Liftåka – det krävdes en del mod
Den här veckan gör jag bara det som jag tycker är allra roligast i cykelväg. Inga jobbiga intervaller. Inga sega distanspass eller tråkiga grusvägar. Nu samlar jag bara glädjeendorfiner i kroppen. Mestadels på endurocykeln. I går hade jag åtta träningsdagar kvar innan mitt knä ska opereras. Sedan ställs cyklarna undan och förhoppningsvis tas fram i vår någon gång. Då väl servade eftersom jag kommer ha otroligt mycket tid att rengöra och gå igenom varje liten milimeter av alla cyklar jag har.
I går spenderade vi kvällen i Brunflo Bikepark. Jag övade hopplinjen, körde mina favoritleder och kände mig både modig och snabb. Jag åkte hem med en go känsla i kroppen. Trött som tusan i kroppen efter lite för lite återhämtning efter Offroad Finnmark och många cykelpass i kroppen. Men vad gör det tänker jag. Jag ska ju vila mig rastlös snart.
I kväll tog jag mig äntligen mod att åka till Gustavsbergsliften. Något som jag velat göra de veckor som liften varit öppen. Några kvällar har det krockat med annat och några kvällar har jag faktiskt dragit mig ur. För rädslan över att åka ankarlift. För några år sedan provade jag för första gången och minns hur läskigt det var när bygeln ville halka av. Hur svårt det var att få tag i den och komma i väg. Jag har varit rädd för att bli utskrattat eller ramla där det är som allra brantast.
I dag var jag kaxig ända fram tills jag satt i bilen och funderade på att cykla upp och ned för egen maskin i stället. När Jimmy och Hanna precis lastade av sina cyklar vid liften kändes det lite bättre. Få sällskap och pepp gjorde mycket. Och upp kom jag. Flera gånger även om det tog lång tid innan jag vågade.
Det blev några vändor på berget i kvällssolen och kvällsregnet innan liften stängde vid åtta. Jag fick äntligen köra med fullfacehjälm igen och kände mig lite stapplig i tekniken. Mycket för att kroppen är trött. Men en sista sväng på berget för den här gången. Nästa sommar kommer bli bra. Jag är bättre då, modigare och ska klara de där lederna som satt sig som hjärnspöken.
Nu återstår sex cykeldagar. Helgen blir grym. Det blir downhill för hela slanten och jag längtar. På måndag Brunflobikepark igen.
3