Mekkväll med She Rides för andra gången

I går kväll bjöd vi in till mekkväll igen. Förra gången lockade det runt 40 tjejer och vi fick trängas lite på Velo Rapid för att rymmas. Vi hade inte räknat med ett så stort intresse och satte inget tak på antal anmälda den gången. Då blev det en genomgång av basicsaker, sånt är bra att veta och som förlänger livet på cykel och drivlina. Då fanns det ingen möjlighet att prova själv. Därför ordnade vi ett tillfälle till och ett till kommer lite senare. 

I går hade vi satt ett tak på 10 deltagare för att ge deltagarna utrymme att själv få prova på det som visades. Det är ju ofta så att man lär sig lite snabbare om man själv får prova. 

Åtta tjejer hade anmält sig och dök upp vid sex. Vi började med en kopp kaffe och lite surr innan Det var nio tjejer inklusive Erika som skulle byta däck, ställa växlar och se hur en kedja på ett enkelt sätt kan bytas. Däck krängdes av och krängdes på. Ann-Marie har tagit med sig sin racer och bytte både slang och däck.

Jag och Sara hängde lite på sidan om. Lyssande på alla frågor som ställdes, tittade lite på snygga cykeldetaljer och bara njöt av en trevlig kväll. Jag tänkte flera gånger att det är häftigt hur många tjejer som cyklar. Hur många som intresserad kommer och tycker att det är bra. Som delar samma intresse. Östersund är ju bara en liten liten del av alla tjejer som träffas via She Rides, cykelklubbar och andra tjejkonstellationer. Det växer, inte bara antalet tjejer utan cyklingen som sådan. 

Detaljer säger jag bara!

Efter en timme bröt vi för ytterligare en kopp kaffe och den äppelkakan jag bakat dagen innan. Vi presenterade oss för varandra och berättade vilken form av cykling vi håller på med. Roligt och jätteintressant att få ta del av. Det är en stor spridning. Ida gillade helst att åka utför, Renée som precis köpt en fulldämpad cykel lockades mest av teknisk stig. Det behöver inte gå så fort sa hon bara det är stökigt! Renée körde många av jämtlandsseriens tävlingar i somras och var även med och körde motionsvarianten av SM-banan. Ann-Marie är triathlet och sa själv att hon går efter tanken n+1, det vill säga att man kan inte ha för många cyklar. Hon konstaterade att det kanske var mountainbike som var det roligaste trots allt. Towa, den grymma spinningsintruktören, hon har precis köpt en grymt fin fulldämpad cykel och längtade ut på stig. Libby, Sara Rönnbergs mamma cyklar helst landsväg och Erika hon cyklar allt. Huvudsaken jag får cykla sa hon. Sara gillar stig och tar fram landsvägscyklen en gång om året till Jämthjulingen. Amanda började med landsväg men kör mycket stig numer och har en cykel med lite mer slag.

John och Anders bjöd på många bra tips och jag tror att alla fick med sig mycket matnyttigt hem. Det kändes också som alla vågade fråga och fick sina frågor besvarade. Det var en skön stämning med många glada skratt. Precis så som She Rides-träffarna, oavsett om det varit på cykel eller så här har varit under våren, sommaren och hösten. Det är många nya bekanskaper jag fått och jag hoppas att vi kan hålla intresset vid liv även till våren. 

Och riktigt slut är det inte än. Ett mektillfälle kvarstår och jag hoppas vi kan få till en pannlampsrunda innan det blir allt för mycket snö på stigarna. Jag tror och hoppas att många upptäcker det fina med vintercykling och att vi kan göra några turer av det slaget också. Intresset för vinterdäck kändes stort i går!

Slutligen var ändå den sötaste och charmigaste deltagaren Stina. Saras lilla tjej som dagen till ära kom i sin sherides-body. Det ska börjas i tid och jag tror Stina hade mycket att titta på även om hon efter halva tiden fick nog. Tänk att den där tjejen låg i magen när vi körde i gång i våras. Tiden går!

Tack John och Anders för att ni tog emot oss ännu en gång och tack alla ni som kom!

4

2 Comments

Leave a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: