KISS Women´s crit- deltävling 2

I onsdags testade jag kroppens status med runt 20 minuter på gymmets wattcykel och ett lätt styrkepass Det kändes inte helt okej när jag kom hem. Benen var pigga under cyklingen men jag blev trött och tungandad efteråt. Som om det låg och lurade en förkylning som inte ville bryta ut.

Därför var jag osäker ändå in i det sista om jag skulle köra den andra deltävlingen i KISS-serien i går kväll. Antingen skulle jag bli jättesjuk eller piska bort eventuella baciller. Jag kände mig seg i benen och inte särskilt pigg. Laddade upp med att lyssna på julmusik och sticka strumpor och bestämde mig halv nio för att värma upp och känna om det skulle vara möjligt. Annars skulle jag hoppa av. Efter förra torsdagens race fick jag och Linda Tufvesson frågan om att ingå i ett team på Zwift. Sz-teamet ville ha in fler tjejer och team är ju roligt tänkte jag. Tydligen kör lagmedlemmar tillsammans på lopp i bland. Allt för att det ska vara så verkligt som möjligt.

Jag gjorde ju en riktigt bra premiär förra torsdagen och körde otippat bra och låg inte på så hög puls. Det gav lite självförtroende att kunna hänga på även i går kväll. En topp 20 placering hade jag som mål. Jag fick en sämre start och hamnade i en större klunga bakom de galet snabba tjejerna i täten. Klungan var inte lika samlad och lugn som förra gången och efter en stund splittrades den upp. Framför mig körd en annan svensk tjej och hon fick häng på gruppen framför och jag gjorde sällskap med fyra andra damer.

Förra gången kunde jag ligga bra med i klungan och inte ödsla så mycket onödigt energi. I går slet jag som ett djur för att inte åka jojo fram och tillbaka. Pulsen låg högt och jag funderade under uppvärmningen på ett par kilometer om jag verkligen skulle kunna pressa mig själv i en timme. Vis av erfarenheten från den verkliga cykelvärlden blev jag inte stressad av att tappa en grupp. Man kan man ta igen de som sticker i väg även i den virutella världen. En stund senare hade vi tagit kapp Hanna Andersson.

På rulle i blått utan hjälm.

Bitvis kände jag mig stark och bitvis tappade jag lite för mycket. Fick ingen fart på benen utan gick på alldeles för låg kadens vilket gör det svårt att trycka på när farten går upp. Inför det sista varvet var jag nöjd att jag inte var avhängd. Jag började lägga upp en taktik för den sista kilometern. Om jag lyckades komma före någon ur min grupp skulle jag bli minst 20:e dam och därmed få poäng. Det såg bra ut tills jag i dimman spurtade för tidigt. När jag insåg det fick jag ladda om och kom först in på målrakan. Drog upp spurten och kände hur benen dog under mig. Hasse hejade för allt han var värd och jag kunde bara se mina konkurrenter gå om. Jag rullade över mållinjen som 21:a dam. Strax före mig gick Hanna i mål. En galet stark tjej.

Hasse fick assistera efter målgång med en hink, frisk luft och hjälp av trainern. Jag låg en bra stund på golvet för att få världen att sluta snurra. Det var längesedan som jag tog ut mig så hårt. Jämtlandsserien sist tror jag. Att stirra in i en vägg eller på siffror på en display är inte lika motiverande som att försöka köra om andra. Så är det bara.

Precis i torsdags kunde jag inte låta bli att skratta lite åt mig själv. Som sitter i ett vardagsrum och vrålar rakt ut när när jag blir nedspurtad. Som blir så otroligt fokuserad på skärmen framför mig och försöker köra taktiskt. Funderar sedan på vad som kan göras bättre. Sedan skriver ett blogginlägg med tv-spelsbilder. Oavsett är det ett roligt sätt att bli trött på, att underhålla cykelbenen när jag inte tar mig ut. Dessutom tror jag att den här formen av träning kommer att göra gott för cyklingen i sommar. Förmågan att kunna köra bra även när det inte är stig. Det som jag tappat under åren när både landsvägscykel och trainer samlat damm. Är det så här roligt att nöta vinterträning fortsätter jag gärna!

Men sluta cykla utomhus kommer jag inte att göra. I kväll bjuder Erika in till fatbike och middag efteråt och vi är ett par tjejer som ska cykla! Jag cyklar till Brunflo och efteråt hämtar Hasse upp mig.  En stughelg med skidåkning väntar.

Ha en fin helg!

3

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

2 Comments

Kommentera

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: