• Home
  • /
  • Cykligt
  • /
  • Midnattscykling – en jämtländsk försommarhistoria

Midnattscykling – en jämtländsk försommarhistoria

Det är magi. Inte bara himmelns fina färger utan cyklingen. Den här bilden fastnade på min näthinna när jag somnade.

Förra året kom jag och min vän Erika med en lite galen idé när vi som hastigast möttes på jobbet. Båda ville cykla och varför inte på natten? Med kort varsel skapade vi ett evenemang i Happyride-gruppen på Facebook och uppslutningen blev stor. Det blev för mig en av fjolårets finaste och mest minnesvärda cykeltur. Det har pratats lite om den turen under året som har gått. Önskemål om att vi skulle göra om den. För de som inte kunde följa med förra gången och för de som ville göra om det.

Jag skapade ett event. La turen inför en för många ledig nationaldag. Även om det hade sin tjusning att kliva upp efter bara några timmars sömn och jobba dagen efter så som de allra flesta gjorde i somras skulle en ledig dag efteråt locka fler. Att det för min och Hasses del skulle innebära dagen efter ett långlopp gjorde ingenting. Jag var lite nervös under veckan. Över hur det skulle gå, om vädret skulle vara på vår sida och om jag skulle hålla mig frisk.

När regnet stod som spön i går under dagen var jag tveksam. Nästan fem mil i natten i regn är inte så roligt. Men det vände. På eftermiddagen sprack det upp och solen kom fram. Framåt kvällen var det nästan molnfritt på himlen och jag förstod att vi skulle få en lika fin solnedgång och soluppgång än om kallare. I Badhusparken var vi 22 stycken cyklister som möttes upp. 4 stycken skulle ansluta efter vägen. Förra året var vi 13 stycken. Det var en liten kylig kväll. Bara några plusgrader och många av oss i vinterkläder. I ryggsäcken hade vi varm choklad, smörgåsar och förstärkningsplagg. Några pratade om att vinterskor hade varit det rätta, några trotsade kylan med cykelshorts.

Det var en lika mäktig känsla om kanske större att rulla ut genom ett Östersund fullt av firande studenter. Ljudet av alla hjulen i vår klunga längs med folktomma vägar och gator. Se en lång rad cyklister längs med sjön mot Brunflo medan solen färgade himlen i gult och rosa.

Vi tog korta avstickare in på stig där några tände sina pannlampor och susade genom elljusspåret i Brunflo. Vidare ned i deras bikepark innan vi rundade Storsjön via grusvägar. När klockan slog över till midnatt var det som allra mörkast. Vinden hade avtagit och Storsjön låg som en spegel. Raden av cyklister blev utdragen och några enstaka röda baklampor syntes. När vi svängde upp längs en grusväg vid Fugelstas handbyggda stigar delade vi på oss. Några tog stig medan en annan grupp kämpade sig uppför den flera kilometer långa slakmotan mot Mareibystugan där vi fikade förra året.

Vi fick trängas på bänkarna och någon tände upp en eld. Anton visade några korttrick och någon annan fotade mellansvartsjön i gryningsljuset. Vi drack varm choklad och åt smörgåsar. Huttrade lite och konstaterade att det var en kall natt trots att det stod sommarmånad i kalendern. Erika skrev i gästboken precis som förra året. Några i gänget skulle avvika efter fikat för att få några timmars sömn innan starten av Jämthjulingen. Några andra skulle följa med hela rundan och ändå cykla motionsloppet.

Vi bröt upp strax efter ett och övrdragsjackorna fick sitta på när vi fick belöning för de långa stigningarna upp. Utförslöpor och platta grusvägar genom skogen ned mot stora vägen. I gryningsljuset och i sällskap av sex älgar som nyfiket tittade på oss vid Brattåsenmasten. Jag frös om fötter och händer men tänkte att det är värt det. Värt att sedan rulla genom stan lagom till studernterna gick hem för natten och vi skulle ha svårt att somna vid tretiden. Kalla och frusna men nöjda.

Jag kände det där lyckoruset i kroppen när jag tittade ut över Vallsundsbon och såg Frösön och Östersund färgas av gryning. En lyckokänsla över att få bo här och för att få cykla mitt i natten. Tillsammans med så många fina cykelvänner som jag inte skulle ha träffat om det inte vore för cyklingen. Värmen i bröstet över att få lära känna nya människor i en jämtländsk försommarnatt.  Över att vi här har en enormt stor gemenskap i det vi alla tycker så mycket om. Bara för några år sedan cyklade vi ensamma Hasse och jag.  När vi bara mötte några enstaka stigcyklister. Vi vågade oss i väg på en Happyride och resten är ju historia.

Det här vad jag kallar för cyklig. 

11

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

6 Comments

Kommentera

CommentLuv badge

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: