• Home
  • /
  • Cykligt
  • /
  • Hur går det kring cykelförbudet – det har hänt sedan förra veckan

Hur går det kring cykelförbudet – det har hänt sedan förra veckan

Förra veckan blev turbulent. Intervju i tidningen, ett reportage i SVT, cyklisten Johan Rambrandt pratade i Radion. Han pratade mycket kring allemansrätten, ut sitt perspektiv som markägare och ur sitt perspektiv som cyklist.

Den stig som debattören skriver om.

Det publicerades även en debattartikel i en av våra dagstidningar om att ett förbud mot cykling på Andersön borde införas. Skribenten var tydligt upprörd och markerade tydligt sin ståndpunkt mot cyklister. En debattartikel så generaliserad och fylld av känslomässiga argument att jag inte kunde mer än att le lite åt det bisarra i texten. Stigen som skribenten tar upp en är relativt bred tallmostig, som oerhört sällan blir lerig. Möjligtvis efter ett rejält skyfall. Tills den effektivt dräneras av marken under.

För några år sedan kunde man promenera, köra barnvagn ja, till och med framföra rullstol på den stigen. Sedan kom cyklarna. Nu är stigen så nersliten att man har svårigheter att gå där för alla rötter och stenar som kommit fram.

Yngre män och kvinnor som sätter sig på en terrängcykel tappar allt vad hänsyn heter. De förvandlas till cyklisternas Hulken, och att stiga av cykeln vid möte med gående existerar inte på kartan.

”Nej, här kommer vi, och ni som till äventyrs vågar gå, ni får väl hoppa ut i terrängen, för vi cyklister har naturligtvis företräde, och fort ska det gå och ju mer vi kör sönder desto bättre, för inget är roligare än cykla i lera” – då får nämnda cyklister en kick.

Gör ett studiebesök på ovannämnda gångstig, som i dag ser ut som en sönderkörd lervälling tack vare ”cykelentusiasterna”.

(vill du läsa hela debattinlägget finns det här)

Det här skulle kunna handla om vilken form av motion som helst. Om löpare som är i vägen, om de som är ute och går. Som Olle Forsavall med en ironisk text visade efter en bild på en ny gångväg.

Jag tycker att alla, inklusive hela kommunstyrelsen, ska göra ett studiebesök på denna motionsstig. För några veckor sedan kunde man cykla, köra barnvagn ja, till och med framföra rullstol på den stigen. Sedan kom flanörerna. Nu är stigen så nersliten att man har svårigheter att cykla där för alla rötter och stenar som kommit fram. Äldre män och kvinnor som sätter på sig promenadskorna tappar allt vad hänsyn heter. De förvandlas till flanörernas Hulken. ” Ju mer vi går sönder desto bättre, för inget är roligare än att promenera i lera” – då får nämnda flanörer en kick. Gör ett studiebesök på ovan nämnda motionsstig, som i dag ser ut som en sönderpromenerad lervälling tack vare ”promenadentusiasterna”.

Ni förstår ju det fåniga i hela resonemanget i debattartikeln. Lika lite som flanörer vill förstöra vill cyklister det, eller löpare eller vandrare eller hundägare.

Men det lämnade ändå en känsla av att det är beklämmande vilken syn en del har på andra grupper, i det här fallet cyklister. Jag har skrivit förut att vi har varit relativt förskonade från den ilska som cyklister har fått tagit i andra delar av Sverige under ett par år, framförallt de som kör landsväg. Det har inte heller förekommit så mycket diskussioner om mtb på stigar som i övriga Sverige. Men det känns som det har vänt i takt med att cyklingen har växt så som det gjort här i Östersund. I somras fick jag bemöta många arga människor i skogen. Året innan blev jag stoppad av en man med gevär som hotfullt sjasade bort mig från stigen. Det gör i alla fall mig lite orolig att cykla på de stigar som jag brukar. För jag vill egentligen inte skapa irritation fast jag har lika mycket rätt att vistas där som vem som helst.

Men jag tänker att det finns och kommer alltid att finnas människor som har andra åsikter än en själv, människor som inte tycker att cyklar har något att göra på stigar. Huvudsaken är att man fortsätter att föregå med gott exempel, saktar in, kanske säger ett hej och försöker att inte skrämmas.

För lika ofta som jag möter irriterade människor har jag också mött människor som är uppriktigt nyfikna och intresserade. Som ställer frågor och vill veta mer. Jag tar den stunden att stanna och prata. Försöka att visa att jag faktiskt inte tänker köra över någon, inte är ute bara för att förstöra utan bara försöker njuta av naturen på mitt sätt. På cykel. Säger hejdå och cyklar vidare.

Så på frågan hur det går med cykelförbudet har jag inget svar idag. 27 april tas det slutgiltiga beslutet och jag tror att den debatt som uppstod kring det föreslagna beslutet blev större än vad som hade anats. Kanske och förhoppningsvis leder det till en beslut som kommer alla till gagn oavsett färdsätt ute på Bynäset. Debatten och de åsikter som kommit fram kanske också kan få många fler att faktiskt få en riktigt bild av cyklister på stig. Inte den sneddrivna och felaktiga. För jag tror det i mångt och mycket handlar om okunskap så som fördomar och föreställningar oftast grundar sig på.

Så fortsättning följer och debattören kanske skulle följa med på en cykeltur och sedan hjälpa mig att tvätta cykel i lägenheten. Dels för att se att huvudparten av stans cyklister inte direkt kvalar in i det yngre skiktet och att det inte alltid är så trevligt att skita ned sig och sin cykel. Men det är en annan historia. 

Slutligen, bara för att visa på ett exempel på att det inte bara är cyklister som skapat irritation. 1985 var snowboardåkare i hetluften. Tänk vad farliga de var…eller? Så här 32 år senare kan man skratta gott åt det här.

2

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

3 Comments

Kommentera

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: