

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

4 Comments

  • Sara

    oktober 21, 2018 at 08:59

    haha jaaaa precis så är det. hör jag att något är svårt så blir det svårare i mitt huvud. hade jag inte hört nån säga att det är svårt hade jag nog bara kört utan att tänka. får dock spångest av den där bilden!! 🙈🙈

    Svara
    • Helena

      oktober 23, 2018 at 22:25

      Jag är likadan själv men ändå gör jag det. Säger till, kanske för att jag är rädd att någon ska göra sig illa och att jag inte varnade innan. Den där spången är lång, på andra sidan Ändsjön är spången liksom upphöjd och den biten ger mig mkt spångest. Det är konstigt egentligen för spången är ju egentligen inte särskilt mycket smalare än en vanlig stig och den håller man sig ju i regel på.

      Svara

Kommentera

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: