• Home
  • /
  • Cykligt
  • /
  • När det vänder och träningen känns bra

När det vänder och träningen känns bra

Jag har fem veckor av riktigt bra träning. Träning som jag har kunnat trappa upp och ligger nu på de timmar jag brukar träna per vecka den här tiden på året. Jag har inte haft några bakslag i form av förkylningar eller något annat som protesterat i kroppen. Jag har kört många lugna distanspass på racern för att få in rundtrampet igen efter en vinter med plattpedaler. Men också för att  vänja kroppen att hålla i gång länge på cykeln. För första gången på många år har distanspassen på cykel inte uteblivit på vårkanten. Det tror jag kommer att ge effekt i sommar. För det är just det som jag känt att jag saknat de senaste två åren-  att orka hela distansen ut.

De två senaste veckorna har jag äntligen kunnat lägga in lite mer intervaller och fått känna den där känslan av att bli riktigt trött. Den som jag saknat under vinterns långsamma skidträning. Det är något speciellt att få köra så hårt att benen skakar efteråt och det inte går att utföra en enda intervall till. Speciellt att känna sig nöjd med att ha genomfört passet.

Jag känner mig lite starkare nu. Lite rappare i benen även om det inte är någon gnistrande form. Jag känner mig inte lika sliten och har petat in en extra vilodag och det kanske är just på grund av den som det känns bättre. Jag vet inte hur jag ligger till jämfört med förra året. Jag behöver köra mina testslingor och stigar för att kunna jämföra. Det är faktiskt lite spännande att snart få testa formen mot mig själv.

Men det som ändå känns allra bäst är två saker. Det känns som det har vänt och jag har mer positiva känslor och tankar jämfört med för någon månad sedan. Jag har landat i ett lugn att jag bara kan göra det allra bästa utifrån mina förutsättningar den här våren. Jag har ingen aning om jag tränar rätt eller fel men analyserar mina tidigare år och försöker dra slutsatser om dem. Vad har gett bra resultat, vad har varit mindre bra och framförallt tränar jag på mina svagheter. Då kan jag lyfta mig lite grann.

Så slutligen att jag kan börja planera för sommaren tävling. Efter morgonens besök hos en ortoped med knät (som visserligen blev ett besök i onödan eftersom sjukvården glömt att kalla mig till magnetröntgen) fick jag hopp om det där SM:et som väntar i Juli. Jag kan träna på precis som jag gör. Det är bara bra att jag stärker mina redan starka ben. Det är det som gjort att den troliga korsbandsskadan jag har sedan massor av år tillbaka har hållit sig i schack och remiss till sjukgymnast skickades. Jag får också ta ställning om eventuell operation av menisken ska ske nu i sommar eller senare i höst. Att det med största sannolikhet inte blir en tredje fjällmara för mig i höst gör inget. Det kommer fler fjällmaror och huvudsaken är att min knä blir bra igen efter så många års krånglande.

Så hej cykelsommaren 2018, jag längtar efter dig, efter nummerlapp och gels, efter mjölksyra och stumma ben och den där underbara känslan av total trötthet efter målgång!

Förra årets Tolvtjärnslopp. Så stark som jag var uppför då ska jag bli i sommar. Lika fokuserad också för den delen. Foto: Tolvtjärnsloppet

5

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

2 Comments

Kommentera

CommentLuv badge

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: