• Home
  • /
  • Cykligt
  • /
  • Mycket snack och lite verkstad? – om vintercyklingen

Mycket snack och lite verkstad? – om vintercyklingen

Det är inte slut på vintern riktigt än men det är faktiskt vår nu. Eller i alla fall vårdagjämning. Men den mörka tiden är över och ett vårtecken är att pannlampan inte behövs på eftermiddagen. Faktiskt det enda vårtecknet jag kunde komma när Anna Kristiansson frågade efter just det i ett inlägg hon skrev och delade i en Facebookgrupp. Men precis som Anna skriver märks det att det är säsongsskifte på gång. Mina flöden fylls med vårpirr, det har varit cykelmässa, nya cyklar presenteras och det pratas om tävlingspremiärer. Det sätts mål och planeras. Med mål ska jag återkomma till eftersom jag kommer att få revidera dem en aning.

Jag ser framemot alla vinterrundor i Storhogna, ser framemot att köra stig runt Lillsjön och trampa upp muminstigarna. Ser framemot att köra benen trötta på morgoncykligarna och att göra lugna utflykter med kaffetermos. Det sistnämnda kanske redan sker i helgen.

Citatet är från ett inlägg jag skrev när jag precis fått hem min fatbike. Jag var så otroligt pepp på vintercykling och framförallt att få cykla en vinter på min nya cykel. Men så tänkte jag häromdagen att det kanske blev mer snack och mindre verkstad över min vintercykling den här gången.  Att jag inte tagit mig ut så mycket och nyttjat den fina cykelsäsong som det faktiskt är vintertid. För jag har snackat vintercykling, både på bloggen och i ett poddavsnitt.

Men när jag tittar tillbaka i bloggen och i kamerarullen inser jag att det faktiskt blev lite verkstad ändå. Kanske inte lika mycket om jag hade hoppats på. Men jag cyklade ungefär lika mycket som förra vintern även om passen var kortare, distanspassen uteblev och jag inte körde lika mycket snöig stig. Förra året hade vi inte lika mycket snö som i år och jag kunde köra mina favoritstigar på hardtailen. Visserligen på packad snö och is men det blev en del teknikträning. De där muminstigarna jag ville trampa upp under vintern har däremot var omöjliga att köra.

Så hur har vintercyklingen sett ut? Ni får det  bildform ett litet axplock av alla turer jag gjort!

Den allra första snön kom redan den 31 oktober och jag var salig när jag fick lite puder under de feta hjulen. Jag passade på att nyttja en lunchrast i Lillsjön och hade en förväntansfull känsla i kroppen inför vintern som väntande.

I början av november hade Storhogna ett tunt lager sockrigt puder och vi en ambition att cykla till en stuga för att övernatta. Vi reviderade det till en långtur med lunch på gasolkök som sedan blev pannkaka. Ett vardagsäventyr av det lite mindre lyckade slaget men en fin förvintertur på fjället.

I början av december anordnades Global Fatbikeday över hela världen och så även i Östersund. Det lockade hela 34 stycken cyklister. Vi var lite oroliga för snöläget innan. Lite rädda att det inte skulle bli någon vinter och vi skulle få cykla snöfria stigar. Tänk om vi visste då hur det skulle bli!

I januari kom kylan med besked och stannade sedan kvar ändå farm till förra veckan. En av alla de riktigt kalla turerna var en makalöst fin fatbiketur signerat Erika och Reinhold. De visade skoterspår runt Brunflo och Haxäng och jag var cykelhög på livet. Dagsljus, kaffe med kalla fingrar och sol. Dessutom en längre tur, en av få i år.

Foto: Hasse Gustafsson

Förra månaden, i februari genrepade jag och Hasse inför Nalovardo Fatbikerace. På de allra snöigaste och smala stigarna i Torvalla. Solen värmde lite och i skuggan var det bitande kallt i kinderna. Vi hade kaffe med oss i termos som vi sedan drack upp hemma.

Foto: Franzyska Luthold

Sedan kom den stora dagen för vinterns cykling. Fatbiketävlingen i Nalovardo. Det som jag längtat så otroligt mycket efter. Där starten blev en bonus och jag stod på start i allt annat än vanliga tävlingskläder. (Det kommer vi prata mer om i nästa avsnitt av podden som kommer i dagarna!)

Det blev trots allt en fet vinter. Det blev så många fler cykelpass än jag trodde. Uteslutande på fatbiken bortsett från två turer på mountainbiken. Det blev nästan köldgränsrekord och många pass i mörker med pannlampa. Många kaffestopp trots kylan men tyvärr alldeles för få happyturer med cykelkompisarna men desto fler fatbiketurer med Erika och Claes. Det blev ändå vintercykling värt att vara stolt över och lika mycket skidåkning som jag tänkt.

Även om vintern kan vara kall och mörk och stigcyklingen byts mot mer väg så är de häftigt att få uppleva alla cykelsäsonger, för de har sin tjusning allihop. Och det allra bästa innan de första torra stigarna väntar nu. Fjällcykling på skare och ljusa eftermiddagar.

Hur har din vinter varit? Cyklat, åkt skidor, sprungit eller gjort något annat?

4

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

3 Comments

  • Hans

    mars 20, 2018 at 14:55

    Vintern har varit lite väl kall här i Östersund tycker jag, många skidpass har uteblivit till förmån för gym till den grad att jag blivit lite less på inomhusträning.

    Svara
    • Helena

      mars 20, 2018 at 15:12

      Jag håller med dig även om det är sin tjusning med kylan. Jag önskar faktiskt att jag hade känt mig lite less på inomhusträning….för det blev inte mycket av det tyvärr.

      Svara

Kommentera

CommentLuv badge

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: