Medan du sov

Medan du sov väckte jag en morgontrött kropp med en lite längre morgonrunda. Åkte hem och åt frukost i lugn och ro. Drack två koppar kaffe och åkte på jobbet i vanlig tid. Rosig som en nyponros.

Eller nej. Det var inte riktigt så skrimrande enkelt att komma i väg i morse.

I går däremot kändes min strålande idé om att tidsbespara och få till en morgonpass innan jobbet. Jag skulle grädda av fyra bröd på eftermiddagen. Jag räknade ut att jag skulle hinna köra ett 2 timmarspass om jag stod ute på gatan vid 5. Då skulle jag kunna äta frukost hemma i stället för vid datorn. Jag skulle kunna duscha lite längre än ett par minuter. Jag skulle också kunna ta min damtralla till jobbet. Jag ställde klockan på 4.45 och försökte somna.

När klockan ringde kändes det som jag nyss somnat. Jag började känna efter lite.  Seg? Inte lite förkyld kanske? Behöver kanske lite mer sömn? Regnar det ute? När det inte fanns några bortförklaringar och jag snoozat för många gånger klev jag upp.

Kvart över 5 stod jag ute på gatan och en halvtimme senare vaknade kroppen. Eftersom min ursprungliga plan att vara ute prick 5 körde jag lite för fort mot Brunflo. Men det kändes bra. Morgontröttheten rann av mig.

När jag nådde Brunflo och skulle vända mot stan igen började det ljusna på himlen. Jag vek upp mot stigarna under kraftledningen och fick plötligt en stor björnrädsla. Jag hade stannat och stod precis intill ett stort buskage. Jag kunde nästan svära på att det kändes som det låg någon där och tittade på mig. Fånigt så klart men i bland är det läskigt att vara helt ensam i en mörk skog. Jag körde på rätt hårt för att kunna passera under E14 och komma mot Ope och lite mer hus och gårdar.

Kanske på grund av riktigt starka ben eller björnrädslan var jag i stan en halvtimme för tänkt tid. Tvåtimmarspasset skulle bli 90 minuter. Jag tog en extra sväng över Lillsjön för lite stig i gryningsljuset och tillsammans med tre råddjur.

Ringde till Hasse och bad honom spara lite kaffe och rullade sedan in vid porten kvart i 7. Pigg och lite trött i benen. Med 27 km och 90 minuter in på kontot av bra träning. Precis på gränsen i tid för vad en tom mage klarade av.

Den långa frukosten jag såg framför mig på kvällen innan blev lite kortare, jag kunde duscha några minuter längre och åkte på jobbet med blött hår.

Även om det är jobbigt att kliva upp. Att ta sig ut ensam i mörkret och väcka en trött kropp genom att cykla så är det värt det. För hursom ångrar jag aldrig ett morgonrunda.

10
Share

6 Kommentarer

  1. Inspirerande! 👏🏼
    Sara Borg recently posted…Pannlampa & reflexerMy Profile

  2. Vad härligt det låter. Jag utom ev björnar då.
    Ser ut att vara bra belysning du har. Något att rekommendera?
    Helena recently posted…Angsjön runt – utesöndagMy Profile

  3. Så underbar känsla när man får til de där passen.
    Mari recently posted…Jobb och framtidsdrömmarMy Profile

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge