• Home
  • /
  • Cykligt
  • /
  • Lofssjön runt- spontant infall och vinst!

Lofssjön runt- spontant infall och vinst!


Nej jag ångrar inte att vi inte är på väg till Ludvika. Det var en lättnad i kroppen i går när vi eller snarare jag bestämde mig.

Men cyklarna följde med till stugan och i går hittade vi nåt skoj att prova på. Så vi drog till Lofsdalen i morse. Spontananmälde oss till Lofsjön runt. Ett lopp som gått i många år och dragit en del folk. I fjol la de till en tuffare klass. 50 km ( klockan visade 52 i mål) med en lång brant backe upp på fjället och till deras bikepark. Sedan ned i en av de gröna lederna innan mål. 40 km var den snällare sträckan runt sjön.

Så jag tänkte att det vore bara bra för mina klen ben att brottas med backe och downhill verkar kul. Tuffa sträckan alltså.

Har efter Storsjön Runt haft problem att få i mig mat. Ingen undantag i morse. Lite gröt sen var det stopp. Så jag hade inga förväntningar på pigg och rask kropp utan bara köra för att det är trevligt. Roligt att se något nytt och just för att få prova att åka utför på riktigt.

God tid till starten och de där små tävlingsfjärilarna kom. Jag hade fått helt fel nummerlapp och i sista stund checkade funktionärerna av att jag verkligen skulle åka den långa.

En ovanligt lugn start ut från Lofsdalen på asfalten. Så lugn att jag funderade på om något var fel. Det var det inte. Låg med i täten och lyckades till och med hänga med i första rycket. Här kände jag snabbt min begränsning och backade bak och fick sällskap av andra gruppen med en av tjejerna. En superstark kvinna från Team Family.

När vi svängde in på grusvägen som vi sen följde runt sjön kände jag att det kanske gick att pressa lite ur benen och såg till att gå med i varje ryck och även hjälpa till med dragjobbet. Gick inte på rött utan höll ansträngningen på en lagom nivå. Det funkade fint. Väldigt fint.

Visste att de första 4 milen skulle vara lättåkta, grusväg och något motionsspårliknande mot slutet. Det var just backen som skulle vara utslagsgivande. Jag var helt säker att det var där det skulle avgöras. Tittade inte bakåt men trodde att tjejen låg kvar bakom mig.

När vi kom ut på asfalten tillbaka till Lofsdalen gick jag upp och drog en stund och blev förvånad när jag föll tillbaka i ledet. Vi var bara 6 st. Ingen annan dam och ingen inom synhåll. Jaha?

Svängde upp till backen i en grupp om fyra. 7,5% snittlutning och 3 km mjölksyrefest. Hej och hå. Här överraskade kroppen mig rejält. Jag hängde av två herrar(?!) och slog följe med en trevlig kille upp. Taktiken var enkel. Inte sluta trampa. Det funkade. När vi äntligen fick svänga av asfalten hade vi en bit fin stig uppför som sedan övergick till platt fjällstig. Jag fick order om att gå före och se till att ta hem det. Här började jag förstå att jag faktiskt kan vinna. Vågade till och med säga det högt. Nu väntade bara downhillbanan…

Och jag inser raskt att jag har mycket kvar att lära mig. Som att svänga i snäva svängar. Tur att ingen såg mig. Vem klickar ur ena pedalen liksom?

Men det var hur skoj som helst! Lång bana, trixigt, flowigt, hoppigt och snabbt. Jag kände mig lite cool bitvis.

Väl nere med skakiga ben och trötta händer kom det jobbigaste. En liten bit på elljusspår. Inte värst kuperat men underlaget sög. Sista kilometern är alltid den jobbigaste.

Kollade bak en sista gång och försäkrade mig om att jag var ensam. Kröp ned i fartställning sista biten på asfalten och tjöt av glädje när jag passerade mål. Jag kan vinna, det har jag aldrig trott. Min största mentala spärr blåste bort. Gick i mål 8,24 min före tvåan. Putsade förra årets vinnares tid med 2 minuter ungefär. Rätt nöjd. (Skryt jag vet men ändå)


Efter lite Cola och mingel i mål tog vi oss en afterbike-kaffe i väntan på prisutdelningen. Lite halvklen cykelfika men jag mådde mest illa.

Hasse åkte in på en fin åttondeplats 5 min före mig och turgubbe som han är kammade han hem en fin vinst. En dag i bikeparken med gratis cykelhyra! Va kul, nu blir det DH för oss.


Jag själv inkasserade 2000kr. Det var inte illa. Dessutom fick jag en blomsterkvast.


Vi gick plus på det här. Dessutom har vi haft sjukt kul. Jag behöver sånt här. Det tar bort min tävlingsångest. Kroppen behövde en utkörning och överaskade mig idag. Cykelrehab på mitt vis. Tar nya tag 2015.

Sammanfattningsvis så var det en enkel platt bana i ca 4 mil. Perfekt för grusvägsåkare. Lite skogsväg på slutet men annars enkelt och farten var hög. Mina 24,5 i snitt med lång klättring, stig sista milen skvallrar om det.
Väl skyltat och trevligt arrangemang. Priserna galet bra!

Fin lördag helt enkelt.

0

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

10 Comments

Kommentera

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: