• Home
  • /
  • Cykligt
  • /
  • KISS Women’s Crit – deltävling 3 och lite kadensfunderingar

KISS Women’s Crit – deltävling 3 och lite kadensfunderingar

I torsdagskväll var det dags för min tredje deltävling i tjejserien som går på Zwift. Det har varit juluppehåll och i torsdags avstod jag. Vi var i stugan och ägnade tiden åt skidåkning i stället. Jag måste genomföra 7 av 10 deltävlingar så ett missat lopp gjorde inget.

Sist jag körde hade jag inte de starkaste benen och förlorade en spurtuppgörelse och därmed även värdefulla poäng. De 10 främsta damerna får köra finalen live och därför är poäng viktigt. Dock inte för mig. Jag är inte riktigt där än.

Jag vilade cykelbenen i tre dagar efter en vecka med skidåkning. Kände mig stark i ett lopp jag körde när vi kom hem från stugan. Kunde trycka mycket effekt utan att krokna. Det lovade med andra ord gott inför torsdagens race. Dessutom hade jag lyckats komma i  väg i starten ganska bra. Det är det allra svåraste och oerhört viktig för att kunna få en bra resa. Det är svårt att ta igen det man förlorar annars.

Jag kom i gång med uppvärmningen sent och samtidigt strulade pulsbältet. Utan det får man inget resultat. Så med ett par minuter till godo kunde jag få i gång benen och satt lite nervös på trainern. Målet för kvällen var att kunna hänga med tätklungan från start. Lyckades jag med det skulle jag vara nöjd.

Långt fram i blått och gult.

Det gjorde jag med väl godkänt. Dessutom kändes det inte så jobbigt som det gjort tidigare. Jag hade ändrat vyn på min gubbe så att jag såg den framför mig efter råd av Hasse. Lättare att se var man befinner sig och lättare att planera sin körning. Det är inte bara att köra så hårt det går utan lika mycket taktik ute och som inne.

Det sprack sedan upp när de allra starkaste damerna stack iväg. Jag låg någonstans i mitten och övade på att inte åka som en projektil genom klungan och sedan tappa när de kom i fatt. Kadensen lika bedrövligt låg som vanligt. Å andra sidan tänkte jag att det får gå. Jag fick ut mycket effekt utan att få mjölksyra och andnöd.

Med gott självförtroende gled jag med fint. Benen var starka och jag körde smart. Men så hamnade jag bakom en tjej som började tappa lite och fronten av klungan gjorde ett ryck. Jag såg hur de gled i väg. Attans suckade jag och trodde att jag tappat något riktigt bra. Så fick jag häng på en annan tjej som såg sin chans att jaga i kapp. Tappade även henne och överlade med mig själv. Antigen backa och låta mig fångas upp eller trycka rejält för att komma i kapp. För precis som i verkligheten är en klunga starkare än en ensam cyklist och i Zwift måste man få ut mycket mer effekt för att ta in på en klunga. Jag bestämde mig för att göra ett försök. Jag skulle ju köra offensivt och våga.

Tronbike heter de färglada cyklarna bredvid mig. De får man om klättrar galet många höjdmeter. Jag har knappt gjort ett par procent av det.

Det gick hem även om låren skrek av mjölksyra. Jag gled in i klungan och bestämde mig för att stanna där. Hela loppet. Bakom oss försvann andraklungan och vi hade minuter ned till dem. Vi fångade så småningom upp två ensamma cyklister och jag insåg att jag sätt i klungan som jagade två ensamma cyklister. Jag skulle kunna spurta om en pallplats med bara 10 km till mål. Jag körde med riktigt starka damcyklister och hade inget problem att gå med. En häftig känsla.

Men tyvärr är jag varken taktiskt eller någon spurtare. 1,5 km före mål insåg jag för sent att min klunga förberedde sig för en spurt och jag hamnade för långt bak i ett litet motlut. Plötsligt hade jag tappat 2 sekunder och tappat draften. Sekunderna tickade på mot min nackdel och jag var plötsligt själv.

Med en kilometer innan mål peppade Hasse mig att trycka så mycket jag kunde. Behålla fart och effekt och inte låta klungan bakom komma i kapp. Jag slet i min ensamhet och fick knappt luft. Så kunde jag åka över mållinjen som 12:e dam och första svenska av fyra. Innan det sprack upp hade jag en 7:e  plats. Men det gjorde inget att jag tappade för jag var nöjd när jag kunde sluta trampa. Nöjd över att ha vågat, hängt med de som är starka och gjort min bästa deltävling sett till placering och avstånd till vinnaren. 1,19 från en förstaplats och lite mindre än 1 minut till pallen.

Mina effektsiffror skvallrade om att jag åkt taktiskt och smart och inte dragit för mycket. Likaså visar mina siffror att jag går så oerhört lågt i kadens. Ett medel på 67 varv per minut är som att trampa i en lång uppförsbacke. Nu får jag ju ut kraft, hänger med bra och kör mig inte slut i benen eller hjärtat men den fart jag hade på benen förut är borta. Inomhus är det en sak att trampa långsamt men jag vet att jag behöver få spinn på benen utomhus. Jag har min teori om att allt fatbikecyklande gör att jag tappar förmågan att hålla högre kadens. Om det är är sant eller inte vet jag inte men jag bör nog ägna lite tid åt att träna upp kadensen igen.

Men oavsett har Zwift gjort trainerträningen rolig. Oavsett om det är rena intervallpass eller tävling så händer det något. Tiden går otroligt fort och jag längtar till nästa pass. Det hände inte förut när jag stirrade på klockans sakta tickande och den vita dörren framför mig. Nu snittar jag samma höga pulsvärden som jag gör på tävling utomhus utan att tänka på det. Jag ger mig inte när det börjar svida i benen. Känner efteråt hur jobbigt det var. Intervallerna blir lättare när jag har något att fästa blicken på.

Det är så roligt att jag får hejda mig lite och inte köra race varje gång. Det kanske inte är så klokt att köra fullt spett i en timme varje gång. Så ett race i veckan räcker. Ett tag till för min cykelträning ska bli mer strukturerad är det tänkt. Får all anledning att återkomma till det.

Nu däremot ska vi byta om till skidkläder och skejta på Storhonga. De snöulliga träden är borta men det är milt idag. Bara 5 minus på toppen. En stor skillnad mot gårdagens 20 minusgrader.

0

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

5 Comments

  • Andreas Olsson

    januari 13, 2018 at 11:21

    Spännande med kadensen. Jag tycker ofta att jag är mera ”effektiv” på lite lägre kadens, lika mycket watt med lägre puls. Å andra sidan blir jag alltid förvånad när jag cyklar lvg med andra då jag oftast har mycket högre kadens.
    Brukar köra ett pass med intervaller omväxlande på låg, 70, och hög, över 100, kadens. Är bra att kunna variera lite även om man nog alltid kommer att ha en favoritkadens.

    Svara
    • Helena Enqvist

      januari 13, 2018 at 17:31

      Lite så känner jag också. Att jag är stark på lägre kadens och orkar hålla längre samtidigt som jag ser att så fort jag får upp farten på benen blir effekten bättre.
      Men samtidigt frågar jag mig om det verkligen är så viktigt att ha högre kadens över en längre tid på stig, kommer fram till att det inte behövs. Där blir det ju naturligt lägre, jag står lite på pedalerna, drar tungt osv. På släta lättcyklade stigar och i lite längre slakmotor och på gusväg åker kadensen upp. Ditt pass som du kör kommer jag att prova! För att ha spannet mellan högt och lågt är inte dumt. Sedan får jag helt enkelt inse att min ”förra” favoritkadens är ett minne blott, det hör liksom lvg-tiden till!
      Helena Enqvist recently posted…KISS Women’s Crit – deltävling 3 och lite kadensfunderingarMy Profile

      Svara
  • Ellen

    januari 15, 2018 at 19:11

    Wow! Grymt kört!
    En fråga angående Zwift.. Tar den endast hänsyn till watt eller även watt per kilo?? Alltså går det ”snabbare” om man har högre watt per kg eller är det enda som räknas den faktiska watten??

    Svara
  • Helena

    januari 15, 2018 at 22:37

    Tack! Hoppas det håller i sig:-)
    Det är watt per kilo som räknas. Men på en platt bana har den cyklist som är lite tyngre en fördel och uppför en lättare. Det där kan ställa till det lite om det är en gruppcykling som ska hålla ett visst watt/kg, som ex 2.0. Den som leder gruppen kanske väger lite mer och då krävs det att de andra kan få ut lite mer watt för att hänga med och oftast hamnar lite över tänkt watt/kg. Om jag har förstått alla diskussioner rätt i forum.

    Jag däremot med mina 68 kg och mot de damer jag körde med sist och på första tävlingen där det var kuperat så var jag starkast uppför och hade lite svårare att hänga med på platten. Det borde liksom vara tvärtom.

    Slutligen är det ju faktiskt lite festligt att det faktiskt inte spelar någon roll om man är man eller kvinna i zwift om man kör på samma w/kg (förutsatt att man väger ungefär detsamma). Det händer liksom inte alltid utomhus 🙂

    Svara

Kommentera

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.