Landsvägpremiär och ett litet benvärmarknep

Jag har tappat cykellusten. På riktigt. Det har varit struligt med min kommande cykel, det har varit struligt lite överlag i livet. Det har inte lockat att ta ut mtb:n och jag har haft ett par intensiva dagar på jobbet. På det en trött kropp efter loppet i lördags. Även om jag inte gick i mål är 13 timmars skidåkning ganska påfrestande för kroppen. Det har krypit i de rastlösa benen som behöver få röra på sig. Jag har varit lite rosslig och hostig och vilat.

I eftermiddags tänkte jag först cykla lite stig. Men ångrade mig. Det kändes inte så roligt. Medan Hasse smörjde kedjan på sin racer låg jag i soffan och tittade på. Försökte bestämma mig om jag skulle följa med eller inte. Jag var rädd att inte orka hålla tempo med de andra. Ute vek sig träden i den där vanliga jämtländska aprilvinden. Jag är ju en solskenscyklist av rang när det kommer till landsväg numer. Det ska vara varmt och helst vindstilla. Inte tidig vår och kallt.

Min egen racer har inte fått en tvätt sedan senaste rundan i höstas. Växlarna i stort behov av justering och vajrarna inte bytta på länge. Men å andra sidan tänkte jag. Den skulle bara bli ännnu mer skitig och lite vård kunde den få senare. Ett cykelpass brukar jag inte heller ångra bara jag tar mig ut.

Pumpade däcken, petade bort lite smuts och klädde mig varmt och rullade med ut. I takt med tramptagen rann de senaste arbetsdagarna och en del frustation av mig. Det blev nästan meditativt att bara ligga på rulle till sången av de andras kolfiberhjul. Det som effektivt överröstade min lite knackiga cykel. Jag kände mig faktiskt lite stark och kunde gå med i ett par uppförsbackar utan att tappa. Njöt faktiskt lite av att få känna mjölksyran i den lite sega postskidkroppen. Att det blåste motvind på hemvägen gjorde inte så mycket.

Det blev vårens första 36.6 km i god fart trots vindarna. Kanske jag skulle försöka lufta racern lite mer i år?

Slutligen tänkte jag bjuda på ett litet knep för att slippa kasslereffekten av benvärmare. Hur fasta benen är är så har benvärmarna den lilla otrevliga egenskapen att liksom gräva sig in i hullet. Men viker du ned kanten på dem innan du drar över cykelbyxan blir det slätt och fint!

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe. Ta några djupa andetag efter beskedet att min kommande cykel inte kommer den här veckan heller. Tävlingar i sommar? Tveksamt.

2

4 Kommentarer

  1. Lena Indahl Jonsson

    Kassler?! Här snackar vi julskinka extra allt! Tack för tipset, ska verkligen provas. Man e ju inte så sexig i låren med benvärmare. Vi får hoppas att sommaren tillåter många turer i kortbent.

  2. Smart tips där 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge