Långa Lugnet 2014- 4:e plats

Jag mindes banan från i fjol som ruggigt jobbig. Mycket skidspår och massor av smärta i kroppen efteråt. Jag körde in på en tredjeplats då och ville gärna detsamma denna gång. Det blev en race med bra ben som inte räckte hela vägen hem. Två vurpor och bra stigkörning. Lite besvikelse efteråt men ett bra formbesked och en kropp som är på uppåtgående. Vi kör en racereport igen, utan matbild efteråt men lika lång som vanligt. Är ni med?

Helgens skönaste selfie, foto Bitte Håf.

Eftersom starten gick sent i långloppssammanhang hade vi gott om tid på morgonen. Kom till Falun vid 11-tiden och hämtade ut våra nummerlappar. Träffade på Bitte Håf igen och tog hon tog den skönaste startselfien! Träffade också Björn igen som fick agera modell för Canyon. Snyggt! Pratade lite med en nervös Hanna Ösfelt som körde jättebra!


Vilken hoj killen har!

Det var ett ovanligt stort startfält i D30 med många ”okända” namn. Helt öppet med andra ord. Det gjorde mig ännu mer nervös. Så pass mycket att jag mådde illa när jag försökte få i mig lite käk en timme innan.


Fortfarande ett rätt lugnt startfält.

Vi hade hittat en plats med lite lä för det var svinkallt rent ut sagt i går innan start. Jag tänkte först köra barbent men insåg art jag nog skulle frysa ihjäl.

Så gick starten och jag kom i väg dåligt. När backarna började gick jag på för tunga växlar och tappade massor av fart och surade ned benen. Thomas åkte om mig och hojtade att jag skulle få upp kadensen. Jag växlade ned och fick lite mera flyt och mindre stumma ben.

När det planade ut och började gå lite utför hade arrangörerna ställt ut kravallstaket på vägen, till synes helt omotiverat och farligt. Hasse gick i backen vid ett sådant när en kille fick väja. Som tur var såg jag inte honom. Han åkte förbi och sa att allt var bra.

Första biten var lika tråkig som jag mindes den. Grusvägar och asfalt och stora stensknosor över dalaregementet. Jag längtade stig. Benen kändes lite stela i början innan jag hittade flytet.


Fokuserd 1.0. Bild lånad av Falu cykelklubb.

När stigarna började kunde jag köra bra och hade fint driv. Körde bakom en kille från Borlänge cykelklubb i stort sett hela loppet. Han var stark på grusväg och rapp på stigen.


Fokuserad 2.0. In på första varvningen. Här kändes det riktigt bra!

Vid första varvningen var jag full av självförtroende. Hade ju precis lyckats köra ned för den branta backen vid hopptornet utan missöden. Hörde Tove, en tjej jag följer på Insta heja på mig och det gav massor av krafter! Några från IK-Jarl hejade också och jag for ut på andra loopen som en projektil. Precis som på Billingen var det få damer omkring mig. Hade i början haft en tjej från CK UNI bakom mig och kört i kapp ett par elittjejer. Började fundera på hur jag låg till, det kändes ju bra så det borde vara bra tänkte jag.

Andra loopen innehåller många fina stigar och mer terräng och mindre grusväg men fortfarande hiskelig kuperat. Det hade regnat innan och rötterna var förädiskt hala. Med racing Ralph fram och bak blev det lite slirigt bitvis. På en av de fina stigarna som bär utför lyckades jag göra en resa över styret och fick inte loss fötterna. Snopet.

In på andra varvningen kunde jag gasa ännu mer och kände inget av den där vanliga tröttheten som kommer ett efter par mil. Benen var fortfarande fräscha och jag plockade lite åkare allt eftersom. Tog in på en tjej ur D40-klassen vilket gav lite självförtroende. Strax efter varvningen kom Linda, en tjej som körde D30 i fjol och som gått upp i Elit i år i kapp mig. Jag trodde att hon lämnat mig bakom redan i början. Det sporrade mig lite att hålla hennes rulle.

När det var runt 7-8 km kvar till mål var jag livrädd att punka. Det kändes ju som det gick riktigt bra. I en nedförsbacke på skogsväg small det plötsligt till i cykeln och innan jag hinner reagera åkte jag rakt ut i skogen som en projektil. Landade bredvid ett träd med hjärtklappning. Shit gick cykeln av? Kom upp på benen och kollade däcken, ingen punka, kollade ramen och den såg hel ut. Såg att kedjan hade hoppat av och låg mot ramen. Fick den på plats och klev lite skakig upp på vägen och började cykla. Kände att höger broms och växel fått sig en smäll och har ändrat läge. Efter ett par hundra meter började jag känna efter hur jag själv mådde. Höger arm och vänster knä smärtade. Men ingen större fara. Festligt det där hur man tänker. Cykel först och sig själv i andra hand. Nu hade jag i alla fall gjort det som jag är livrädd för, att krascha utför och jag överlevde. Alltid något.

Vågade efter en stund trycka på igen och längtade efter mål. Pratade lite med en kille från CK Örnen som dagen innan hade kört multisporttävling och insåg att jag nog inte skulle klaga på mina nu trötta ben!
Efter vad som även i år kändes som en orgie i skidspårsbackar kom de där två härliga handbyggda stigarna! Jag bara njöt och ville stanna där och då och åka dem i all oändlighet. Där kom jag i kapp Thomas som hade problem med kloss på skon. Tjoade nåt om att vi var nära mål nu och drog vidare. Jag trodde helt klart att jag var på pallplats när jag närmade mig mål.

Nöjd kunde jag rulla in under tre timmar inte så långt efter Hasse. Efter en stund kom en trött men nöjd Björn i mål.

Så här fånigt glad blir jag i bland. Thomas ser en smula skeptisk ut. Foto Björn Westergren

Eftersom jag var så inställd på ett superlopp placeringsmässigt så väntade vi in prisutdelningen. Jag kände mig jättenöjd med min insats och att benen varit så starka. Jag hade inte kunnat köra så mycket snabbare än vad jag gjorde.

När Hasse meddelande att jag kommit in på fjärdeplats blev jag besviken. Så nära men ändå inte. Just då var den där känslan av att vara bra som bortblåst. Nu i efterhand blir jag lite arg på mig själv som ska tänka så. Det var grymt duktiga tjejer, vinnaren en världsmästare i MTB-0. Jag var ju trots allt med och fightades i toppen och hade runt 6 minuter ned till femte dam.

Vi passade på att nyttja Lugnets faciliteter och duschade på plats. Fräscht och bra! Mötte upp Thomas vid campingen för en promenad till Scandic på Lugnet för vanlig afterbike-burgare. Det bästa som finns efteråt! Trevligt att få snacka lite efteråt, gå igenom loppet och umgås lite.
En aningens trötta rullade vi mot Rättvik och landade i sängen runt kvart över tio.

Sammanfattningsvis
Långa Lugnet är kort i långloppssammanhang men otroligt kuperad vilket gör det riktigt jobbigt. Förra året upplevde jag det som jag blev manglad under de där 61 km men i år kändes det bättre. Jag disponerade nog mina krafter rätt. Jag njöt av cyklingen och fick inte någon större dipp utan hade energi hela vägen.

Återigen fick jag ingen bra start. Det var mycket trängsel i början och smalt att komma ut från Lugnet. Jag kunde dock avancera upp i fältet när vi kom ut på vägen men tappade massor när vägen helt plötsligt smalnade av vid en busskur. Det var på håret att jag gick i backen där. Återigen tappade jag massor när det började gå uppför. Jag går på tunga växlar vilket jag inte gjort förut.

Första loppen består mest av grusvägar och farten är hög. Det tog ett tag innan det glesnade ut bland folk. Jag hittade en del bra killar att åka med och vågade gå om när det kändes lite för långsamt, tillskillnad från Billingen där jag skulle spara kraft och åkte för långsamt.

När stigarna kom satt tekniken fint. Jag känner att jag är mer kompis med cykeln och vet hur den beter sig. Jag vågade verkligen ligga på utför och bromsade väldigt sällan. Min aggressiva åkning resulterade dock i två vurpor.

Kände mig riktigt stark hela vägen och när jag väl lät kadensen gå upp när det var backar hade jag bra fart uppför. Det känns (helt ovetenskapligt) att det inte går åt lika mycket energi på 29:an mot 26:an och jag kan därför åka snabbare.

Sista biten minns jag från förra året som vidrig. Det är skidspårsgator som går upp och ned och inga chanser till återhämtning. I år gick det över förväntan. Jobbigt var det men ingen-nära-döden upplevelse.

Jag var nöjd när jag gick i mål. 3 timmar hade jag satt min gräns vid och det klarade jag av. Sen att jag trodde att jag skulle få hoppa upp på pallen är en annan femma. Att jag blev så barnsligt besviken vill jag helst glömma. Jag hade ju roligt och körde så bra som jag bara kunde i lördags.

Ett bra arrangerat lopp men jag undrar varför man ställer ut farliga kravallstaket mitt i vägen. Vilket syfte liksom? Bra med publikvänlig varvning! Bra uppmärkt även om jag höll på att köra fel i slutet tillsammans en annan kille. Inga markeringar att vi skulle svänga.
Roligt med så många kringarragemang och jättebra duschmöjligheter! Långa Lugnet gillar jag skarpt!
4 av 5 till loppet!

Erfarenheter jag fick med mig!
Cykeln-Kändes så mycket bättre nu än jämnfört med Billingen. En kortare styrstam gjorde att jag inte fick lika ont i kroppen och hade mer kontroll på ekipaget. Även om cykeln är tyngre än cuben är det inget jag störs av. Den flyter fint över stök och går som ett tåg uppför! Vi har helt enkelt lär känna varandra och vi blir bara bättre och bättre tillsammans!
Vätska– Ingen lagning här heller men min literflaska räckte gott och väl. Mycket tackar jag det svala vädret för. Sportdrycken var mildare blandad och jag fick ingen kramp. Drack två muggar vatten i depåerna.
Energi- Jag fick inte i mig så mycket frukost och eftersom loppet startade vid 13.00 tog vi med lunch. Den åt vi en timme innan och jag var så nervös att jag mådde illa. Så det var en dålig uppladdning som uppenbarligen ändå räckte. Åt tre gel med 40 minuters intervall och försökte mig på den där energigrejen jag köpte i Rättvik. Usch och fy. Inte rätt grej när pulsen är hög. Tuggmotstånd utan dess like. Blev en halv sådan med nötter och choklad långt upp över öronen.
Vikten av taktik– Det funkade inte så bra i starten men sedan disponerade jag loppet bra. Försökte att få lite vila på någon rulle och gick om och drog när jag kände att tempot var för lågt. Tänkte väl egentligen så mycket mer än att inte titta bakåt. För det stressar mig.
Pannbenet- Tog jag med mig denna gång. Mer fokus än på Billingen och kämpade gjorde jag.
Däcksval– Stansade om till Racing Ralph även fram i veckan. Lite slitigt på stigarna men bättre rull på grusvägarna. Tror att det handlar mycket om vana. Får jag köra in dem så går det fint.
Däckstryck- Runt 1,6 fram och bak, kanske en aningens för mycket luft i fram. Bara att fortsätta prova mig fram till det bästa.
Mentala biten- Under loppet över förväntan. Efter en smula dåligt. Jag övar vidare. Roligt hade jag!

Min tid? 02:58, 1 minut snabbare än i fjol trots två vurpor. Mycket nöjd! 4:e plats. Många minuter upp till pallen och många minuter före 5:e dam. Formen är på gång och jag kan bara konstatera att det är stentufft i toppen av D30 i år. Roligt samtidigt. Det är bara att kämpa vidare.

Har ni orkat hela vägen? Ni är grymma bara så ni vet;-) Och återigen det är himla kul att ni som läser eller följer på insta kommer fram och säger hej!

0

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

13 Comments

  • SARA BORG

    juni 2, 2014 at 09:12

    Tog en "elva-kaffe" och läste din racerapport! Perfekt förmiddagsnöje!

    Jag förstår dina känslor kring fjärdeplatsen (finns det någon värre placering?) men vill verkligen lyfta det positiva. Du körde in på en bättre tid än förra året, jag uppfattar det som om du hade en mycket bättre känsla under loppet, hade roligare och rent allmänt så var allt bättre än 2013 – utom just placeringen. Något som du ändå inte kan påverka. Hur bra andra är kan ju inte du göra något år. Så grymt bra kört tycker jag!!!!!!!! Jag blir så inspirerad och peppad av att läsa.

    Hoppas att vi ses i morgon!

    Svara
    • admin

      juni 2, 2014 at 16:22

      nej det gör ju inte det! hellre en femteplats. Fyra är så smärtsamt nära en tredjeplats. Du har så rätt, det var mycket postivit med helgens lopp, jag inser det så här i efterhand. Nej det kan man ju inte göra, MTB handlar ju också om en hel del tur, en vurpa, kö på en stig och det går minuter till spillo.
      Tack så mycket och roligt att du blir det 🙂
      Klart vi gör!

      Svara
  • tewa75

    juni 2, 2014 at 09:14

    Klart jag orkar läsa! Har du orkat cykla så bra, OCH skrivit allt det där, så orkar jag läsa… 😉 Bra jobbat!!! Du är en riktig tuffing. Hoppas du inte är allt för blåslagen bara. 🙂

    Svara
    • admin

      juni 2, 2014 at 16:23

      🙂 I bland blir det långt liksom. Tack så mycket! Nejdå, jag kom undan med ett par blåmärken, det hör liksom cykelivet till. Det här med benmodell går bort!

      Svara
  • Martin S.

    juni 2, 2014 at 12:54

    Superläsning och du gjorde ju ett fint lopp! Synd på fjärdeplatsen, det kommer fler chanser.

    Jag hade 1,5 bar i däcken vilket blev slirigt på gruset och super i skogen, nöjd med det.

    De där kravallstaketen ser vi nog inte nästa år.

    Hoppas formen tar dig dit du vill nu!

    Svara
    • admin

      juni 2, 2014 at 16:25

      Tack så mycket! Grattis till en fint lopp själv. Läste ditt inlägg i går men har svårt att kommentera via telefonen.
      Det gör ju det och jag har ju tagit en placering sedan Billingen så det kommer nog. Jag är nöjd.

      Det är svårt med däckstryck på 29:an tycker jag. På min andra cykel var det lättare att hitta rätt. Det är lite som att valla skidor.

      Nej det hoppas jag verkligen. Vilket påhitt 🙁

      Svara
    • admin

      juni 2, 2014 at 20:39

      Tack Anna! Nejdå, jag är nöjd och glad över vad jag gjorde. Att jag kunde vara med och fightas, det är starka damer i år! Syns vi på nåt långlopp?

      Svara
  • Elna

    juni 3, 2014 at 20:15

    Gillar dina rapporter Helena! Känns nästan som att man fick vara med fastän man missade kalaset. Tycker du ska vara nöjd, förstår hur du tänker med placeringen men kan bara stämma in i kören: du är grym!

    Svara
    • admin

      juni 4, 2014 at 10:54

      Vad roligt att tycker det Elna! De är långa men det funkar visst 🙂 Jomen det är jag även om jag inte var det just där och då en stund. Just nu känner jag mig bara mer och mer pepp på att ha roligt vilket inte var samma känsla riktigt förra året.

      Svara

Kommentera

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: