När man är som tröttast cyklar man

 

Jag har varit så trött i dag. Så otroligt trött. En kollega konstaterade att jag såg ut som hon kände sig. Jag tittade mig i spegeln och förstod vad hon menade. Vid tvåtiden var jag tvungen att ta en kort promenad för att få lite luft och köpa något att äta eftersom kroppen skriker efter mat just nu. Näsan var täppt och ögonen röda och halsen torr och sträv. I måndags efter Långa Lugnet var jag så rosslig i bröstet att jag på fullaste allvar trodde att jag fått en lunginflammation. Jag googlade symptom och frågade en kollega om man kan känna smärta i ryggen av det. Hon var mycket tveksam till att jag hade det. Dessutom bör man hosta ganska rejält och ha feber upplyste hon mig om.

I tisdags och i går körde jag två lugna pass. Det blev inte värre. Jag förstod att måndagens rosslighet berodde på all pollen i Dalarna i kombination med en urblåsning av kroppen på Långa Lugnet. När vi kom hem slog björken ut med all sin kraft här trots att det är nästintill vinterkyla. Klart-appen meddelande höga halter av björk och det förklarade min trötthet i dag. Det är så frustrerande den här tiden på året. Det går att träna men det är svårt att komma i gång när man helst av allt vill sova bort eftermiddagen.

Så när jag i dag var som tröttast bytte jag om. Fick med mig Hasse ut på en runda i Odensala och Lillsjön. Vi övade tekniska, trixiga och rotiga stigar. Körde fort utför och övade spårval. Jag körde bra även om de små missarna blir fler när farten är högre. Vi tog det lugnt mellan stigavsnitten för att spara lite på benen inför morgonens fredagscykling. Jag kände att jag allt mer vänjer mig med min nya cykel och med dämparinställningarna vi gjorde i måndags är det inte lika mycket pingisboll. Jag kunde konstatera att min fart på stigar är betydligt högre än någonsin men att jag saknar lite driv när det är otekniskt. Men det kommer så småningom. Det gör formen också. Det börjar surra lite i benen igen. Äntligen!

 

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

2 Comments

    • Helena

      juni 5, 2017 at 20:46

      Jag tror också det. Kände det på loppet i går och i söndags. Det saknas en tyngre. På gamla cykeln hade jag en ännu större klinga än den som satt som orginal. Däremot funkar det över förväntan med de lättaste. I bland får man bita i rejält för hålla kadensen uppe men det går!
      Det börjar avta så sakteliga och jag känner mig fullproppad med allergimedicin. Men ett nödvändigt ont trots allt.

      Svara

Kommentera

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.