• Home
  • /
  • Cykligt
  • /
  • Jag ska cykla mig så trött de sista veckorna och började i går

Jag ska cykla mig så trött de sista veckorna och började i går

Det är onsdag och regnet öser ned här i Storhogna. Det smattrar mot stugtaket och fjällen ligger i dimma. Det är välbehövligt för det har varit så torrt den senaste tiden. Resten av veckan ser lika blöt ut. Även den allra sista semesterveckan ska bjuda på regn. Jag hoppas jag kan pricka in cykling mellan regnskurarna. För jag vill cykla i regn, jag vill ta tillbaka några QOM:s jag blivit av med. Jag vill åka fort utför den tekniska och fina leden ned till Vemdalsskalet. Jag vill åka hem till stan och cykla spikbodarna, Frösön och Fugelsta. Ett par sista vändor på berget och en tur till Brunflo Bikepark. Jag vill göra en långrunda med energi i ryggsäcken och en sista gång till Järvsö.

Allt är en sista gång nu på mycket länge. Med posten i tisdags kom en kallelse till operation. Redan den 27 augusti har jag fått en tid för att få nya korsband. Jag hade önskat att tiden skulle vara lite längre fram inte nu när träden börjar ändra färg och fjällcyklingen blir något alldeles speciellt. Inte nu när höstcyklingen hemma i stan blir äventyrlig med hala stigar och pannlampa. Inte nu när den sista chansen att prova en endurotävling står för dörren. Inte nu när jag känner igen mitt starka jag och plockar mina tider på Strava igen. Men inget kommer lägligt. Någonsin. Men jag tänker att det är bättre att få det gjort tidigt och komma i gång snabbare nästa år.

Så nu ska jag cykla mig så trött jag kan bli. Jag har inget att träna emot, inget som behöver toppas. Inget att ta hänsyn till mer än att inte bli förkyld. I går började jag på allra bästa vis. Jag följde med Stefan och Ulf till Böle för fin stigvisning. Härliga stigar, några nya och några jag cyklat förut. Fokus på lite utförs med tramp. Precis det där som är allra roligast. Få upp puls, trampa lite för att få fart, pumpa, ta svängar, trampa igen. Jag hade starka ben även om det sved i dem uppför. Min tunga fina endurohoj kändes rapp och jag gjorde allt för att hålla rygg. Njöt av att äntligen kunna hantera den precis som jag gör med min xc-hoj. Vi pausade för en öl på ett hygge och avsluatde med den roligaste leden utför på länge.

Jag åkte hem med en fin känsla i kroppen och anade att det hade gått fort och strava bekräftade det. Tänkte att Offroad Finnmark gav en formboost och att kroppen är fantastiskt som återhämtar sig och klarar det jag utsätter den för.

3 veckor kvar sedan väntar min längsta cykelvila på länge. Men nästa år kanske jag kan springa igen. Och ett halvår eller så är ingenting i det långa loppet. För det väntar nya utmaningar längre fram. Stora äventyr som får det att suga till lite i magen. Och med lång förberedelse kan det bli riktigt bra! Vi säger så för nu.

2

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

Kommentera

CommentLuv badge

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: