Nalovardo fatbikerace- en kort rapport
Jag startade i morse. Om det var bra eller dåligt tänker jag inte svara på. Men det var en upplevelse på många olika sätt. Det var ett grymt race, både för banan och de vackra omgivningarna men också för tuffheten och alla vurpor jag gjort.
Det var första gången under mitt cykelliv som jag saknade att inte sitta fast med fötterna. Jag saknade mina plattformspedaler.
Det var också första gången som jag på riktigt åkte ett lopp helt utan ambitioner . Trots nummerlapp tävlade jag inte. Jag var noga med att inte pressa mig utan såg målet som ett mål. Det är en enorm vinst för mig. Att lägga prestationsmänniskan Helena åt sidan. I stället fick jag peppa min vän Erika att köra för en tredjeplats när hon passerade mig någon kilometer före mål. Ge henne det lilla extra för jag hade ingen aning om hur nära de andra tjejerna var.
Jag har träffat massor av sköna människor, bland annat ett gäng herrar från Schweiz som tog en bild under loppet och det var på mig. Den och ett gäng andra kommer på mejl meddelande de.
Nu väntar mat. Rejäl vila och reload på den här skruttkroppen.
Racereport kommer så småningom!
Tack Pontus Holmgård och Sorsele SK för en fantastisk tävling!
96 Comments
Leave a comment Avbryt svar
Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.
Så härligt! Bra gjort!
Tack! Det var en annorlunda upplevelse. Det här skiljde sig mycket jämfört med tävlingar jag gjort förut.
Härligt och häftigt! Bra jobbat 🙂
Tack 🙂
Ser fram emot race report, eller helt enkelt bara en äventyrsberättelse, för det lär det ju ha varit oavsett prestation!
(Meningar som jag inte blir klok på: ”…saknade att inte sitta fast. Saknande mina plattformspedaler.” Nånstans har ett inte kommit bort, eller kommit till?)
Det kommer, lite mindre tävlingsrapport mer åt äventyrshållet <:-) Har ändrat i meningen, jag saknade mina plattsformspedaler, och ville inte sitta fast.